Med derbyt i sikte

Här sitter vi alltså, efter ännu en serieomgång avverkad och med ett derby vid horisonten. Vi fick se ett IFK Lindesberg som för tredje gången denna vår klev av en bortaplan utan vare sig leenden eller poäng. Samtidigt kunde ett charmlöst Fellingsbro göra det som krävdes och säkra tre nya poäng. Sådana kan skillnaderna vara mellan två fotbollslag.

Om exakt en vecka vet vi utgången av årets första derby i division 6. Fellingsbro GoIF ställs då mot IFK Lindesberg. Två lag med skilda utgångslägen, skilda ambitioner och skilda säsongsinledningar. FGoIF är det tippade topplaget, med siktet inställt på uppflyttning och sexton inspelade poäng på sex matcher. IFK å sin sida är fjolårets mittenlag, som nu bygger tre år framåt i tiden och som har svajat i resultaten under våren.

Det senaste i raden av negativa resultat för Linde-laget kom på onsdagkvällen. Borta mot oberäkneliga Närkes Kil gick IFK ut och trodde att de var bättre än motståndarna, för att använda tränare Lazarevic egna ord. Den inställningen föll inte väl ut, i synnerhet inte då IFK kombinerade det med en spelmässigt grå insats. 2-0-underläget strax efter paus förvandlades förvisso till 2-1, men närmare än så kom inte IFK.

Säsongens tredje förlust är därmed ett faktum. Ytterligare ett faktum är att samtliga dessa nederlag har kommit på bortaplan, där laget är poänglöst. Det är statistik som inte bara är obehaglig utan som även bör ge grund till en tankeställare. Ett annat orosmoln är den uppvisning av missade målchanser som laget ofta stått för.

Bortsett från resultaten har dock IFK visat upp mycket som varit lovvärt. Man har varit konstant spelförande, passningsspelet har flutit, försvaret är ett av seriens tätaste och för att inte tala om alla de unga spelare som fått chansen. I mer eller mindre varje match har en handfull P-17-spelare funnits med. Och även om det till viss är en effekt av lagets skadebekymmer är det en lovande trend att det unga gardet redan nu testas.

Ett lag som bygger på mera rutin är Fellingsbro GoIF. Det är antagligen även en av anledningarna till att lagbygget visat sig så färdigt redan så här tidigt in på säsongen. Segrarna har avlöst varandra och förra veckan klarade man, trots en man mindre hela andra halvlek, av 1-1 mot toppkonkurrenten Glanshammar. Lägg därtill att FGoIF var det dominerande laget fram tills det röda kortet.

Den här onsdagen lyckades Fellingsbro även pressa in ett avgörande i Garphyttan. Efter att ha hamnat i ett oväntat underläge vände man via två volleyskott, där Mikael Karlsson avgjorde i den 87:e minuten. För ett par veckor sedan säkrade man segern mot Hovsta i exakt samma minut. Tur kan vissa tycka, bevis på ett lags kvalitet säger jag. Stora lag gör sena mål, svaga lag släpper in sena mål.

FGoIF ser urstarka ut och uppträder precis som ett topplag ska, de får jobbet gjort helt enkelt. Tränare Huerta har talat om svagt spel i de senaste tre matcherna, något som har resulterat i sju poäng. Gapet ner till tredjeplatsen är nu fyra poäng. Om en vecka är det upp till IFK Lindesberg att ändra på det.