Elitserien i siffror

Jag skulle inte säga att det finns något universellt svar till huruvida förändring är bra eller dåligt. Dom som uppskattar nuet brukar vara mot förändring medan dom som inte gör det vill ha förändring. En sak som dock gäller för all typ av förändring är att det tar tid innan den hamnat på plats och går att utvärdera. Inkörningssträckor kan ibland vara långa. Men problemet blir att man ibland knappt kommer ur startblocken. Att Muserskiy kan begrava en boll är ju vitt känt men om hans medspelare inte kan lyfta serve så kommer vi aldrig få se honom smasha. Lite samma känsla får jag när jag tittar på statistiksidan på volleybollförbundets hemsida.

I början av säsongen valde man att fräscha upp den gamla statistiksidan och ge den en ny design och ny information. Tidigare har sidan varit en kanal där alla landets volleybollnördar kunnat ta sig för att bita sig in i allt vad statistik har att säga men med den nya designen såg sidan betydligt mer välkomnande ut. Jag kände att den var ett steg i rätt riktning för att få fler att sätta sig in lite extra i Elitserien. Uppfräschningen hade sina små fel vid första anblick men allt såg snyggt ut och jag kände att det var något på gång.

Nu har jag gett sidan sin tid att komma ur startblocken men Muserskiy har fortfarande inte fått något pass. Den första bilden som jag möts av när jag klickar mig in på elitseriesidan, som alltså är den officiella kanalen utåt för Elitserien, är en bild på ”Bästa laget”. Det ska alltså vara en sammanställning av dom bästa spelarna på respektive position. Problemet är bara att det inte stämmer. Ser vi till passarpositionen hittar vi till exempel Örebros andrepassare Elsa Grell, som visserligen gjort en bra säsong men som inte spelar från start och som endast fått hoppa in i dryga hälften av alla lagets spelade set. Passarpositionen har man åtgärdat något då den för endast någon dag sedan visade väldigt många andrepassare i toppen.

Programmet misslyckas med att väga spelarnas roll i laget mot varandra. En person som har en centralare roll i sitt lag verkar ha svårare att få ett bra betyg, oavsett om denna spelare är bättre eller inte. Detta gör att en spelare som Svedalas Moneshia Simmons, som enligt mig är säsongens bästa vänsterspiker, endast hamnar på en tredjeplats i rankingen eftersom hon är så viktig för sitt lag. Hon har stenhård bevakning på sig men lyckas ändå vara en effektivare anfallare än Martina Konecna som enligt systemet rankas bättre. På något vis har man även försökt vikta dom olika momenten mot varandra och bestämt att ett starkt block är mycket viktigare för en center än ett effektivt anfall. Freja Morén rankas därför betydligt lägre än Evelina Frank trots att Freja har ett högre poängsnitt.

Lite översikt måste man väl ändå ha för jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara att göra ett statistikprogram med mycket information som blir helt exakt. Men något som gör det hela ändå lite knepigare är den bristande informationen. Min första tanke när jag ser grafiken och siffrorna är ”jaha… vad är det jag faktiskt tittar på?”. För att få ett någorlunda svar på denna fråga fick jag ge mig in på den tyska bundesligans hemsida, som använder ett liknande (om inte samma) program, och läsa på vad dom säger. Då ska jag även meddela att min tyska är fruktansvärt knackig men att det ändå gav mig mer information än den svenska sidan.

Att skapa snygg grafik som är lättförståelig för den okunniga är en riktigt bra idé och det tycker jag att man ska behålla men man bör då kunna se till att resultatet faktiskt stämmer. Presenterar man det ”Bästa laget” så ska det faktiskt vara seriens bästa spelare. Och för oss inbitna som vill ha all information som går att få tag på så är jag jätteglad att man väljer att dela med sig utav den men då bör man också förklara för dom som läser informationen vad det faktiskt är man ger dom. Jag har vid flera tillfällen sagt att nytänkande är svårt och att nya idéer tar tid att implementera, nu är det dags för Muserskiy att få bollen.