För ojämnt för att kval ska vara realistiskt

Chanserna att nå positivt kvalspel även den här våren börjar allt mer rinna LIF Lindesberg ur händerna. Det kanske är lika bra att acceptera att man är för ojämna och påbörja ett analysarbete.

Det är nog dags att sluta leva på hoppet och inse fakta. Säsongen 16/17 är LIF Lindesberg ett halvmediokert mittenlag i handbollens allsvenska. På sin höjd.

Kanske är det rent av så att det är just ett sådant gäng man är även om man ser till den större bilden. Att bilden där kvalet uppåt ständigt hägrar som finns lite här och var är lite av ett självbedrägeri.

För handen på hjärtat, ska det vara relevant att drömma om kval, då måste man över tid prestera bättre än vad brandgult gör. Då kan man inte hålla på och vara bländande vassa ena dagen för att vara bedrövligt slarviga och dåliga den andra.

Efter helgens matcher har laget åtta poäng upp till den sista kvalplatsen. Med nio omgångar kvar av serien innebär det 18 poäng kvar att spela om. Ett tufft men kanske ändå inte helt omöjligt läge för ett lag som prickat storformen och kan rada upp segrar. Men nu är det ju inte riktigt det LIF Lindesberg är.

Den fina insatsen mot Önnered tände ett hopp, men följdes upp med en ny fadäs, precis så där som det sett ut hela säsongen. Brandgult lyckas helt enkelt inte upprepa en topprestation flera gånger i rad.

Krassa fakta är att man bara lyckats vinna två matcher i rad vid ett enda tillfälle under hela säsongen. Mot VästeråsIrsta och IFK Tumba i oktober.

Jag ska inte fortsätta tråka ut er med svulstigt filosofmummel om skillnaden på att spela hemma och borta och orimligheten i att det skiljer så mycket som det gör. Jag konstaterar istället att LIF Lindesberg är ett uselt bortalag.

Brandgult har vunnit en av nio bortamatcher. Samtidigt som man lyckas hålla ihop det ganska bra bakåt i sin egen hemmaarena har man bara vid ett enda tillfälle släppt in färre än 30 mål på bortaplan (24 mot VästeråsIrsta i omgång 3).

Det är för ojämnt helt enkelt. Bländande insatser som hemma mot Önnered (som man ju faktiskt gjort två starka matcher mot) och Hallby blir mindre värda när de blandas upp med bottenlös avgrund som mot OV Helsingborg eller svaga poängtapp som mot Rimbo och Tyresö.

Laget ger sig helt enkelt inte själva chansen att vinna mark i tabellen när insatserna pendlar så fasligt i nivå.

Nio omgångar kvar. 18 poäng att spela om. Fler hemma- än bortamatcher kvar på schemat. Den obotlige optimisten kan fortfarande hitta skäl nog att drömma. Men i realiteten måste Skånela, Hallby, Tyresö och Varberg samtliga börja vackla å det grövsta samtidigt som brandgult träffar århundradets formtopp för att det ska finnas någon chans.

Kanske är det lika bra att vara realistiska och redan nu börja fila på konsekvensanalysen varför det är så in i helsike ojämnt och varför det spelarmaterial man förfogar över inte växer mer än vad det gör trots kontinuitet och en erfarenhetsbank som hela tiden blir större.