Masha Beseza var 14 år när hon lämnade sitt hem i Odessa, den där tidiga morgonen för snart två månader sedan. Hennes 15-årsdag firade hon i Sverige, där hon och hennes familj numera bor hos en svensk familj i Löa. Något som varit mycket viktigt under hela Mashas uppväxt är idrotten, och då framförallt judon, som ger henne avkoppling från vardagen. Sedan knappt en månad tillbaka tränar hon tillsammans med Frövi Judos ungdomsgrupp, där hon snabbt blev en en i gänget.
Hamnstaden Odessa i södra Ukraina var länge förskonade från de ryska grymheterna, men i slutet av mars började läget bli allt mer kritiskt då det såg ut som att en attack var nära förestående. För Masha och hennes familj innebar detta att man på allvar började fundera på att ta sig ut från staden innan något hände.
– Jag minns allt som hände den dagen, men inte vilket datum var. Jag kommer ihåg att mamma grät och att alla var rädda för att Odessa skulle bli som Bucha och Mariupol, berättar Masha.
Tidigt på morgonen packade familjen in sig i bilen och körde ut på den ukrainska landsbygden, där pappan hade en arbetskamrat som välkomnade dem. Vistelsen hos vännen på landet blev dock inte långvarig, då man insåg att det var säkrast att istället lämna landet och söka skydd någon annanstans.
Flykten gick via Moldavien, vidare genom Rumänien och uppåt genom Europa, fortfarande utan att veta vad deras slutdestination skulle bli.
– Vi reste genom många länder, och varje dag funderade vi på var vi skulle sova på natten, berättar Masha.
Till slut landade de hos en familj i Löa, där de nu bor. För Masha, som flitigt tränade judo i hemlandet, började saknaden bli stor efter sporten som hon älskade högt. Mamman i den svenska familjen tipsade då om Frövi Judo och hörde av sig till klubben för att undersöka om hon kunde komma och träna.
– Familjen som de bor hos kontaktade mig och frågade om det var okej att hon kom hit och tränade, och då svarade vi självklart ja, superkul! Sedan dess har hon varit här och tränat två dagar i veckan, med framgång, vilket är väldigt kul, hon är duktig, säger Frédérik Gourlay som är en av tränarna i klubbens ungdomsgrupp.
Även om Masha tävlat i flera olika judotävlingar i Ukraina, bland annat nationella mästerskapen, så handlar judon för henne mer om att hitta inre frid och avslappning än något annat.
– Hemma tränade jag varje dag, inför tävlingar kunde det vara två gånger om dagen. Jag vaknade, gick till träningen, sedan till skolan, träna igen, sedan hem för att göra läxor och sova. Men det är det bästa jag vet, det hjälper mig att koppla av, berättar hon.
Efter nästan två månader i Sverige har hon börjat bygga upp en något så när normal tillvaro igen, med både träningar, nya vänner och skolgång. På dagarna blandas undervisningen på plats i Storåskolan med distansutbildning på länk från Ukraina, och Masha som redan innan var trespråkig, närmar sig nu ett fjärde språk på listan.
– Hemma pratar vi Ukrainska, men också ryska och engelska. Nu håller jag på att lära mig svenska, som jag tycker är ganska likt engelskan, säger hon glatt och fortsätter med ett skratt:
– Svenska tonåringar är väldigt annorlunda mot hur de är i Ukraina, här är de så avslappnade och kan göra nästan vad de vill, hemma är vi mer fokuserade på studier och vår framtid. Ibland behöver vi också jobba för att hjälpa till att tjäna in pengar till familjen. Så det är lite svårt att förstå att de kan vara så avslappnade.
För Masha och hennes familj är framtiden oviss, de har daglig kontakt med mormodern som valde att stanna kvar i Odessa, för att försäkra sig om att hon mår bra.
– Jag vet bara att jag kommer fortsätta träna judo under sommaren, avslutar Masha med ett leende.
Visa hela artikeln
