Modiga ungdomar når nya höjder på Klotenlägret

Klockan är strax efter 14.00 på tisdagseftermiddagen när LindeNytt anländer till lägerskolan i Kloten. 48 pirriga och förväntansfulla ungdomar står utanför de röda träbyggnaderna där de får instruktioner från sina lägerledare. Gruppen delas i två, där den ena halvan beger sig till fotbollsplanen en bit bort för att göra upp i Bubbleball, medan den andra halvan tar sig an höghöjdsbanan i skogen precis intill.

På fotbollsplanen väntar 10 stycken luftfyllda skyddsvästar i form av gigantiska bollar. Anneli Löfgren som är instruktör och lägerchef delar sedan in gruppen i lag med fem personer i varje lag, som ska mötas i en fotbollsmatch iklädda de stora plastbollarna.

– Ska vi spela fotboll med de där på oss? utbrister en kille och skrattar högt.

Medan Anneli går igenom reglerna viskas det nervöst på bänkarna runtom och en hel del taktisnack utbyts mellan lagkamraterna innan det är dags att gå ut på planen. Ganska snabbt står det dock klart att det allra roligaste är att tackla varandra, något som är helt tillåtet i Bubbleball och lite av själva tjusningen med aktiviteten.

I skogen en bit bort hörs gälla skrik och rop bland trädtopparna där ungdomarna utmanar sig själva i Klotens höghöjdsbanor. Isabelle Ihrfors spänns fast i en hake på den sele hon redan har på sig, sedan hjälps kamraterna åt att hissa upp henne i en vajer, flera meter upp i luften, tills hon säger stopp. Sedan får hon instruktioner från ledarna på marken som talar om för henne vad hon ska rycka i för att koppla loss den ena vajern så att hon plötsligt faller bakåt i luften.

Det är härifrån skriken hörs, det är en skräckblandad förtjusning bland ungdomarna när de faller fritt, dock fortfarande fastspända, men med en känsla av fritt fall.

– Jag vågade inte riktigt komma allra högst upp, det blev lite läskigt, säger Isabelle och skrattar.

Vid banan bredvid står Björn Persson och säkrar för de ungdomar som vågar klättra upp i ”apstolpen”, en 10 meter hög stolpe med små öglor att klättra på.

En efter en sätter de sina rädslor på prov, men ingen vågar klättra allra högst upp och ställa sig på toppen. Albin Moberg Norvik gör ett tappert försök, men ser sig besegrad bara ett par steg från slutet. På Björns signal släpper han istället taget om stolpen och faller ut i luften.

– Det pirrade jättemycket i magen de två första sekunderna när jag föll, säger Albin med ett stort leende.

Sedan är det Calisa Nilssons tur och nu går det undan. Efter en kort stunds tvekan står hon där på toppen, 10 meter upp i luften, med bara trädtopparna runt sig. Stolt som en tupp kommer hon ner på marken igen och kan konstatera att det inte var så farligt som hon trodde.

– Det var ju jätteroligt! säger hon stolt.