Ett misslyckat genrep som ändå sände bra signaler

Igår skrev jag lite skämtsam om Lindlöven och att det var synd att 0-8-kraschen mot BIK Karlskoga inte var genrepet eftersom talesättet lyder att ett dåligt genrep leder till en bra premiär. I fallet LIF Lindesberg går den klyschan att tillämpa fullt ut.

25-37 borta mot Handbollsligalaget, tillika vårens kvalmotståndare, IFK Skövde var inte bara väldigt fula siffror utan dessutom ett resultat som enligt mina rapportörer var i underkant. Med andra ord, ett genrep som LIF Lindesberg, hur skade- och sjukdomstyngda man nu än var, bara vill glömma så snabbt som möjligt.

Kanske är det av den anledningen bra att det så kallade genrepet spelades så sjukt långt innan premiären. Det är ju nästan två veckor mellan den sista träningsmatchen och seriepremiären hemma mot Anderstorp. En tidsrymd som jag har svårt att förstå, ska man ändå hålla på och träningsbolla borde man ju göra det så att man får ett färskt matchtempo med sig in i säsongen istället för att träda tillbaka in i träningsslentrianen igen innan det är dags för allvar, kan jag tycka. Men ni som läser mig flitigt vet ju att jag över huvud taget är ganska negativt inställd till handbollens ytterst konstiga sätt att konstruera sitt spelschema.

Och som sagt, när genrepet nu blev ett så kraftfullt debacle som det ändå blev är det kanske lika bra att LIF Lindesberg får tid på sig att glömma bort den svaga insatsen. Vad vet jag.

Det jag gillar med det där genrepet är ändå att nye tränaren Tobias Pettersson gav uttryck för stort missnöje efteråt. Det hade varit lätt att undflyende tala om att det bara var en träningsmatch, att motståndet trots allt kom från en division högre och att laget var plågat av skador och sjukdomar. Sådant har hänt förr. Det har varit lite en trall som tidigare ansikten utåt fallit in i. Men Pettersson talade frankt om för Lindenytt att insatsen var under all kritik. Att laget framstod som ”kusiner från landet”.

Det är ett tecken på att det finns en instinktiv vilja att vinna även om det är tal om en simpel träningsmatch och i min bok sänder det väldigt viktiga signaler. Efter att äntligen ha lyckats ta sig till kval ifjol duger det inte med att vara nöjda med det man har. Man kan inte acceptera en förlust bara för att sannolikheten säger att den är rimlig. Än mindre om det är en utklassning så som i söndagens möte med Skövde.

Därför känns det som att det kom något gott ur det där genrepet trots allt.

Det borde skapa tillförsikt hos alla som håller tummarna för ytterligare en framgångsrik och lång säsong för brandgult.