Lindlövens bästa höst på länge

Ibland är idrotten bra lustig. Lindlöven gör sin bästa grundserie på väldigt länge, men lyckades ändå inte ta sig vidare till Allettan.

Den enkla anledningen till det är naturligtvis att man spelade i en väldigt bra serie den här säsongen och jag tycker att Linde-krigarna trots den snöpliga femteplatsen har all anledning att vara nöjda med den här hösten. För det är väldigt mycket som varit väldigt bra.

Rent statistiskt, om man bara stirrar på siffrorna, är det här Lindlövens bästa höst sedan säsongen 12/13 då man lyckades med bedriften att ta sig till Allettan. Men jag skulle vilja påstå att den här hösten är bättre än så rent prestationsmässigt.

Den säsongen spelade Lindlöven i en väldigt svag grundserie med dåliga motståndarlag (och slutade sedermera också jumbo en landets svagaste Alletta), i år har man spelat i en tuff västserie vars klass knappt är jämförbar med hur det såg ut för några år sedan. Det här har varit en mycket bättre serie med mycket bättre organiserade motståndarlag.

Så vad är det då som varit så bra?

Jo, årets Lindlöven har visat upp flera saker som har saknats i de senaste årens upplagor. Nämligen karaktär. Nämligen ett stabilt försvarsspel. Nämligen att agera som ett lag.

Där så väl Staffan Tholssons som Daniel Erikssons Lindlöven-upplagor gömde sig bakom ”stolpe ut”-klyschor när det grinade emot har Jussi Salos mannar gjort något helt annat. Man har handlingskraftigt valt att ta saken i egna händer.

När Lindlöven valde att rensa ut de mätta och trötta spelarna som förväntats bära laget lite för länge och ersatte dem med karaktärer hände något. Det har helt enkelt varit ett mycket seriösare Lindlöven, ett yngre och hungrigare gäng med mer genomtänkt spelidé som glidit runt på den Hockeyettan-isarna den här hösten.

Framgångsfaktorerna är naturligtvis många, Mattias Petterssons sagolika målvaktsspel går naturligtvis inte att blunda för, Max Lalanders målskytte är fortsatt vasst och kapten Patrik Näslunds tunga spel har gett laget en lite ny dimension.

Men det faktum att man släppt in 22 färre mål bakåt, vunnit sex fler matcher och tagit 17 poäng fler än ifjol grundar sig först och främst i att man som lag har spelat en genomtänkt hockey där alla har offrat sig för varandra och laget. Det är nämligen det som skiljer mellan en femteplats och snudd på Allettan och de positioner längre ner i tabellen som laget huserat på de senaste åren.

Därför ser det väldigt ljust ut inför fortsättningen. Visst, det hade varit kul att se vad Lindlöven hade kunnat åstadkomma i en Alletta, men jag är övertygad om att laget har väldigt stora möjligheter att med Jussi Salo vid rodret manövrera sig hela vägen till playoff i vår.

Det skulle vara en väldigt stor framgång och en fjäder i hatten för årets lagbygge.

* * *

Jonas Karlsson till BIK Karlskoga?

Det är naturligtvis blytungt och jättetråkigt för Lindlöven att tappa en så bra spelare, men han är naturligtvis bra nog för att kunna ta det steget och väl värd chansen. Det är bara att gratulera.