Målvaktslösningen som bara väntade på att hända

Slutligen skedde det som var tvunget att hända. En av målvakterna i Lindlöven gav upp och kastade in handduken.

Att Adam Brown väljer att vända tillbaka till staterna är fullt logiskt, men ändå lite tråkigt.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk kan hävda att det var fel att värva Mattias Pettersson. Ingen kan heller påstå något annat än att han gjort ett grandiost intåg i Lindlöven. En storstilad succé.

Jussi Salo har inte kunnat göra något annat än att ställa honom i kassen. Något annat hade varit tjänstefel. Men det gjorde, hur konstigt det än kan låta att Lindlövens målvaktslösning i längden inte blev hållbar.

Det funkar naturligtvis inte att ha tre duktiga målvakter varav två får turas om att vakta båsdörren medan den tredje står alla matcher. Det leder i slutändan till att de två sidsteppade inte är redo om de plötsligt måste hoppa in. Risken för sura miner är stor.

Målvakter måste spela matcher och det har knappast gynnat vare sig Christoffer Ulvestav eller Adam Brown att ena dagen stå i båset och nästa sitta på läktaren. Det har varit ett rotationssytem som varit dömt att mynna ut i något dåligt.

Jag har gått och väntat på att någon skulle lämna länge och trodde nog att det skulle ske betydligt tidigare än vad som skedde. Men när unge Ulvestav plötsligt fick vakta båsdörren två matcher i rad och tränare Salo alltså frångick varannan match-principen förstod jag att något var på gång och att det blir Brown som lämnar är fullständigt logiskt.

Det fungerar naturligtvis inte att vara i Sverige och sitta på läktaren. Det förstår vem som helst. Samtidigt som Christoffer Ulvestav den här säsongen får sin första smak av seniorhockey och är lite mer införstådd med att det kan bli lite mer nötande av bänk.

Jag pratade med honom i veckan som gick (vilket mynnade ut i en artikel som ni i sin helhet kan läsa här) och han tycks ha helt rätt inställning i det här läget.

– Det är klart att det inte är den mest optimala situationen, sa han men kunde samtidigt inte annat än hylla Mattias Petterssons målvaktsspel och han gör sitt allra bästa för att lära sig och ta intryck av succékeepern.

Ni förstår vart jag vill komma med det här. Samtidigt som det är tråkigt att en kvalitetsmålvakt som Brown lämnar, för jag tycker verkligen att han gjorde bra ifrån sig det lilla han hann visa innan Pettersson gjorde sitt intåg, var det något som måste hända. Lindlöven mår bättre av att ha två målvakter som verkligen vet sina platser än att hatta runt med tre.

Men nu måste Jussi Salo också ge förtroendet till unge Ulvestav. Mattias Pettersson har stått 18 raka matcher sedan första november och gjort det fantastiskt bra, men även han behöver avlastning för att i längden kunna prestera på topp och Ulvestav måste få någon match här och där för att kunna vara så väl förberedd det bara går om det skulle bli skarpt läge och han måste kliva in och ta ett större ansvar.

Mattias Pettersson ska vara solklar etta, allt annat är nonsens, men ska det bli en lång säsong måste målvaktslösningen trimmas ytterligare.

Att göra sig av med en av tre är ett bra steg på vägen. Att låta båsvaktaren få fler matcher är nästa åtgärd.