Det är uppenbart att lagen känner spänningen i toppen av tabellen. Både Hylte/Halmstad och Engelholm har använt sig av vinterns transferfönster för att förstärka sina trupper. Lindesberg har gjort desamma då de valt att byta ut franska passarfloppen Gaelle Mollinger mot holländska Lydie van Deursen.
Varför Linde inte jobbat hårdare under vintern för att hitta en ordentlig libero är dock den stora frågan. Visst var köpet av Gaelle Mollinger ett misslyckande och visst kan vi anta att Lydie van Deursen kommer lyfta laget men samtidigt kan jag tycka att det är ett fascinerade tankesätt att värva en ny spelare på en position där man redan har en som håller måttet. Rebecca Andersson kan inte anses vara höstens bästa passare men hon gjorde jobbet. Men då Teemu Sarna väljer att spela helt utan libero så kan jag tycka att detta är en väsentligare punkt att åtgärda. Jag menar inte att det var ett dåligt drag att skaffa en bättre passare men liberobristen borde varit prio ett. Liberorollen har ännu inte fått det uppskattande den förtjänar i svensk volleyboll och många ignorerar fortfarande vilken skillnad en klasslibero kan göra.
Tyvärr gör detta problem att Linde blir de eviga femmorna denna säsong och det ska mycket till för att det ska komma att förändras. De är fast i ingenmansland, betydligt bättre än de tre i botten men betydligt sämre än de fyra i toppen. Problemet grundas i att man inte har mer än två värdiga bänkspelare. Två spelare på bänken och ingen libero. Med detta menar jag inte att minimera Elsa Arrestads, Cornelia Miltons eller Anna Lennartssons insatser, men de är väldigt unga spelare som gör sina första säsonger i Elitserien och de är en framtidsinvestering. En tunn bänk ger inga möjligheter till byten och sämre träningar. Den enda anledningen till att Linde tabellmässigt ligger närmare toppen än botten är eftersom serien ser ut som den gör och de spelar fler matcher mot bottenlag i jämförelse lagen i den södra regionen. Linde kommer vara den eviga femman under hela våren.
Topplagen har dock större trupper och mer utrymme för byten och bra träningar. Det har än så länge varit jämnt mellan de fyra i toppen men nu tror jag, som jag uttryckte innan säsongen, att Engelholm och Hylte/Halmstad kommer dra ifrån. Lagens nya värvningar, två amerikanska vänsterspikers Kelsey Fien (H/H) samt Erin Fairs (EVS), kommer antagligen bli de små tillskotten som gör skillnaden mot Örebro och Svedala. Värt att notera är dock att Engelholms center Erin Kirby har avslutat sin säsong på grund av skada men jag är övertygad om att man kommer ha en ny utländsk center på plats innan månaden är över.
Detta innebär som sagt var att Hylte/Halmstad och Engelholm har lagt i ännu en växel och som det är nu så tror jag varken Örebro eller Svedala kommer hänga med. Svedala har även de lite spelarbrist och under helgens match mot Sollentuna dök de upp med endast åtta spelare. När man då från början ställt upp med en spelare som Jessika Nilsson, som redan är lite av en utfyllnadsspelare, så kommer det bli svårt att hänga med och en skada på, i princip vilken spelare som helst, skulle betyda att Svedala snabbt halkar efter.
Örebro däremot skulle kunna ta upp kampen med Hylte/Halmstad och Engelholm om de använder sig av transferfönstret och köper sig en ordentlig högerspiker. Anna Rönnbäck och Medeleine Eriksson har väl fått godkänt som högerspelare men de är tydligt att Örebro inte hotar anfallsmässigt på högerkanten, vilket Hylte/Halmstad och Engelholm verkligen gör.
Efter fyra säsonger som tränare till LIF Lindesbergs A-lag så meddelar Joakim Bååk, via handbollsföreningens hemsida, att han kliver av som herrlagets huvudtränare. Även om Joakim inte kommer att vara kvar som handbollstränare så kommer han att finnas kvar inom föreningen då han istället kommer att vidareutveckla sin roll inom Lindeskolans idrottscollage.
– Vi har valt en långsiktig väg, kommenterar Joakim genom LIF Lindesbergs hemsida.
Under helgens judofestival i Lindesberg arena, tilldelades Björn Nyberg 7 Dan, vilket är den näst högsta graden inom svensk judo, något han fick som ett erkännande för en livslång gärning inom sporten. Därmed blev han den sextonde personen någonsin att få utmärkelsen inom svensk judohistoria.
Nu när våren har anlänt och dessutom fastställt sig i regionen så börjar allt fler att damma av sina sommarkläder. I väntan på sommarens största utomhusaktiviteter så bjuder LIF Lindesberg in hela Lindesberg till en trevlig stämning med en stor gemenskap genom det nya motionsloppet Linderuset, dit alla är välkomna oavsett dagsform till den första maj.
– Du kan springa, jogga eller gå, loppet är helt efter eget initiativ, säger Ricky Nordahl.
Arbetet med Lindesbergs första discgolfbana, Trolltorpets Discgolfbana, är i full gång och under lördagens avslutades det tyngsta jobbet med banans nio korgar. Den nionde maj vid 10-slaget på förmiddagen är det planerat att hela banan kommer att stå klar och kommer under samma lördag att invigas med allt från foodtrucks och olika tävlingar samtidigt som det förväntas bli en riktig häftig stämning.
– Det kommer att bli jätteroligt, säger Mona Ek.
Slutkvalet är i gång där LIF Lindesberg har laddat rejält inför måndagens möte mot det rutinerade IFK Ystad HK. Trots två röda kort på Ystads spelare så hade gästerna ett för stort försprång inför matchens andra halvlek med en rejäl sexmålsledning samt en formstark målvakt som försvar. Trots en bra återhämtning i den andra halvan av matchen så blev det bortaseger i arenan, vilket innebär att lördagens bortamatch i Skåne blir en riktig ”vinna eller försvinna-situation” för LIF Lindesberg.
Det blev seger! WSK Lindeberg fortsätter att klättra i klasstrappan efter att man avgjorde det sista kvalspelet till Division 1 mot Per-Ols. Slutspelets storfavorit gästade Lindesberg i ett underläge där WSK Lindesberg fortsatte att rida på den otroliga formvågen och tar sig även obesegrade genom två tunga kvalspel. Nu väntar spel i Division 1 till den kommande säsongen.
– Jag är helt euforisk just nu och vet inte vad mer jag kan säga, säger Magnus Lissmats.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.
För sjätte gången någonsin, varav den tredje säsongen i rad, så laddar Lindlöven för slutspel mot HockeyAllsvenskan. Med Forshaga IF som motstånd så väntas mildare resepengar men samtidigt hårda matcher där båda lagen vill till semifinal. Bäst av fem spelade matcher gäller, där Lindlöven kliver in på isen med några ess i rockärmarna. Ett av de starkare korten är att flera av hemmalagets långtidsskadade spelare, mer eller mindre, är redo för fight.
– Vi kommer i princip med full trupp på fredag vilket är en stor fördel, säger ”Lelle” Hermansson.