INSÄNDARE/DEBATT: Den 23 februari skrev jag i Lindenytt en artikel med titeln ”Varför och av vem höjdes elpriset.” Jag framförde en vädjan att någon som begriper sig på det skulle svara och förklara. Något svar har dock inte kommit varför jag själv ska försöka presentera några, förhoppningsvis, klargörande punkter.
Problemet är i botten inte något isolerat problem för Lindesberg. Det är inte ens begränsat till Sverige. Det är ett problem i hela Europa. Därför samlas denna vecka Europeiska unionens energiministrar i Stockholm. Kostnaderna har framför allt ökat beroende på att man inte har tillgång till rysk gas.

Den största elproducenten i Sverige är Vattenfall som har över 100 vattenkraftstationer i Sverige, äger kärnkraft, vindkraftverk och kan elda fossilt. Vattenfall har även produktion i Tyskland, Holland, Danmark och Storbritannien. Även Linde Energi tillverkar el, om än i mindre utsträckning, i några vattenkraftstationer.
Nästan 90 procent av all el som säljs i Sverige prissätts på den nordiska elbörsen Nord Pool som är gemensam för Danmark, Norge, Finland och
Sverige. Där fördelas elkraften till börsaktörerna som sedan förmedlar elen till de lokala elhandlarna.

Till dessa hör Linde Energi Försäljning AB, ett helägt dotterbolag till Linde Energi. Linde Energi AB köper sin el från Nord Pool via större samarbetande kraftbolag. Priserna kallas spotpriser och fastställs via auktionshandel ett dygn i förväg. Sverige ingår också i en gemensam elmarknad med övrig Europa. Länderna stöder varandra vid behov.
Elhandlarna säljer elen vidare till konsumenterna. De lägger då ovanpå spotpriserna ytterligare kostnader i form av elcertifikat, energiskatt, moms och transportkostnader hos nätägarna.
De stora mängderna el transporteras ut i landet via ett stamnät, Svenska Kraftnät, som också är ett statsägt företag. På lokalplanet finns elnät som arbetar på lägre spänningsnivåer. Det ägs i Lindesberg av Linde Energi, således kommunen.
Jag frågade i min tidigare artikel varifrån pengarna kommer till det elprisstöd som nu betalas till elkunderna. Svaret är att de kommer från de så kallade
flaskhalsintäkterna, eller kapacitetsavgifterna. Jag avstår från att försöka förklara vad det är.

Framställning, försäljning och transport av el är således beroende av ett komplicerat nät av företag. Linde Energi kan inte göras ansvarig för det.
Utöver den generella prissättningen kommer den som följer av det lokala erbjudandet i Lindesberg. Väljer man Linde smart sätts priset långt i förväg. Det är en sorts försäkring mot prishöjningar. I enstaka fall kan det dock i stället få till följd att priset blir högre än det som annars skulle gälla vid förbrukningstillfället. Man kan också välja Linde rörligt. Då finns två alternativ. Priset sätts per timme eller som ett genomsnitt per dag.
Att handeln med el behöver bra inkomster kan man förstå när Vattenfalls vd har en årsinkomst på 16 217 000 kr (cirka 1,3 miljoner per månad). Till det 4 763 000 kr till framtida pension och övriga förmåner på 102 000 kr. Detta är en lönenivå som har bestämts av svenska politiker i Vattenfalls Styrelse.
Men jag tycker att de styrande i landet, både den tidigare och den nuvarande regeringen, har ställt till det. Om vi med flit och skicklighet tillverkar Europas billigaste el borde vi också kunna köpa den till samma låga pris som tidigare.
Ingemar Engstrand