Bottensäsongen

Säsongen höll sig ganska jämn för Lindes del, det började lite som det slutade. Klart bättre än de tre bottenlagen men ändå sämre än de fyra topplagen. Det eviga och ensamma mittenlaget. Visserligen fanns det stunder, som exempelvis den första kvartsfinalmatchen, där man visar framfötterna, spelet stämmer, alla spelare är på topp och då man kunde utmana topplagen och i vissa fall även vinna.

Jag tror mycket av anledningen till att Lindes nivå var snäppet lägre i år i jämförelse med de senaste säsongerna var bristen på kontinuitet. Tre olika passare har turats om att starta matcherna under säsongen vilket inte gett laget möjligheten att spela ihop sig. Även på liberopositionen har man snurrat runt, stundtals med relativt oprövade unga spelare, stundtals helt utan libero och i slutändan med en come-back. Man skulle lätt kunna beskylla Teemu Sarna för att laget aldrig hittat någon stabilitet men jag kan ändå inte tycka att det var hans fel då han tagit förståeliga beslut utifrån den spelarbas han fått att jobba med. Kanske bör man nästa år se till hela säsongen och, istället för att köpa in en passare på kortare tid, hitta en kvalitetsspelare som stannar säsongen ut. Ett alternativ vore att låta Rebecca Andersson vara uttalad förstapassare och sedan lägga krutet på att hitta ett komplement till henne och en libero av hög rang. Passar- och liberofrågorna är definitivt två som man måste tas tag i snarast men det arbetet är långt ifrån allt. Att lagkapten Margie Giordano lämnar laget är ett enormt bakslag för Linde och hon kommer bli saknad likt få spelare klubben sett.

Det har verkligen varit en tung säsong för Linde Volley för även om man bortser från tomrummen i resultattabellen så är det svårt att missa de tomma stolarna på läktaren i Lindesberg Arena. Ser man tillbaka på de senaste årens publiksiffror under slutspelet så handlar det om hundratals åskådare. 400 till 500 på läktaren har inte varit en ovanlighet under kvart- och semifinalerna men i år blev det en match med under 200 åskådare i publiken. Lindesberg har länge varit en av dem, om inte den, bästa publikstäderna inom svensk volleyboll. Denna säsong har staden blivit endast en i mängden.

En tung säsong har det varit för Linde Volley och väldigt mycket arbete ligger framför klubben om man ska resa sig under 2016/17. Arbetet får inte vänta med att börja och jag hoppas att man har bjudit in några framtidsnamn på provträning de kommande veckorna. Spelarrekrytering och tränarstab är prio ett just nu och desto snabbare man kan få klart den biten desto snabbare kan man börja marknadsföringen och promotandet för att ännu en gång göra Lindesberg Arena till Sveriges hetaste volleybollhall.