Under onsdagen och torsdagen får Brotorpsskolan författarbesök av den välkända barnboksspecialisten Helena Bross från Stockholm. Hon har under sina tjugoåtta författarår hittills hunnit med att skapa över sjuttio böcker som ligger många barn varmt om hjärtat.
Lunchen är precis över och två av Brotorpsskolans förskoleklasser samlas på led för att gå till klassrummet där man ska få träffa författaren Helena Bross. Det är ett besök som barnen spänt ser fram emot och man har i klasserna läst flera av Helenas älskade barnböcker.
– Vi har läst tre böcker. De var spännande och jätteroliga. Det var roligt när hon Helena Bross skrev andra boken, den hade en fin utsida och bra text. Vår klass tyckte att den var bra och då ville vi läsa den tredje så då fick vår fröken Annelie låna den, berättar Nellie Konradsson som går i förskoleklassen.
Nellie Konradsson tillsammans med kompisen Saga Gustavsson.
Helena Bross tar emot barnen i klassrummet och det är inte första gången som hon står längst fram i klassrummet. Hon har nämligen jobbat som lärare i flera år innan hon beslutade sig för att ägna sig helhjärtat åt författarskapet. Men vägen till skrivandet har inte varit käpprak eller någon självklarhet.
– Jag hade svårt att lära mig läsa, jag lärde mig inte läsa i ettan och inte i tvåan. Då trodde jag inte att jag skulle bli författare, säger Helena.
Vid högläsningen i skolan memorerade hon texterna och lurade på så vis fröken att tro att hon visst kunde läsa. Helena hade även svårt för siffror och bokstäver. I trean kom en vändning, när familjen flyttade och hon fick byta skola.
– Fröken var jättesnäll, jag började lära mig läsa och skriva. Då var det roligt att gå i skolan!
Intressant när Helena berättar om sina böcker.
Här började Helenas intresse spira. Då klassen fick möjlighet att spela teater började Helena att skriva pjäser. Så småningom skrev hon också, för hand förstås, en nittioensidig lång bok om barn och tjuvar som klasskompisarna fick läsa. Då boken blev uppskattad började Helena fundera på en karriär som författare. Men först blev hon, som sagt, lärare. Redan under den karriären började hon skriva på fritiden och är nu uppe i tjugoåtta år och drygt sjuttio böcker.
– Jag ville skriva för barn som just ska börja lära sig läsa. När jag växte upp fanns det inte sådana böcker, förklarar Helena.
Helena ritar på tavlan, läser en av sina böcker för den koncentrerade publiken, låter dem ställa frågor och vara med och berätta vad de kommer ihåg från de böcker som 
klassen redan läst. Helena förklarar också processen som sker från det att hon sätter sig vid datorn och börjar skriva på en bok, till de som skissar bilderna och därefter vidare till ett tryckeri. Händerna som viftar i luften är många och eleverna är väldigt engagerade. Kanske just för att de böcker som Helena skriver träffar barnen mitt i prick, fångar deras intresse och är lätta att ta till sig.
klassen redan läst. Helena förklarar också processen som sker från det att hon sätter sig vid datorn och börjar skriva på en bok, till de som skissar bilderna och därefter vidare till ett tryckeri. Händerna som viftar i luften är många och eleverna är väldigt engagerade. Kanske just för att de böcker som Helena skriver träffar barnen mitt i prick, fångar deras intresse och är lätta att ta till sig. – Det var bra, det bästa var när hon läste, tycker Albin Liljedahl efter träffen med Helena.
– Det var roligt att höra hur många böcker hon skrivit. Jag tycker om hennes böcker!, tillägger Saga Gustavsson
Visa hela artikeln
Martin Stenmarck: ”Lindesberg är vackert” 
