Max VM-kvalade för Hollands räkning

Som innebandyspelare med Lindesberg som hemort skulle de flesta associera landslagsspel med Sveriges blågula ställ. Men så är inte fallet för Max Molander. Den 15-årige innebandytalangen har tillbringat den senaste veckan i Madrid med det holländska landslaget.

– Min pappa är från Holland. Så det gör att jag har holländskt pass och det är därför som det blivit så här, förklarar Max det till synes udda landslagsvalet.

Tidigare har han aldrig getts chansen till spel på internationell nivå. Men när Max i februari tidigare i år fick beskedet att han blivit uttaget att representera Hollands U19-landslag var glädjen både stor och förståelig.

Matchvinnare i slutminuten

Denna vecka inleddes slutligen äventyret då flyget gick till Spanien och Madrid. I onsdags spelade Holland sin inledande match i VM-kvalet och Max gjorde sina första internationella minuter. Därefter har det följt ytterligare tre matcher och den kvicke forwarden har vuxit in i omgivningen alltmer.

I lördagens match mot Vitryssland levererade han ett hattrick och utsågs till matchens lirare och dag surfade han vidare på framgångsvågen. Med ställningen 2-2 och bara halvminuten kvar klev Max fram och smällde in avgörandet mot Italien.

– Min forwardskollega gick in och tog ett skott. Sen hittade returen fram till mig och jag slog bara in den i mål, berättar Max om det matchvinnande målet.

– Det var inget märkvärdigt, jag var sist på bollen helt enkelt. Det kändes så klart roligt, men det är lagets förtjänst när man vinner och aldrig bara en spelare.

Ödmjukheten är rakt igenom väldigt stor när han talar om sin insats i kvalspelet. Holland spelade sammanlagt fyra matcher, vilket resulterade i en seger och tre förluster. Med sex mål var Max en av lagets ledande spelare, men han vill inte ta åt sig äran för någonting.

”Det är en skön känsla”

I och med de tre förlusterna är Hollands kvalspel till U19-VM nu över. Men Max ser redan fram emot nästa VM-äventyr, även om det är en bit fram i tiden. Att få ha gjort sina första matcher för landslaget har varit en stor upplevelse.

– Ja det är en skön känsla. Det är stort och det känns i alla fall riktigt mäktigt, säger Max.

Och hur har kommunikationen fungerat med lagkamraterna?

– Jag kan väldigt lite holländska. Jag kan förstå vad de säger men har svårt för det. Så jag har snackat lite holländska och mest engelska med dem. Ibland blandar jag ihop det, men oftast har det fungerat bra haha.

Äventyret i Madrid är nu över och imorgon sätter sig Max på flygplanet hem. Där väntar träning, vardag och en längtan efter fortsatt landslagsspel.