Det är 53 lag i Hockeyettan. Det innebär att klassen på de bästa och de sämsta lagen varierar ganska betänkligt sinsemellan. Hur står sig egentligen Lindlöven, som sprattlade till och vann två matcher i veckan, i konkurrensen?
Hockeyettan C. Det är knappast något upplag av superlativer som langas fram när serien kommer på tal bland hockeyinitierade människor runt om i landet. Snarare tvärtom. C-serien är lite av ett sorgebarn i mångas ögon. En serie där klassen är ungefär lika låg som publikintresset.
Det är kanske en aning orättvist att tala om serien och lagen som huserar i den som sorgebarn, men en viss sanning ligger det i påståendet. Medan det storsatsas inför fulla läktare i de södra serierna och händer spännande saker i Norrland fortsätter C-serien att år för år föra en ganska tynande tillvaro.
Det där går att belägga rent statistiskt om man är intresserad av det.
Senast ett lag från C-serien lyckades krångla sig hela vägen till kvalserien mot allsvenskan var säsongen 09/10. Det var Enköping som då kom sist.
Senast ett lag från C-serien lyckades avancera så långt som till playoff tre var säsongen 10/11. Det var Enköping som då åkte ut med 2-0 i matcher.
De två senaste säsongerna har C-serielagen fått ganska ordentligt med smisk på fingrarna i Allettan (där de fyra bästa från C och fyra bästa från D ju drabbar samman). Ett C-serielag per år (Hudiksvall 11/12 och Enköping 12/13) har lyckats klämma sig in topp fyra medan resterande lag från C-serien båda säsongerna parkerat på tabellens tre sista platser. Och då är Hockeyettan D knappast heller rankad som någon av rikets starkare serier.
Visst kan man ljuga med statistik och ovanstående kan förstås delvis förklaras med att C-serien i många år saknat riktiga storklubbar. Medan lag som Karlskrona, Björklöven, Vita Hästen och Huddinge satsat hårt och sett till att sätta sina respektive serier på kvalseriekartan med muskulösa toppattacker har C-serien saknat konsekventa storutmanare.
Men ändå, att Allettan-resultaten ser ut som de gör talar sitt tydliga språk, precis som att Åker/Strängnäs flyttade från D- till C-serien inför den här säsongen och plötsligt kunde göra lite vad de ville med sitt nya motstånd.
Att C-serien hamnar lite på efterkälken jämfört med många andra av landets serier har många förklaringar. Man kan inte blunda för att resurserna i många fall är obefintliga, att det rör sig om små klubbar utan jättestora ambitioner och att det med tanke på ryktet som omgärdar serien kan vara svårt att locka de riktigt skickliga spelarna.
Men jag skulle vilja peka på något betydligt mer allvarligt. I många fall vet man, eller kanske snarare bryr man sig inte om, vad som krävs för att tillhöra toppen utanför den egna serien.
Inför seriestart gjorde vi en artikelserie på Hockeyettan.com där vi ringde runt till klubbrepresentanter i alla Hockeyettan-klubbar och pejlade läget. En av frågorna som ställdes till samtliga medverkande var vilket eller vilka lag de trodde har chansen att avancera hela vägen till allsvenskan i vår.
Från norr till söder möttes vi av initierade utläggningar och imponerande kunskap om lagen och spelarna i de andra serierna. Men C-serien utgjorde ett undantag. Låt oss säga att intresset var ljumt.
Vissa hade förstås järnkoll, men i jämförelse med övriga serier var det förhållandevis många som kom med ”öhh jag har ingen koll alls”-svar för att inte tala om hårresande ”jag har hört att de satsar”-gissningar på lag som inte ens spelar i Hockeyettan.
Det är förstås något man kan fnissa åt, men tyvärr tror jag det säger ganska mycket om läget.
Så länge man nöjer sig med att leva i sin egen lilla bubbla kommer man aldrig att hänga med i utvecklingen. Så är det. Jag tror att många klubbar måste ut och ta lärdom snarare än bara vara nöjda med att sköta sitt. Det är först då som man kan börja åstadkomma storverk även med små resurser.
Att parkera i botten av Hockeyettan C innebär tyvärr att man även tillhör bottenskiktet av hela division ett. Om jag tillåts tala i riktigt generella termer. Tyvärr är det så verkligheten ser ut.
Varje år så har Örebro och Fornaboda en gemensam travgala där man tillsammans hyllar regionens största prestationer. Båda banorna har sju egna priser att dela ut, där man även har totalt åtta priser som de aktiva från de båda banorna har chans att ta för sig av. Under helgens gala så plockade Fornaboda flest titlar och landade på tolv priser mot Örebros tio.
– Vi på Fornaboda kan vi också, säger Jimmi Ehlers.
Det var vinna eller försvinna när LIF Lindesberg skulle spela sin sista hemmamatch inom Allsvenskans grundserie. En hemmaförlust mot tabellsexan IFK Karlskrona skulle öka LIF Lindesbergs risker att halka tillbaka till Division 1. Trots en svagare första halvlek, så lyckades hemmatruppen att komma tillbaka och avgöra måstematchen till sin fördel.
Det är inte ofta som en juniorkusk blir nominerad till ett större pris på travgalorna. Efter en segerrik säsong som landets segerrikaste kusk under 18 år, så har det nu inträffat för Isabella Jansson Wiklund. På lördag har 17-åringen möjligheten att bli landets första juniorkusk till att mottaga priset som Årets Kusk när Fornaboda har sin travgala i Örebro.
– Det är ju väldigt mäktigt att ens vara nominerad, säger Isabella.
De lyckades! Efter två segrar i Lindehov och en tredje seger på bortais så gör Lindlöven en så kallad ”Clean sweep” i kvartsfinalen mot Vallentuna och går till semifinal efter slutspelets första tre matcher. Detta innebär att säsongen fortsätter för Lindlöven som för första gången får sätta sina skridskor på isen för ett fortsatt slutspel och är därifrån ett steg närmare Allsvenskan.
– Oavsett vilket lag vi möter så känner jag att vi är redo, säger Jonas Dufåker.
Det är bara viktiga matcher kvar i LIF Lindesbergs spelschema. Till helgen tog man resan till Torslanda, där båda lagen var i ett stort behov av poäng till den Allsvenska tabellen. För LIF Lindesberg så tog det över nio minuter innan man fick igenom sitt första mål i matchen. Även om målskillnaden mellan lagen i matchen inte var stor, så blev det helt klart avgörande.
Under söndagen skulle kvartsfinalen till HockeyAllsvenskans kval få sitt spelschema. Lindlöven fick välja som tvåa när HockeyEttan hade sin livesändning, där motståndaren blev bekant. Med jämna lag att välja emellan så lades valet på ett återbesök av Vallentuna.
– Det är ett lag som vi känner till, säger Tomas Östlund.
Det blev en tuff norrlandsturné för Lindlöven där man inleder med en stor förlust mot Boden för att dagen därefter, ta en övertidseger mot Kiruna. Totalt åker man hemåt med två nya poäng till en mycket jämn tabell. Två poäng som blir viktiga när det snart avgörs vilket slutspel som Lindlöven går mot, kvartfinal eller föreningens första semifinal.
Efter förra helgens tråkiga resultat med dubbla förluster på hemmaplan, så kom det mer positiva toner efter denna hockeyhelg. Säsongens första norrlandsturné skulle avklaras med fokus på Sundsvall och Piteå, efter att säkrat tre viktiga poäng i Tyresö. Efter veckans sex poäng så avslutar Lindlöven helgen på toppen av tabellen som AllEttans nya tabelletta.