Den här söndagseftermiddagen utnyttjades Kyrkberget till fullo. Kyrkbergslopp, orientering, bygge av en fågelholk och en liten Mullevandring var några av de saker som fanns att göra. Och när man blev trött i benen kunde man pusta ut framför elden och dricka en kopp kokkaffe.
Det är Kyrkbergets dag och Gruppen för Kyrkbergets bevarande står bakom arrangemanget tillsammans med flertalet föreningar som är med och gör dagen så livad. Trots hotfulla, blyertsgrå moln har många besökare dykt upp på berget. Dansgolvet som Linde Dansklubb lagt ut har intagits och är fyllt av dansande människor med glada miner. Och bortom musiken hörs ett ihärdigt snickrande, hammaren som gång på gång träffar spikens huvud. Penny Haglund, 8 år, har tidigare på dagen sprungit Kyrkbergsloppet, vilket gick alldeles utmärkt. Nu är hon i full gång med att tillverka en fågelholk att ta med hem.
– Det går bra, säger Penny och mamma som är med och hjälper till inflikar:
– Men det är tungt!
I skogskanten sitter Friluftsfrämjandets och skogens Mulle, också känd som Mona Karlsson, på en sten med barn runtomkring sig. De har just läst om Mulle och ska nu leta efter små gömda träddjur som finns någonstans i närheten. Sånger om ekorre och räv är också välkomna inslag. Mona blickar bak mot sin svans och undrar om någon vet varför Mulle har en sådan.
– Jag har svans för att hålla rent i skogen. Man får vara i skogen men man får inte skräpa ner där, förklarar Mulle.
Lovisa Thybeck, 6 år, är en av de som går med Mulle och letar efter räven som gömmer sig i blåbärsriset. Det är inte helt lätt för djuret syns inte så väldigt väl, och det är först när Mulle ger en ledtråd om att det bränns som barnen hittar rätt. Efteråt berättar Lovisa:
– Vi fick leta efter djur och lyssna på en saga om Mulle. Och så fick vi följa ett band och i slutet av det fanns det små nyckelpigor. Då fick vi ta en och så fick vi en gnuggis.
Lovisa har redan hunnit med att avverka det allra mesta.
– Jag har sprungit Kyrkbergsloppet, det gjorde jag först, sedan sprang jag orientering, men jag vet hur man gör. Sedan har jag gjort en biholk, då skulle man ta några grejer och typ passa ihop och sedan fick man ta någonting och sätta ihop dem. Efter det gjorde jag en fågelholk också, det var lite svårt, svårt att hamra in spikar. Vi ska sätta upp den hemma, vi har jättemånga träd.
– Nu ska jag äta lite russin sedan ska jag nog dansa, säger Lovisa och tittar mot dansbanan som under den senaste stunden har fått tillökning, och tillägger:
– Jag kommer vara kvar tills det är slut, för det är mamma och pappa som har hand om orienteringen, så vi kan inte åka hem förrän alla har slutat orientera.
Brasan sprakar, ett barn plockar upp en svart skogssnigel för att hälsa, barn och vuxna dansar tillsammans, ytterligare ett par barn kommer upp på berget för att få prova orientera, far och dotter spikar ihop en holk tillsammans. Och plötsligt så är himlen inte så grå längre, utan spricker upp och skyn färgas alldeles blå.
Visa hela artikeln
Gymnasiemässan gav högstadiets elever en inblick i framtiden 
