För familjen Carlsson från Kumla blev helgen i Kloten ett välkommet avbrott från vardagen med diabetes. Tillsammans med andra familjer fick de fiska, paddla kanot, klättra i höghöjdsbana och möta andra i samma situation.
– Det roligaste är aktiviteterna och sedan är det roligt att få träffa andra barn med diabetes. Jag känner inte så många som har det, säger 11-åriga Lydia Carlsson.
I helgen arrangerade fyra Lionsklubbar ett läger för barn med diabetes. Klubbarna som samarbetade var Lions Club Storå, Lions Club Kristina, Lions Club Hällefors och Lions Herrklubb Lindesberg. Tanken är att barn med diabetes ska få möjlighet att uppleva gemenskap, aktiviteter och natur – utan att sjukdomen behöver stå i fokus. Intresset visade sig vara stort och lägret blev fullbokat. Det betyder att tio barn med diabetes, tillsammans med sina familjer, fick uppleva ett riktigt äventyr i Kloten.
En av familjerna som begav sig ut på denna upplevelse var familjen Carlsson från Kumla. Efter en välbehövlig lunchpaus under lördagen berättade de om sitt äventyr.
– Det har varit väldigt roligt. Vi har klättrat i höghöjdsbanan nu under förmiddagen och igår var vi ute på sjön och paddlade kanot. Sedan var vi ute och fiskade och fick en gädda på första försöket, berättar syskonen Alva och Lydia glatt.

Lydia är 11 år och diagnostiserades med typ 1-diabetes för bara ett halvår sedan. För Lydia och hennes familj betyder lägret att de får en chans att träffa andra i en liknande situation och möjlighet att byta erfarenheter med varandra under lättsamma former.
– Det roligaste är aktiviteterna och sedan är det roligt att få träffa andra barn med diabetes. Jag känner inte så många som har det, säger Lydiaoch mamma Fia nickar instämmande.
– Ja, det är väldigt skönt att träffa andra föräldrar och få gemenskap. Det känns lite mindre ensamt, tycker jag. Allt är möjligt ändå, med aktiviteter och så. Det är en väldigt bra sak att få komma iväg på. Det har vi inte gjort innan eftersom det är så pass nytt för vår familj, säger Fia.
– Jag tycker att det är kul att få träffa andra som har syskon med diabetes. Jag har träffat nya vänner här, säger systern Alva, som är 16 år.

Till kvällen har man planerat ännu en fisketur och kanske en tur med kanoten om vinden mojnar lite tills dess. Först ska familjen vara med på andra aktiviteter. En av dessa är Bubble Ball. Det går ut på att spela fotboll samtidigt som spelarna är omslutna av stora, luftfyllda plastbollar. Det gör att man kan tacklas och rulla runt utan att göra sig illa. Pappa Kristoffer är taggad.
– Jag kommer att gå all in. Jag kanske kommer att tacka er, säger han med ett skratt och blinkar mot tjejerna.

Det märks att hela familjen har en riktigt härlig stund tillsammans, med skratt och skoj. Ett skönt avbrott från vardagen.
– De som jobbar här är väldigt trevliga och skojar med barnen. Det märks att man gör det här lilla extra för oss som är här och det lättar upp lite, så det inte blir så allvarligt. Allvar är det mycket av i vardagen annars. Det är såklart mycket kring diabetes. Det här blir väldigt avslappnande, konstaterar mamma Fia och berättar vidare:
– När vi sitter i matsalen händer det att insulinpumpen piper. Det kanske är sådant som är lite jobbigt i vanliga fall, men här piper det på tio olika ställen med olika signaler, högt och lågt, ibland samtidigt. Här behöver man inte bry sig om det. Även aktiviteterna är anpassade efter det. Om någon behöver pausa en stund för att man har lågt blodsocker är det inget konstigt. Det är bra uppstyrt – verkligen, säger Fia.

Familjen ger lägret toppbetyg och tvekar inte på att göra om något liknande i framtiden.
– Vi kan absolut tänka oss att åka på det här fler gånger om vi får möjlighet. Det är jätteroligt, säger de i mun på varandra.
Familjen var heller inte ensam om att ge ett gott omdöme om lägret. Efter avslutningen konstaterade Lions genom en enkät att samtliga familjer som deltog kan tänka sig att återkomma. Med tanke på det goda betyget har zonordförande William Flormo förhoppningen att kunna anordna lägret nästa år igen.

– Det gör oss väldigt, väldigt glada att höra att det faktiskt ger någonting till familjerna. Det tycker vi är jätteroligt. Det har varit hela idén med det här – att familjerna ska slippa allvaret för en stund och barn ska kunna få vara barn, säger William.
– Vi har idéer om att kunna utveckla det här ytterligare, men då behöver vi yrka mer medel för att kunna genomföra det. Det tror vi är fullt möjligt att få till. Det kräver bara lite mer arbete, avslutar William Flormo.












































