Het, hetare, Max Lalander

Het, hetare, Max Lalander.

Så skulle man väl på ett ganska kärnfullt sätt kunna sammanfatta den gångna helgen med sina två matcher ur Lindlöven-perspektiv.

Den kraftfulle tvåmålsskytten var sist av isen efter den tunga derbyförlusten i Kumla (det finns ju en och annan gammal kamrat i motståndarlaget som han var tvungen att växla några ord med) och förklarade klädsamt när jag mötte honom i spelargången att det inte spelar någon roll om puckarna trillar in för honom själv när laget förlorar.

Det måste han naturligtvis säga och det är klart att det är sant. Segrar är alltid viktigast. Men samtidigt måste han vara nöjd med målskyttet. För båda målen borta mot Kumla var sådana där mål där han befinner sig på precis rätt ställe och således fick en målchans som han är duktig nog för att utnyttja.

Lägg till det att han var en av föregångarna i Lindlövens fysiska spel och gick hårt in i närkamper och vann puckar, så som man måste göra för att kunna vinna derbymatcher.

Av bara farten tycks storproduktionen ha fortsatt igår hemma i segermatchen mot Borlänge med två nya baljor vilket lyft honom till en tredjeplats i seriens målliga. Enbart övertrumfad av Arbogas Linus Pellfolk och Kumlas Viktor Lennartsson (som satte två på Lindlöven och sköt hattrick mot Surahammar igår).

Max Lalander har helt enkelt växt ut till den förgrundsfigur ett topplag behöver. Jonas Karlsson kan inte dra hela det lasset och det är positivt att fler spelare kliver fram och leder genom exempel.

Det ser riktigt bra ut. Och då förklarade målskytten ändå för mig att han tycker att laget halkat ner ett snäpp i kvalitet kontra hur det såg ut på försäsongen. Det finns mer att ta av med andra ord.

Det var naturligtvis surt att försvaret föll som ett korthus i den tredje perioden mot Kumla och att det blev torsk med 3-6, men viktigt med en omedelbar revansch mot luriga Borlänge. Och i de två första perioderna mot Kumla tycker jag ändå att det såg riktigt bra ut.

Lindlöven gjorde inte som oss på läktarna, frös arslet av sig, utan kom ut med virvlande fart och vågade spela fysiskt på sin motståndare. Jag var ute på en roadtrip över helgen och såg tre matcher i Hockeyettan på lika många dagar och sett ur ren anfallssynpunkt tycker jag att Lindlöven presterade en mer fantasirik anfallshockey än både Skövde och HC Dalen, som ju ändå är två aktade lag.

Men mest imponerar Tranås. Den stabilitet laget börjar visa upp är imponerande och de varken släpper till särskilt många chanser eller bränner något framåt när lägena ges.

Där kommer Lindlöven få något att bita i när gängen drabbar samman i Lindehov om en dryg vecka.

Det kommer så att säga krävas mer än två mål från Max Lalander för att kunna lägga Fredrik Mälbergs lag på rygg.