I timmar har han åkt båt på Amazonas bifloder för att uppsöka de många indianbyar som ligger isolerade, i syfte att erbjuda eftertraktad läkarvård. Och hela resan betalade han ur egen ficka. Men det var det värt, menar läkaren Jan Ulfberg, som idag berättade om sin Colombiaresa på Rotarys öppna lunchmöte.- Med små medel kan man hjälpa så många och så mycket!
Jan Ulfberg är forskare och specialistläkare inom invärtesmedicin. Idag arbetar han vid Läkargruppen i Örebro. Men han har lagt mycket tid på att resa till länder som Kongo och Kenya och verkat som läkare i biståndssyfte.
Det oegennyttiga hjälparbete som Jan Ulfberg bedrivit under sin resa i vintras arrangerades av Ankarstiftelsen. Det är en välgörenhetsorganisation som har 90-nummer och bedriver hjälpverksamhet framförallt i Colombia. Stiftelsen fokuserar på att bygga upp skolor i djungeln, ge sjukvård och att starta olika vattenprojekt.
– Det är framförallt vattenfrågan och fattigdomen som är det stora problemet för indianbyarna i södra Colombia, berättar Jan Ulfberg. Man dricker regnvatten som blir kontaminerat och ger olika infektionssjukdomar.
Under de tre veckor som Jan Ulfberg vistades i Amazonas hann han besöka många byar. De ligger utmed Amazonas lugnare bifloder, sex timmars båtfärd från närmaste stad, och varje by består av ungefär två hundra invånare. Hit går det inga vägar utan alla transporter sker på floden.
– Hela livet kretsar kring floden och alla arbetar med fiske. Födan består i huvudsak av fisk, höns, ägg och grönsaker vilket är mycket bra mat. Ingen är undernärd.
Eftersom indianbyarna ligger så isolerade finns ingen sjukvård att tillgå. Det leder till att både mödra- och barnadödligheten bland invånarna är mycket hög. När Jan Ulfberg och hans kollegor anlände i vintras var det första gången på mycket länge som byborna sett en läkare.
– Vi var välkomna. Raskt utrymdes ett hus och en helt öppen mottagning öppnades. Här träffade jag ungefär 100 patienter per dag. Barnen hängde i klungor vid fönstren för att bevaka vad doktorn hade för sig.
Jan Ulfberg träffade många intressanta människor under sin resa. Han sov över i byarna under färden och fick därmed en större insikt i hur indianerna levde och verkade.
– Visst är det en stor fattigdom. Men jag funderar på vad som egentligen gör oss människor lyckliga. Är det pengar eller att man tillhör ett sammanhang? Här upplevde jag harmoniska människor som absolut inte önskar att flytta till storstaden för att finna lyckan.
Visa hela artikeln
Martin Stenmarck: ”Lindesberg är vackert” 
