Mentalt jobbigt för Lindlöven

Återigen en jämn match där man inte sätter sina målchanser. Återigen en match där man rasar ihop när det börjar studsa emot. Nu finns snart inga räddningsplankor kvar för Lindlöven.

Efter 1-5 hemma mot Vimmerby är laget nere under strecket som skiljer playoff-lagen från dem som har spelat färdigt efter 18 omgångar. Efter en lysande start på serien har Lindlöven mer eller mindre befunnit sig i fritt fall och nu är laget nere i botten.

Det är helt förståeligt att Jussi Salos blick såg tom ut på presskonferensen efter smällen hemma mot Vimmerby. För i grund och botten är det knappast kunnandet som saknas i Lindlöven. Laget är skickligt nog för att kunna ha fler än ett lag bakom sig i tabellen. Jag tror snarast att det vi bevittnar den här vintern är en mental soppatorsk.

Målskyttet hackar. Hemmaspelet hackar. Försvarsspelet hackar. Lindlöven orkar helt enkelt inte svara upp mot det tuffa motståndet som väntar varje kväll i Allettan. Skallarna hänger inte med.

För mantrat går igen. Matcherna är för det mesta jämna, men Löven sätter inte sina chanser och när det väl går emot då klarar man inte av att stå upp. Oavsett om motståndet har hetat Troja, Kristianstad eller KRIF, oavsett hur mycket laget kämpat, det har ändå blivit hedervärda förluster i slutändan.

Men att falla med flaggan i toppen ger inga poäng. Omsätter man inte sina goda intentioner i mål tar man inga tabellplaceringar och laget har ju dessutom tappat matcherna där man borde ha vunnit, eller i alla fall haft med sig minst en poäng.

Tillåt mig påminna om att Lindlöven föll borta mot Vimmerby (3-4) trots att man under i alla fall den första halvan av matchen var det bättre laget. Tillåt mig påminna om att Lindlöven förlorade borta mot Nybro Vikings (3-4) trots att laget hade ledningen fram till att det återstod 38 sekunder av matchen.

Det är inte slumpens skördar att laget för det allra mesta förlorar matcherna i Allettan. Det måste man kunna vara ärlig och slå fast 12 omgångar in i serien.

På slutet har laget dessutom börjat falla ihop ordentligt när det studsat emot. Det var allt annat än vackert när 2-1 borta mot Skövde efter ungefär halva matchen förbyttes i 2-7. Trenden var densamma när söndagens 1-2-puck gjorde laget stressat och det rann iväg till 1-5.

Det är helt enkelt jobbigt nu. Orutinen visar sig och jag är helt övertygad om det till största delen är mentalt. Det beror inte på oskicklighet, det beror inte på skador eller på sjukdomar. Det beror på psykologi.

Som jag skrivit tidigare, att räkna med poäng i de två kommande omgångarna är ungefär samma sak som att tro på mirakel. Bortamatcher mot Troja/Ljungby och Kristianstad, svårare än så blir det inte i Hockeyettan-Sverige.

Vimmerby har vaknat. Borlänge har vaknat. Kumla verkar ha vaknat. Lindlöven måste också vakna.

Förra våren var det klang och jubel och kval i Lindesberg, med tanke på hur det går för LIF Lindesberg i handbollens allsvenska måste Lindlöven återhämta sig och det snabbt om inte den här våren ska bli betydligt dystrare.

Som det ser ut nu kommer Linde-borna inte bli bjudna på något positivt kvalspel över huvud taget. Tyvärr.