Inför sin första resa till Ukraina som frivillig sjukvårdare skrev Christoffer Tsutsunen sitt testamente, eftersom han var införstådd med vilka risker resan skulle innebära. Efter några veckor hemma i Sverige förbeder han sig för att återvända på nytt, den här gången för att utbilda personal på plats men också för att besöka flyktingläger i Polen och erbjuda sin hjälp.
– Det har jag sett där nere önskar jag inte ens min värsta fiende, berättar han.
Christoffer Tsutsunen är uppvuxen i Lindesberg och det är också här hans föräldrar fortfarande bor. Själv flyttade han för närmare 20 år sedan, men besöker ofta barndomsorten flitigt.
Efter flera års arbete till sjöss sadlade han om för två år sedan och utbildade sig till undersköterska, då han insåg att det han ville göra i livet var att hjälpa människor. När kriget i Ukraina bröt ut den 24 februari ställdes hans kall på sin spets, och trots riskerna valde han att följa magkänslan.
– Min sambo och jag följde nyhetsrapporteringen från kriget, och hon tittade på mig och sa ”när åker du?”, berättar han.
Tillsammans med ett gång vänner som alla funnit varandra genom TikTok bestämde Christoffer sig för att åka ner till Ukraina som frivillig sjukvårdare och den 27 april, två månader efter krigets utbrott, gick flyget från Arlanda.
– Den 28 april gick vi in i Ukraina, det var jag, 3 amerikaner, 2 killar från Australien och 2 engelsmän. Vi hamnade mitt i Kyiv hos en amerikansk organisation som heter Mothergoes, där vi bland annat tränade första hjälpen och hur man sätter en tourniquet.
Kort därefter blev gruppen beordrade till Charkiv, i nordöstra delen av Ukraina, men då de upplevde att organisationen var bristfällig bestämde sig Christoffer tillsammans med en amerikan att resa tillbaka till huvudstaden Kyiv.
– Jag hade fått kontakt med ett gäng frivilliga soldater som bjöd in oss till en bataljon där vi kunde fortsätta vår träning tillsammans med dem. I ungefär 3-4 veckor arbetade med så kallade evacs, då vi hämtade ut nordiska medborgare ur landet. Vi var bland annat i Bucha och Irpin, det som ni har sett på TV hemma har vi sett på riktigt, och det önskar jag ingen, berättar han.
Den 5 juni ställdes allt på sin spets, då bataljonen plötsligt raketbesköts, och man var tvungna att omedelbart lämna platsen.
– Den slog ner bara 100 meter ifrån oss när vi låg och sov. På två minuter var alla påklädda i full skyddsmundering med väst och hjälm redo att åka. Vi såg en av nedslagsplatserna när vi åkte därifrån, och det var helt soprent. Det är ett aktivt krig och raketerna slår ner överallt man är aldrig säker, säger han.
Efter den händelsen bestämde sig Christoffer för att resa hem till Sverige, oavsett vad det kostade. Den 10 juni anlände han i säkerhet hemma hos sin familj, lagom till skolavslutning och student. Men bara några veckor senare började tankarna på att återvända komma.
– Jag kunde inte släppa det, det var en hjälpsändning som skulle ner men det strulade med transporten. Tyvärr är det ju så att folk försöker profitera på sådana här saker och det är mycket korruption. Det är rent ut sagt för jävligt att utnyttja folk i ett krig, man finner inga ord.
När Christoffer sedan fick ett erbjudande från den USA-baserade hjälporganisationen Weunited, där han även fick en plats i styrelsen, drog allt igång igen. För två veckor sedan lämnade en stor hjälpsändning Örebro, lastad med 80 kartonger fyllda med sjukvårdsmateriel, mat, blöjor, och hygienartiklar.
– Det handlar mycket om att se vad hjälpbehovet är. Om 90 dagar är det snö i Ukraina, och det finns ingen gas, inget tak över huvudet. Det kommer behövas sovsäckar, liggunderlag och varma varma kläder, så det kommer vi att samla in och skicka ner. Allt redovisas och läggs ut på hemsidan för att inga tvivel ska uppstå, och vi handlar även på plats i Ukraina.
Imorgon, torsdag, går flyget från Arlanda till Polen, där Christoffer möter upp sina vänner och kollegor inom organisationen, för att sedan åka konvoj in i Ukraina upp till Lviv där de kommer vara stationerade.
– Jag kommer bland annat att utbilda personal på plats, men även åka till ett flyktingläger i Polen för att se om jag kan hjälpa till på något sätt. Det här något jag brinner för, och som är otroligt viktigt. Det är krig i Europa, och det är min plikt att hjälpa till, som medmänniska, säger han.
Christoffer berättar också om situationen för landets husdjur, som nu plötsligt blivit hemlösa och söker skydd hos bland annat de frivilliga sjukvårdarna.
– Det finns väldigt många herrelösa hundar där nere, situationen är för jävlig för dem, de har haft ägare, men de har ju flytt. Vi hade en flock på omkring 20 djur som hängde med oss, och en hund fattade jag extra tycke för. Vi kallade honom Tucker, en liten kille på bara 2-3 år, han var med oss hela tiden ända tills vi åkte, och det var jättejobbigt lämna honom. Vi hade hundmat med oss ner, och vi handlar även på plats, men behovet är jättestort, förklarar han.
Den 28 augusti har Christoffer en biljett bokad hem till säkerheten i Sverige, men hans arbete tar inte slut där.
– Jag kommer att fortsätta jobba, fast hemifrån Sverige. Jag sänder också live på TikTok 5 dagar i veckan, och kommer även göra det från Ukraina, men i begränsad skala. Vi får inte glömma bort att kriget fortfarande pågår, trots att nyhetsrapporteringarna har tystnat.
För mer information om organisationen och om hur man kan hjälpa till läs HÄR. Där finns även länkar till Christoffers TikTok och Youtube där man kan följa hans arbete.
Visa hela artikeln
Hemvärnets patrullhundar gjorde upp i lokalt mästerskap 
