Nu har jag äntligen samlat mig efter det totala antiklimax som jag och hela volleybollsverige fick uppleva i Halmstad. Så här, en vecka efter EM-kvalförlusten mot Estland får man börja blicka framåt igen och fundera på vad som kommer näst.
För oss Uppsalabor gick alarmet strax efter fem på morgonen för en sex timmar lång bilresa ner till Halmstad. Humöret var på topp på alla oss fem som satt i bilen även om vi kände oss riktigt hopklämda, vilket man ofta gör med volleybollspelare i bilen, speciellt om bilen håller en medellängd på 195 cm. Väl nere i Halmstad högg nervositeten och förväntan som aldrig förr och redan en timme innan matchstart satte klacken igång. En timme efter matchstart var det dock väldigt tyst. Snabba 0-2 till Estland gjorde att EM är missat även denna gång. Deppigt var det i några timmar men när vi började närma oss Jönköping så smög sig frågan på, vad händer nu?
Lyssnar man på vad Marcus Nilsson har sagt i alla intervjuer fram till denna EM-kvalmatch så kan man inte missa hans klassiska ”blir det inte nu så blir det något annat år, jag tror på detta lag”. Jag hoppas innerligt att Marcus har rätt i det han säger.
Johan Isacsson har jobbat hårt på denna generation och spelare som Dardan Lushtaku och Erik Sundberg var med i landslagstruppen redan under sin gymnasietid. Dardan finns kvar ute i Europa och kommer förhoppningsvis få ett nytt kontrakt med en annan världsklubb. Frågan är vad som väntar de andra i vårt landslag. Dessa unga spelare som man talar så mycket om, som ska leda Sverige in i nya stortider. Frågan jag ställer mig är: blir de så bra som vi tror och vill?
Att hävda att Marcus skulle vara Sveriges genom tiderna bästa volleybollspelare skulle säkert uppröra många och eftersom Bengt Gustafssons karriär tog slut samma år som jag föddes så vill jag inte uttala mig i frågan. Men vill man ha ett recept på hur man når framgång inom volleybollen idag så borde man se till Marcus. Han har succesivt blivit bättre och bättre under alla år han spelat, mycket tack vare att han hållit sig utomlands sedan han var 20 år gammal. Detta är precis vad alla våra landslagsspelare måste göra om de ska kunna komma upp i den potential som det sägs att de kan nå. Vi ser tydligt på spelare som Dardan Lushtaku och Erik Sundberg att när de kommer tillbaka till Sverige efter att spenderat några år utomlands så dominerar de Elitserien.
Jag hoppas innerligt att Sveriges framgångar i detta EM-kval har uppmärksammats av utländska klubbar så att vi kan få ut alla våra landslagsspelare i Europa. Spelare som Wille Nilsson, Erik Sundberg, Linus Tholse, David Pettersson och Anton Wijk Tegenrot har ingenting i Elitserien att göra och jag hoppas verkligen att de får utlandserbjudanden och tar dem. Vi har gång på gång sett vad proffslivet gör med våra spelare och jag gillar resultatet. 2017 är nästa gång vi har chans på ett EM och då är det i Polen det smäller. Det är två år kvar till dess och då kommer vårt unga lovande landslag inte vara lika ungt och lovande längre. Då ska det vara början på ett etablerat och slagkraftigt Sverige. Men får vi inte ut våra spelare utanför landets gränser så tror jag vi kommer ha det lika svårt då.
Travtävlingar på Fornaboda Travbana är ett av årets stora sommartecken och under fredagslunchen öppnade man portarna. Vädret blev så pass perfekt som en travlunch på Fornaboda bara kan bli och för de travälskande personerna som gästade travet så fick man även ta del av dubbla banrekord som rivstartade säsongen.
Nu när våren har anlänt och dessutom fastställt sig i regionen så börjar allt fler att damma av sina sommarkläder. I väntan på sommarens största utomhusaktiviteter så bjuder LIF Lindesberg in hela Lindesberg till en trevlig stämning med en stor gemenskap genom det nya motionsloppet Linderuset, dit alla är välkomna oavsett dagsform till den första maj.
– Du kan springa, jogga eller gå, loppet är helt efter eget initiativ, säger Ricky Nordahl.
Under SM-veckan i Umeå avgjordes bland annat svenska mästerskapen i armbrytning, där Lindesbergs kommun fick hela tre nya medaljörer. Tre unga killar, som fortfarande är i början av sin karriär, och inte ens 18 år fyllda, visade prov på både styrka, uthållighet och pannben när de sammanlagt plockade hem sex medaljer i olika valörer.
– Det var superroligt och spännande, men inte lika nervöst som jag trodde, säger Roderick.
Slutkvalet är i gång där LIF Lindesberg har laddat rejält inför måndagens möte mot det rutinerade IFK Ystad HK. Trots två röda kort på Ystads spelare så hade gästerna ett för stort försprång inför matchens andra halvlek med en rejäl sexmålsledning samt en formstark målvakt som försvar. Trots en bra återhämtning i den andra halvan av matchen så blev det bortaseger i arenan, vilket innebär att lördagens bortamatch i Skåne blir en riktig ”vinna eller försvinna-situation” för LIF Lindesberg.
Från ett rejält underläge med 0-2 i matcher till att kvittera semifinalen och sedan avgöra! Det var allt eller inget för både Lindlöven och Bodens HF när den femte och sista semifinalsmatchen spelades i HIVE Arena under torsdagen. Med 2-0 efter den första perioden så lyckades Lindlöven att hålla undan ett mer pressat Boden som fick lämna hemmaisen till ett högt finaljubel från Lindlöven.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.
Det blev en jämn hemmamatch mot Anderstorp under onsdagen men precis som vid bortamötet så blev det seger för LIF Lindesberg. En extra skön seger för hemmalaget som nu är klara för slutkvalet till Allsvenskan, där en plats till nästa säsongs Allsvenska står på spel. Vilket lag man får möta framåt är ännu inte klart men LIF Lindesberg är ett steg närmare en comeback i handbollens nästhögsta serie.
För sjunde året i rad så blev tredagarsturneringen, Libo Cup, en stor succé. Precis som arenaparkeringen så höll sig läktarna på de fyra hallarna fyllda där den stora publiken gav en stor stämning som smittade av sig på de hundratals unga spelarna på planen. 5 431 mål gjordes på de tre dagarna där LIF Lindesberg jublade högst när cupen närmade sig sitt slut. Hemmaklubben stoltserade med fem finalister i arenan, varav fyra av dessa stod som slutsegrare.
– Det är gött att få vinna och speciellt på hemmaplan, säger Frans Almlöf.