INSÄNDARE/DEBATT: Jag som funktionsnedsatt blir systematiskt utsatt för övergrepp av en vikarie, som väljer att arbetsvägra utan en rimlig anledning. Jag har stöd i form av besök samt samtal var dag. Vilket hon har vägrat i över snart 2 månaders tid, har vidtalat detta med ansvarig chef flertal ggr som ändå låter henne arbeta kvar, trots att det finns lagar gällande arbetsvägran.
Detta har resulterat i uteblivet stöd i både form av samtal samt besök. Trots jag har beslut ifrån biståndshandläggare på antal timmar per vecka. Varpå mitt mående har blivit kraftigt försämrat och även min fysiska hälsa påverkas då jag även har problem med hjärta bland annat.
Är det såhär kommunen jobbar, att de räcker med att en vikarie säger nej vill ej ha med brukaren att göra, så är de ok? Medans om de ej fungerar med en vikarie eller annan personal för mig så får jag vara utan besök för då heter de ”du tackar nej till insatsen” trots de funnits stora samt för chefer kända stora skäl till att de ej fungerat.
Gäller ej lagen lika? Vart är förståelse, respekten för mig som individ? Jag är extra utsatt då de ej existerar anhöriga inom skäligt avstånd som kan ställa upp och hjälpa till. Är helt utelämnad, de enda jag har är mitt stöd, och de tycks ej accepteras. Sedan när man ifrågasätter chefen och personal märker att de påverkar delvis arbete schemaläggning och mitt mående så händer det ingenting.
Trots att i Socialstyrelsens handbok gällande Lex Sarah så står de gällande funktionshindrade : ”där fastslås att alla handlingar som utförts eller underlåtits att utföras och som kan inneburit ett hot mot eller medfört konsekvenser för den enskildas liv, säkerhet eller fysiska och psykiska hälsa ska anmälas till IVO genom lex Sarah.”
Står även att ”vikten av bemötande gentemot den enskilde, vilket ska präglas av respekt för den enskildes självbestämmanderätt, integritet, trygghet och värdighet. Den enskildes beroendeställning i förhållande till personal och verksamhet betonas även i handboken.”
Min fråga är, har jag ett värde likt boskap? För det är den känsla som uppstår. Lagar tycks enbart gälla åt ena hållet, likaså respekt, värdighet och förståelse för min problematik.
Livet i Lindesberg var för ett år sedan mera värdigt, jag gick framåt, kände en lust av att leva. men nu är det mera likt ett av Dantes infernon, med skillnaden att jag ej kommer ur elden.
Besviken invånare som ändå betalar skatt av den lilla sjukpension som jag får in
Visa hela artikeln
Emma ger ömma leder och muskler lindring 
