Den här söndagseftermiddagen utnyttjades Kyrkberget till fullo. Kyrkbergslopp, orientering, bygge av en fågelholk och en liten Mullevandring var några av de saker som fanns att göra. Och när man blev trött i benen kunde man pusta ut framför elden och dricka en kopp kokkaffe.
Det är Kyrkbergets dag och Gruppen för Kyrkbergets bevarande står bakom arrangemanget tillsammans med flertalet föreningar som är med och gör dagen så livad. Trots hotfulla, blyertsgrå moln har många besökare dykt upp på berget. Dansgolvet som Linde Dansklubb lagt ut har intagits och är fyllt av dansande människor med glada miner. Och bortom musiken hörs ett ihärdigt snickrande, hammaren som gång på gång träffar spikens huvud. Penny Haglund, 8 år, har tidigare på dagen sprungit Kyrkbergsloppet, vilket gick alldeles utmärkt. Nu är hon i full gång med att tillverka en fågelholk att ta med hem.
– Det går bra, säger Penny och mamma som är med och hjälper till inflikar:
– Men det är tungt!
I skogskanten sitter Friluftsfrämjandets och skogens Mulle, också känd som Mona Karlsson, på en sten med barn runtomkring sig. De har just läst om Mulle och ska nu leta efter små gömda träddjur som finns någonstans i närheten. Sånger om ekorre och räv är också välkomna inslag. Mona blickar bak mot sin svans och undrar om någon vet varför Mulle har en sådan.
– Jag har svans för att hålla rent i skogen. Man får vara i skogen men man får inte skräpa ner där, förklarar Mulle.
Lovisa Thybeck, 6 år, är en av de som går med Mulle och letar efter räven som gömmer sig i blåbärsriset. Det är inte helt lätt för djuret syns inte så väldigt väl, och det är först när Mulle ger en ledtråd om att det bränns som barnen hittar rätt. Efteråt berättar Lovisa:
– Vi fick leta efter djur och lyssna på en saga om Mulle. Och så fick vi följa ett band och i slutet av det fanns det små nyckelpigor. Då fick vi ta en och så fick vi en gnuggis.
Lovisa har redan hunnit med att avverka det allra mesta.
– Jag har sprungit Kyrkbergsloppet, det gjorde jag först, sedan sprang jag orientering, men jag vet hur man gör. Sedan har jag gjort en biholk, då skulle man ta några grejer och typ passa ihop och sedan fick man ta någonting och sätta ihop dem. Efter det gjorde jag en fågelholk också, det var lite svårt, svårt att hamra in spikar. Vi ska sätta upp den hemma, vi har jättemånga träd.
– Nu ska jag äta lite russin sedan ska jag nog dansa, säger Lovisa och tittar mot dansbanan som under den senaste stunden har fått tillökning, och tillägger:
– Jag kommer vara kvar tills det är slut, för det är mamma och pappa som har hand om orienteringen, så vi kan inte åka hem förrän alla har slutat orientera.
Brasan sprakar, ett barn plockar upp en svart skogssnigel för att hälsa, barn och vuxna dansar tillsammans, ytterligare ett par barn kommer upp på berget för att få prova orientera, far och dotter spikar ihop en holk tillsammans. Och plötsligt så är himlen inte så grå längre, utan spricker upp och skyn färgas alldeles blå.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.