När Lindlöven i fredags inför glädjande stor derbypublik (963 personer) sköt sex mål och utklassade Arboga innebar det inte bara tre viktiga poäng. Det visade också att ineffektiviteten inte sitter i väggarna på Lindehov.
För handen på hjärtat, Lindlöven har haft problem. Inte bara med motstuds, utan för att man inte varit skickliga och hungriga nog för att verkligen få in trissan i kassen.
Det var en vanligt förekommande scen förra säsongen. Trots stundtals stora spelövertag hade Lindlöven förtvivlat svårt att få in pucken och vad som borde ha slutat med ganska solklara segrar slutade istället i bedrövande nederlag.
Hemma mot Grästorp förra söndagen var det samma visa igen. Lindlöven bombade iväg 37 skott mot Grästorps kasse, men förlorade med 3-1 mot ett lag som man egentligen var bättre än så väl på papperet som på isen. I onsdags förlorade man mot Mariestad trots att man var väl så bra som sin motståndare.
Inte konstigt att tränare Daniel Eriksson varit konfunderad.
När jag talade med honom efter Grästorps-torsken radade han upp ett flertal ytterligare matcher mot starkt motstånd under seriens första halva där han tyckte att hans lag antingen spelat jämnt eller till och med varit bättre, men där laget ändå hamnat i tunga underlägen och där utfallet trots detta blivit noll eller ynka en poäng.
Det som skiljer Lindlöven från en betydligt bättre tabellposition och dagens blygsamma nionde-placering är helt enkelt effektiviteten.
Känns det igen?
Visst har vi hört den förut, men tränare Eriksson är inte skrockfull och ville inte kännas vid att det är ett återkommande problem som över de senaste säsongerna blivit lite av en symbol för Lindlöven.
– Jag vägrar tro att det sitter i väggarna, det är mitt jobb att hitta en lösning på det här, slog han fast med eftertryck när vi språkades efter matchen mot Grästorp.
På fredagskvällen slog Lindlöven med sin starka insats fast att det är just så det ligger till. Med en stark kollektiv insats och stor vilja kommer också målen.
Ännu mer positivt var naturligtvis att de sex målen gjordes av sex olika personer. För även om Fabian Ilestedt med sina åtta fullträffar (vilket är ett riktigt vasst facit) hittills är den enda som utmärkt sig positivt i målligan saknas det inte målskyttar i laget. Det finns ett flertal lirare som borde ha potentialen att hänga minst lika många kassar som unge herr Ilestedt. Det har bara inte hänt än.
Eriksson efterlyste efter torsken mot Grästorp fler som gick i bräschen, fler som verkligen utmärkte sig, fler som kastade sig på kassen för att döda situationerna och jag är fullständigt övertygad om att det är där problemet sitter eller har suttit för Lindlöven.
Medstuds är något man förtjänar, inte något som kommer per automatik. Medstuds är något man skapar om man befinner sig mitt i situationerna, där det gör ont och där man riskerar att få blåmärken.
Tränare Eriksson sa det inte ordagrant rakt ut, men Lindlöven behöver bli mer desperata. Att äga matcher och skjuta mängder av skott hjälper föga om dessa avlossas från bekväma lägen och om ingen är beredd att offra en tand eller två för att vara inne framför kassen där det bränns och där returer uppstår.
Det är dags att lägga undan finliret och ta på blåstället.
Ineffektiviteten är ingenting som sitter i Lindehovs väggar. Lindlöven behöver helt enkelt bara kriga ännu hårdare för att verkligen få in pucken.
Därför var fredagsmötet med Arboga extra upplyftande. Mål och hårt arbete går hand i hand och det var naturligtvis extra kul att trendbrottet kom när så mycket folk kom för att se matchen.
Förhoppningsvis fick bonuspubliken mersmak. Förhoppningsvis fortsätter publiktillströmningen vara lika stor som Lindlövens krigarinsatser i matcherna.
Då kommer vi snart kunna glömma allt vad snack om ineffektivitet som sitter i väggarna heter.
Visa hela artikeln
Enormt intresse för politisk utfrågning om vården i Lindesberg – hundratal kom inte in 
