När det blev manfall på backsidan till mötet med Skövde tvingades Lindlöven kämpa som djur i 60 minuter. Det imponerade. Det är just sådan inställning som krävs i varje match om Lindlöven ska få fason på sitt dystra facit.
Det var en kämpainsats värd ett så mycket bättre öde.
Det Lindlöven som jag såg falla borta mot Skövde med 1-3 i onsdags var inte det lag som tagit svaga 15 poäng på 18 matcher. Det var det lag som många med mig trodde skulle kunna bli en joker i Hockeyettan Västra innan säsongen startade.
Med bara fyra backar tillgängliga var det som att Lindlöven gick back to basics och till ett enkelt spel, men framförallt, man krigade för varandra. Det handlade om 60 minuters uppoffrande spel där alla slet som djur.
Att Skövde sedan är ett mycket bättre lag och kunde arbeta ner Lindlöven sett över hela matchen må vara hänt, den insats Linde-krigarna svarade för var värd ett bättre öde.
Och det tycktes ju som att den där inställningen spillde över även i matchen mot Kumla igår, där Lindlöven gick in och jobbade hårt och också hade ett grepp om händelserna innan pang-pang hockeyn tog vid och allt föll samman i slutakten.
På något sätt känns det lite typiskt Lindlöven. Att ha en väldigt hög nivå i sig, men inte kunna hålla i den. Det var som att det behövdes extrema omständigheter, det vill säga fyra backar, för att alla skulle lägga ner jobbet helt och hållet och ta med sig hjärnan ut på isen i 60 minuter.
Glimtvis visar laget upp något som kan leda till succé i den stundande fortsättningsserien, men det gäller att man i konsekvensens namn faktiskt greppar tag i just det där och fortsätter prestera på samma nivå. Inte surfar mellan toppar och dalar som vore Hockeyettan en bergochdalbana.
Det tillförsiktsfulla snacket om att ”försöka ta så många poäng som möjligt”, ”bygga vidare på sitt spel” och ”bara att jobba vidare” låter förstås bra, men i det långa loppet blir det inte annat än tomma klyschor om de inte omsätts i handling och resultat.
Och fakta är att Lindlöven bara vunnit fyra av 18 seriematcher den här säsongen.
När jag snackar med tränare Daniel Eriksson får jag intrycket av att han vet precis vad som krävs för att bli framgångsrik i den tuffa Hockeyettan-omgivningen, men frågan är om han fått spelarna att förstå det?
För om vi backar bandet till Skövde igen var snacket som gick på pressläktaren i Billingehov ungefär detsamma som jag ständigt ältar. Lindlöven är på papperet så mycket bättre än vad resultaten visar. Det var många som lyfte ett frågande ögonbryn om varför ett lag med ”sådana klasspelare” inte gör bättre resultat.
Den frågan var ännu mer legitim efter kämpainsatsen i Skövde.
Laget måste inse att det är uppoffrande kamp som i den matchen som gäller i precis varenda match (oavsett om man har fyra eller tio backar tillgängliga) om fortsättningsserien ska bli en kul upplevelse.
Sextonåriga Ellen är nybliven världsmästare – Downs-VM i judo på hemmaplan 
Visa hela artikeln
