Den tjugoförsta september befinner sig Jenny Lindkvist i Stockholm för att få sin matlagning bedömd. Hon är uttagen till audition inför den femte säsongen av det populära tv-programmet Sveriges mästerkock.
Jenny Lindkvist, 25 år gammal och bosatt i en villa i Vedevåg tillsammans med sambo, hundar och katter. Hon jobbar just nu som undersköterska på ett demenscenter, men innan hon valde att sadla om gick hon Hotell- och restauranglinjen. Och intresset för matlagning har i stort sett alltid funnits där. Redan som liten hjälpte hon sin pappa att laga mat och det var han som stod för de goda och lite mer avancerade maträtterna. Men då han jobbade skift fick den mindre matkonstnärliga modern ibland rycka in. Då blev det mestadels pyttipanna och makaroner.
– Och då kände jag att jag måste lära mig, säger Jenny som vid den insikten var ungefär 10 år gammal. Och så har det fortsatt, intresset har hållit i sig.
Jenny har alltid kollat på de tidigare säsongerna av Sveriges mästerkock men inte alls planerat att själv söka.
– Jag har tittat och tänkt att det där och det där kan ju jag också göra, berättar hon.
Men så nu i år efter många om och men, då hon egentligen kände att hon inte vågade, skickade Jenny iväg en ansökan. Och blev antagen!
– Jag blev förvånad, först tänkte jag inte åka, berättar Jenny som från början inte varit särskilt seriös med sin ansökan.
Men efter peppning från vänner och arbetskamrater som gladeligen bytte jobbhelg med henne så tog beslutsamheten över tveksamheten.
– Ja, jag kände mig tvungen att åka när alla sa att jag måste åka.
Så den tjugoförsta september bär det av till vår huvudstad för att få en valfri, tillagad rätt bedömd av en första-jury. I instruktionerna hon har fått står det att rätten kommer att avsmakas kall, vilket juryn också är van vid.
– Ja, jag får se till att laga något som smakar bra kallt också. Sladdriga makaroner brukar inte vara så roliga kalla, säger Jenny.
Om allt går vägen skickas hon vidare till ”jurydagen” som är redan dagen efter. Då ska mat lagas igen och serveras till ytterligare en ännu mer kritisk jury.
– Det är bara att hoppas att jag får gå vidare till dag två, så jag får visa någonting mer och servera varmt mat.
Deltagarna kommer att bli bedömda inte bara efter maten och dess smak, utan även efter upplägget och presentationen både utav rätten och av sig själva. Det man väljer att laga ska visa vem du är och på vilken matlagningsnivå du befinner dig.
Jenny säger själv att hon inte alls brukar bli särskilt nervös, men nu helt plötsligt har hon blivit det ändå. Dels för att hon ännu inte vet vilken maträtt hon ska bjuda på.
– Jag har några förslag som jag tänkte testlaga nästa helg. Jag får provlaga och greja lite, hitta smakerna. Och blir ingenting av det bra, då blir det panik, säger Jenny och skrattar.
Till stöd under den spännande och nervösa dagen får Jenny med sig sambon Staffan. Nu återstår bara att ladda upp och hitta den perfekta rätten som faller juryn på läppen.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.