Hemmasviten sprack i helgen, men försprånget i jakten på kvalplatserna är fortsatt intakt för LIF Lindesberg. Därför är det lätt att lägga en svart sportsöndag till handlingarna.
Det var ingen vidare idrottssöndag. Tre Kronor föll i OS-finalen, Niklas Bäckström åkte dit för doping, svenska representanter gjorde allt annat än en imponerande figur när de med bångstyrig aggression försvarade sin dopade adept och LIF Lindesberg förlorade hemma i arenan inför snudd på tomma läktare (eftersom det pågick just en OS-final).
Det bästa med söndagen är att LIF Lindesberg till skillnad från devalverade kronor och dopade svenskar kan dra ett streck över det som hände och gå vidare. Det påverkar inte framtiden särskilt mycket.
Många medierapporter ville göra gällande att ”nu blev det tight om kvalplatserna” efter Lindesbergs onödiga förlust hemma mot IFK Ystad. Men faktum är att det i tabellen inte är någon skillnad gentemot hur det såg ut innan avkast. LIF Lindesberg förlorade, visst, men det gjorde även OV Helsingborg kvällen innan. Det innebär att lagen så att säga spelade 0-0 med varandra under helgen och att differensen i tabellen fortfarande är fyra poäng.
Läget är detsamma. Lindesberg sitter fortfarande i förarsätet och matchen borta mot Helsingborg kommer fortfarande bli ohyggligt viktig.
Visst, IFK Ystad kröp närmare efter segern i arenan, men de fem poäng som det är tal om i differens borde det inte behöva bli så mycket diskussion kring. Det är Helsingborg och inga andra som är hotet mot Lindesberg och VästeråsIrsta på kvalplatserna.
Kan man ta med sig något positivt ifrån en förlustmatch som den i söndags annat än att det med tanke på omständigheterna säkert går snabbt att glömma den?
Jag vet ärligt talat inte. Jag är varken idrottsledare eller psykolog, men det finns ju de som hävdar att alldeles för långa sviter i slutändan kan komma att bli ett ok. Att tanken på att man måste försvara sin långa räcka av exempelvis matcher utan förlust kan bli mentalt tung och leda till att det låser sig.
Det låter som lite halvtaskiga försök att rättfärdiga förluster i mina öron. Det måste väl alltid vara bra att vinna så mycket som möjligt tänker jag, men okej. Låt säga att det kan fungera så. I ett sådant fall går LIF Lindesberg in i serieavslutningen utan pressen att upprätthålla sin svit av obesegrade matcher på hemmabana och har bara kvalplatsen att fokusera på.
Själv tänker jag mest att jag bara drar ett stort streck över den där skitsöndagen och blickar framåt.
Mot ett efterlängtat kval.
Nu rivs Lindesbergs curlinghall 
Visa hela artikeln
