En oerhört spännande utmaning

Den ytliga analysen av säsongen som just passerat är ganska enkel att göra. Det var den låga lägstanivån och den påfallande ojämnheten som gjorde att LIF Lindesberg i slutändan aldrig var särskilt nära att uppfylla sin målsättning om att spela ett nytt positivt kvalspel mot Handbollsligan. Den slutsatsen kan de flesta dra.

Följdfrågan däremot, den är betydligt kinkigare att svara på. Nämligen, vad var anledningen till att lägstanivån var så låg och ojämnheten så påfallande? Det som i sina bästa stunder var riktigt bra, blev andra stunder alldeles, alldeles för dåligt.

Jag har inget bra svar på den frågan, men jag är övertygad om att det arbetas hårt med den under den offseason som just tagit sin början för att brandgult ska kunna komma tillbaka starkare nästa höst. Det är trots allt bara ett år sedan ungefär samma trupp visade sig från en imponerande stark sida i ett spännande kval.

Men oavsett vad konsekvensanalysen landar i finns det även en annan utmaning som jag är spänd av förväntning att se resultatet av.

LIF Lindesberg med dess trupp och tränarstab kommer naturligtvis jobba med att höja lägstanivån, det vill säga få bort det djupa dipparna och bli jämnare i prestationen, till nästa säsong. Och man ska göra det samtidigt som man bereder plats för nya aspirerande killar från juniorlaget i truppen.

Det är något som är lättare sagt än gjort, men det måste göras.

I Lindesberg bygger man som bekant hemvävt och med den framfart som juniorlaget haft den här säsongen är anledningarna till framtidstro många. Det är klart att man med en sådan fin återväxt måste ge chansen till unga spelare och på ett smidigt sätt slussa in dem i a-lagsverksamheten. De måste få chansen att växa. Det är så man skapar framtida stjärnor. Det är så föreningen skapat framgång tidigare.

Men samtidigt kommer ju unga spelare med en ganska påtaglig valpighet. Hur mycket råtalang det än finns där tar det tid att gå från junioruppkomling till seniorspelare. Unga spelare blandar och ger ofta ganska mycket. Det brukar vara ömsom vin och ömsom vatten och så måste det få vara. Genom att misslyckas kommer talangerna tillslut att lyckas.

Det återstår förstås att se hur många underifrån som får chansen att visa upp sig och hur mycket de kommer få delta. Stommen i brandgult lär ju bli ganska intakt och fortsätta äta majoriteten av speltiden. Men utmaningen att höja lägstanivån och samtidigt släppa fram kullen av aspirerande framtidsmän är delikat. Inte alls omöjlig, men intressant och jag tror definitivt att det kan lyckas.