I en artikelserie på två delar berättar Johan Larsson och Mattias Karlsson om deras resa inom hockeyvärlden. Från Guldsmedshyttan och hela vägen till HV71 och Kinnarps Arena. Detta är den andra delen, detta är Mattias Karlssons berättelse.
Vid 27 års ålder har Mattias Karlsson etablerat sig som landslagsman och en av HV71:s viktigaste spelare. Under sin karriär har han spelat på en mängd arenor på båda sidor av Atlanten, men allt tog sin början i Lindesbergs-området. Vid sexårsåldern tog en liten pojke sina första skär på hembygdens is.
– Jag växte upp i Guldsmedshyttan och det var där som jag spelade. Jag blev kvar i Guldsmedshyttan tills jag skulle börja gymnasiet, då flyttade jag till Gävle och började på hockeygymnasiet, minns Mattias tillbaka.
Efter två år på gymnasiet fick han ett a-lagskontrakt med Brynäs. I den svenska klassikerklubben inledde han i J18-laget, arbetade sig upp till J20 och slog sig slutligen in i a-truppen. Under sin riktiga debutsäsong blev det så mycket som 39 framträdanden i grundserien, men den följande säsongen skulle bli tuffare för Mattias.
– Mitt sista år i Brynäs var lockout-säsongen 2004-05 och Elitserien fick en massa NHL-spelare. Så jag hamnade i Allsvenskan och Almtuna från Uppsala.
Efter den säsongen kände den då 20-åriga Mattias att han inte riktigt höll på den högsta nivån än. Därför skrev han på för ett år till i Almtuna, där han spelade till sig en flytt till Karlskoga. I Bofors fick han sitt ordentliga genombrott och kunde vid vårens slut stoltsera med 32 poäng från sin backplats. Framgångarna lockade de stora hökarnas intresse och under sommaren skrev han på för mäktiga Ottawa Senators.
– Tanken var väl att jag skulle åka över dit och försöka slå mig in i Senators. Men det var då som jag drog på mig knäskadan. Jag fick åka hem igen, berättar Mattias om sitt korta NHL-äventyr.
Väl hemma började han om med en säsong i dels Bofors och på våren även Färjestad. Det starka året fick honom att pröva lyckan på andra sidan Atlanten än en gång. Efter ett imponerande år i AHL, kryddat med en plats i säsongens rockie-lag, och en tvåårig sejour i Timrå har Mattias hittat till Jönköping och HV71. En stad och en klubb där han känner sig riktigt hemma.
– Jag trivs verkligen jättebra. Vi köpte hus förra året så någonstans har vi rotat oss. Samtidigt styrs framtiden av ens egna ambitioner, om allt klaffar kanske jag vill prova på att spela utomlands, förklarar Mattias.
Han gör nu sin tredje säsong med HV71, men drömmer redan om framtida utmaningar. Hittills har det inte blivit mycket spel denna säsong, då en skada kommer att hålla honom borta en lång tid. HV71 har haft en tung höst och att stå vid sidan och se sitt lag kämpa i botten är jobbigt medger han.
Under sin tid i HV har Mattias vuxit ut till en nyckelfigur i truppen. Att det fina spelet ska generera i en flytt till någon stor europeisk klubb är en stor förhoppning. Men tiden till en ny chans i NHL är tyvärr förbi.
– Nej, jag är väldigt tveksam om den chansen kommer igen. Så som NHL är uppbyggt idag med det tighta lönetaket så är det svårt för spelare i min ålder att slå sig in. De flesta har unga spelare som kan fylla samma funktion för en billig peng. Jag har inga större förhoppningar om NHL längre, då försöker jag mer att hoppas på Ryssland.
Oavsett vad framtiden innebär kommer Mattias framgångsrika karriär att bryta nya marker. Men han har inte tappat kontakten med sin hemort, snarare tvärtom.
– När Linde spelar brukar jag följa lagets matcher via SweHockey. Guldsmedshyttan följer jag tyvärr inte alls, deras matcher finns inte med där, avslutar Mattias Karlsson.
Visa hela artikeln
Lekfullt och känslosamt när årets främsta idrottsprestationer utsågs 
