För den som är nyfiken på sina rötter och släktforskar gavs det under gårdagen samt idag, tisdag, en ypperlig möjlighet, åtminstone om man ville ta reda på hur släkten såg, eller ser, ut i USA. Släktforskarföreningen i Lindesberg har under de här två dagarna besök av en expert på området, Anna-Lena Hultman från Ulricehamn, som hjälper intresserade på rätt spår.
Inne hos Släktforskarföreningen har det varit full fart sedan igår. De här två dagarna, måndag och tisdag, har de som är intresserade av släktforskning fått möjligheten att söka efter sina rötter borta i USA. Det är Anna-Lena Hultman från Ulricehamn som föreningen har fått hit för att stå till tjänst.
– Jag sitter här och hjälper folk att hitta sina släktingar i USA, säger Anna-Lena.
Anna-Lena är expert på området, och det är inte så underligt, för sedan 1970-talet har hon varit aktiv inom USA-forskningen.
– Jag är med i emigrantforskningen. Vi är en liten grupp på fyra personer som far till USA fram och tillbaka, så jag har varit där ungefär 20 gånger. Vi håller föreläsningar där borta för svenskamerikaner om hur de kan hitta sin släkt i Sverige. Men vi sitter också där och hjälper en och en så de får hjälp att hitta sina svenska rötter, berättar Anna-Lena.
Och så fick Anna-Lena ett samtal från Släktforskarföreningen i Lindesberg. Det var Gunilla Didriksson som undrade om inte Anna-Lena kunde tänka sig att komma hit till stan för att göra det här som hon brukar göra i USA, att hjälpa släktforskare häromkring och sedan hålla en avslutande föreläsning på Masugnen under tisdagskvällen.
– Så jag ställde upp på det och är här i två dagar nu och hjälper släktforskarna. De får 45 minuter med mig och vi tittar på deras frågor och jag tipsar om hur de ska komma vidare. Vi ser om vi kan hitta något att börja med. Det blir hjälp till självhjälp. Det är svårt att hitta i USA, de har inte lika fin folkbokföring som här i Sverige där vi följer allt, säger Anna-Lena.
Ann-Charlotte Laudon-Tegerhult står på tur och slår sig ned bredvid Anna-Lena. Ann-Charlotte har med sig ett papper med information som hon tagit reda på, och vill nu att Anna-Lena ska hjälpa henne att komma vidare med sin forskning. Det är konstaterat att de flesta börjar sin släktforskning i äldre ålder, men det är bevisligen mycket lättare om man startar när man är lite yngre och fortfarande har äldre släktingar vid liv.
– Det bästa är att börja när man är yngre, men man får ta tillvara på det som finns, såsom fotografier till exempel, säger Anna-Lena.
Släktforskarföreningens ordförande Calle Lindström är också på plats och passar på att släktforska lite. Han håller med Anna-Lena, att börja släktforska i yngre ålder vore det optimala.
– När jag började var det mest bara pensionärer som höll på, men idag så är det alltfler yngre med på våra kurser. Jag tror att det delvis kan bero på programmen som gått, som ”Vem tror du att du är?”. Det får folk att bli intresserade, konstaterar Lindström.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.