Skolbarnet Ida lider av svår ångest och har vid ett flertal tillfällen kräkts av nervositet inför att gå till skolan. I över ett år har hennes mamma Sara kämpat för att dottern ska få komma till Brotorpsskolans kurator, men utan resultat. Detta trots ett flertal kontaktförsök, både från mamman och flera anställda på skolan.
Historien tar sin början i september 2018, då Sara och Ida träffar fröken för terminens utvecklingssamtal. Under samtalet påtalar Sara att Ida har ångest och mår så dåligt att hon flera gånger kräkts av nervositet inför att gå till skolan. Dessutom tar de upp att både föräldern och läraren har uppmärksammat att Idas kompisar kör mycket med henne och hon får bland annat ta emot knuffar upprepade gånger under skolveckan.
Eftersom Ida är mycket introvert har hon svårt att säga ifrån, och fröken förklarar att hon försöker stötta så mycket hon kan, men erbjuder även kuratorskontakt så att Ida ska kunna få stöd och hjälp, något som både mamman och flickan positivt tackar ja till.
Under hösten följs samtalet upp, och läraren undrar hur det går.
– Jag förklarade att kuratorn inte hade hört av sig, och att jag själv försökt kontakta henne flera gånger men att hon inte varit anträffbar. Fröken tyckte det var mycket märkligt eftersom hon personligen hade bett henne att kontakta mig, men hon lovade att hon skulle göra ett nytt försök eftersom det var viktigt att det kom igång, berättar Sara.
Närmare ett halvår passerar, och i mars 2019 får de kontakt med skolpsykologen som i sin tur remitterar Ida vidare till Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. I samma veva kontaktar mamman skolans rektor för att undersöka hur det kommer sig att den utlovade kontakten med kuratorn uteblivit. Hon var också väldigt noga med att poängtera vikten av det, då Ida faktiskt far illa och är i stort behov av stöd.
– Rektorn tyckte att det var konstigt, men hon skulle ändå träffa kuratorn senare under dagen så då skulle hon säga till henne, berättar Sara.
Under våren får mamman kontakt med specialpedagogen på skolan, och påtalar även för henne att kuratorskontakten uteblivit, trots den allvarliga situation barnet befinner sig i. Specialpedagogen tycker det hela låter mycket märkligt och talar om att hon ska kontakta kuratorn för att se vad som gått fel.
I maj meddelar specialpedagogen att hon dessvärre inte hinner utföra den pedagogiska utredningen som BUP begärt innan skolavslutningen, och att den istället flyttas fram till hösten. Mamman tar tacksamt emot informationen och berättar återigen att kuratorn ännu inte hört av sig. Specialpedagogen undrar då om man istället ska ta en kuratorskontakt under hösten eller om de vill starta innan skolavslutningen.
– Jag förklarade att Ida redan väntat för länge, så vi ville gärna få igång det så fort som möjligt, och det förstod hon. Hon skulle då ta kontakt med kuratorn för att se till att Ida fick komma dit.
Men inget händer.
I början av september 2019 hålls höstterminens första föräldramöte, och det har nu gått ett år sedan man först begärde en kontakt med skolans kurator. Vid föräldramötet närvarar även lärare, specialpedagog, kurator, skolsköterska, stödlärare och fritidspersonal, varpå Sara tar tillfället i akt att konfrontera rektorn och kuratorn.
– Jag väntade till de flesta hade gått, och gick sedan fram och pratade med dem. Rektorn verkade inte ta det på så stort allvar och tyckte att vi kunde ju upprätta en kontakt på plats, vilket jag tyckte var ganska nonchalant. Kuratorn svarade med att hon hade ringt mig men inte fått något svar, och hade väntat på att jag skulle höra av mig, berättar Sara och fortsätter:
– Då blev jag riktigt arg, för det är ren lögn! Jag har väntat på hennes samtal och har svarat varje gång det ringt, dessutom har ju flera av hennes kollegor bett henne att kontakta mig! Men hon rörde inte en min, bad inte om ursäkt, ingenting, utan svarade med att hon skulle höra av sig för att boka in en tid.
I början av oktober åker Sara och Ida till BUP för en fördjupad bedömning, vilket resulterar i att Ida blir uppsatt på deras väntelista för utredning. BUP skickar omgående en sammanställning till elevhälsan på skolan med rekommendationer och åtgärder som skolan ska vidta.
Utdrag från remissvar från BUP:
”..är det av största vikt att elevhälsoteamet jobbar vidare med ytterligare anpassningar för ”barnet”. Samt att kontakt med skolkurator upprättas omgående..”
”..jag rekommenderar att utredningen följs upp av åtgärdsprogram som utvärderas regelbundet..”
I början av november har man trots brevet från BUP ännu inte fått någon kontakt med kuratorn, och Sara får nu nog och ringer återigen till rektorn.
– Jag framför hur illa jag tycker det är och säger att skolan har faktiskt skyldigheter. Rektorn tycker att det är konstigt och svarar med att kuratorn inte är på plats idag men att hon ska ta upp det med henne personligen. Jag svarar med att hon redan sagt det när jag ringt till henne under våren och även när vi träffades under föräldramötet i september, men det blev ju ingen förändring för det, berättar Sara och fortsätter:
– Jag sade också att jag tyckte att rektorn har felat i det här ärendet. Rektorn svarar att felet inte ligger hos henne, utan att det är någonstans på vägen det gått snett. Jag svarar att det är rektorn som har huvudansvaret, men hon svarar med att hon nog har litat lite för mycket på sitt arbetsteam. Jag frågade varför hon inte tagit tag i det och följt upp ärendet efter föräldramötet, då hon vet att det inte fungerat hittills, det har ju gått ett år!
Sara förklarar också att förtroendet för skolans kurator nu är förbrukat, speciellt efter lögnen om att hon skulle ha försökt kontakta henne, och att hon önskar kontakt med en annan. Rektorn svarar då att hon måste kolla med de som har hand om kuratorerna, vilket Sara tyckte att hon skulle göra. Sedan avslutar rektorn samtalet med att hon ska kontakta kuratorn och kommer att återkoppla under nästkommande vecka.
– Jag kände mig så besviken på bemötandet, hon ville absolut inte ta på sig något ansvar i hur illa det har skötts, utan istället var det någon annans fel, och hon skulle undersöka det. Det här handlar ju om att Ida ska kunna känna sig trygg, och hon behöver hjälp med att kunna känna sig trygg i sig själv. Vi har skolplikt i Sverige, och vi lämnar ifrån oss våra barn till en plats där de ska kunna känna just trygghet.
– Under mina samtal med rektorn har hon flera gånger påpekat att Ida har bra betyg, men problemet ligger inte där, det handlar ju om att få en fungerande vardag, att ha en vilja att gå till skolan och inte ha grav ångest inför varje vecka, dag och lektion. Tar man inte tag i det här kommer hon förmodligen inte att kunna prestera alls i framtiden eftersom risken finns att hon inte klarar av att gå till skolan längre.
För någon vecka sedan kontaktades Sara av rektorn som meddelade att man nu ordnat en annan kurator som Ida ska få träffa. Den nya kuratorn kommer att kontakta familjen för att boka tid.
– Även om det kanske äntligen ordnar sig för oss nu, så ska det inte få gå till så här! Det handlar inte bara om oss, ingen annan ska behöva få gå igenom det här, avslutar Sara.
– Jag kan tyvärr inte uttala mig i enskilda ärenden utifrån rådande sekretess och av respekt för elevernas integritet, säger rektor Anna Unosson när LindeNytt kontaktar henne, och fortsätter:
– Jag beklagar om man som vårdnadshavare upplever att stöd uteblivit. Vi strävar alltid efter att ha en god dialog med vårdnadshavare och vill gärna att de tar kontakt med oss som skola om de funderar över något. Skolan och elevhälsoteamet arbetar ständigt med att förändra och förbättra arbetet och vi kommer självklart se över rutiner för att se om det är något vi måste förändra.
LindeNytt har vidtagit åtgärder för att skydda mammans och barnets identitet, därför är deras namn fingerade i artikeln.