Efter två stycken tre-nollvinster går Engelholm mot en mästartitel utan ha förlorat ett enda set i slutspelet. Oavsett med vilka siffror de vinner imorgon så måste man erkänna att de är ett helt överlägset lag just nu. Frågan man måste ställa sig är hur långt Engelholm kan gå och vad kommer härnäst.
Senast ett lag var i närheten av att vara så överlägset som Engelholm varit i år var säsongen 2012/13. Katrineholm gick då igenom hela säsongen med endast en förlust i grundserien och inga alls i slutspelet. Men lika överlägsna som Engelholm är nu var inte Katrineholm då, man vann visserligen alla slutspelsmatcher men förlorade ett antal set. Katrineholms trupp den säsongen påminner mycket om det lag Engelholm visar upp idag. Tre stycken utländska proffsspelare, två spelare med landslagsmeriter samt två av Sveriges bästa ”utfyllnadsspelare”. I utfyllnadsspelare men jag inte att spelaren endast är där för att de inte kunde hitta någon annan på positionen utan snarare tvärt om, spelaren är inte lika unik som de andra och det finns ett flertal andra svenska spelare som skulle kunna göra i princip samma jobb. I Katrineholms fall måste man dock säga att de endast hade en ”utfyllnadsspelarna” då Ange Zakarauskaite-Landin i princip också kan räknas som ett utländskt proffs.
Det intressanta är att året efter Katrineholm haft denna enorma framgång så var det ett helt annat lag vi fick se. Visserligen hittade man tre nya utländska spelare, som kanske till och mer var bättre än de tidigare, men utav de sju startspelarna från guldåret så var det endast en kvar. Ett nytt lag med sämre spelare resulterade i en floppsäsong.
Frågan är om samma sak nu kommer hända Engelholm. Det skulle finnas både för- och nackdelar med båda utfallen. Om spelarna stannar i Engelholm så kommer vi nästa säsong ha ett ännu mer dominerade lag, speciellt då Engelholms trupp är relativt ung och fortfarande har enorm utvecklingspotential. Vi kommer även att få ett svenskt lag som kanske kan börja hävda sig på den internationella marknaden, ett lag som kanske kan spela Challenge Cup. Om spelarna lämnar klubben så kommer vi få flera svenska spelare i utländska klubbar, med bättre förutsättningar för utveckling vilket kommer leda till bättre svenska volleybollspelare och ett bättre landslag. Att Isabelle Haak kommer spela utomlands i framtiden är det inget snack om, jag är övertygad om att de flesta europeiska toppklubbarna redan har fått nys om svenskan, men eftersom hon fortfarande inte gått ut grundskolan så kommer det inte hända denna sommar. Storasyster Anna Haak skulle dock kanske kunna försvinna, för svensk volleybolls framtid så hoppas jag nästan på det. Även libero Kim Andersson är en mycket talangfull spelare, som kanske inte får den uppskattning hon förtjänar då hon står lite i skuggan av sina lagkamrater. Att en libero skulle få ett utlandskontrakt är dock väldigt ovanligt så Kim kommer vi nog få se kvar i Engelholm. Om alla fyra svenska startspelare väljer att stanna i laget så hoppas jag på två alternativ. Antingen så köper man in en utländsk spelare mindre och låter fler svenskor få komma fram eller så gör man en riktig satsning mot Europeiskt cup-spel. Att bara gå in för att dominera Elitserien igen tycker jag vore synd, de har redan visat att de är överlägsna, nu bör blickarna sättas högre.
Jätteförlust i historiska hemmapremiären: ”Surt” 
Visa hela artikeln
