Dagligen kan vi läsa insändare om det kritiska läget i förskolan på olika platser i Sverige, och Lindesbergs kommun är dessvärre inte något undantag! Våra förutsättningar blir allt sämre och sämre. Var är vi på väg? De senaste årtiondena har det skett en stor samhällsförändring som kräver att alla jobbar heltid. Detta leder till att många barn vistas i förskolan mer än heltid vilket gör att det blir svårare för oss att få våra resurser att räcka till.
Just nu är det väldigt påtagligt hur viktigt det är för oss med vikarier. Vi har personal som är sjuka, personal som är lediga, som ska på möten och utbildningar, men inga vikarier finns. Det är avslag på avslag på avslag… Många gånger har vi inte ens brytt oss om att ansöka om vikarie då andra avdelningar på huset redan har fått avslag. Varför har man slutat ta in vikarier? För vems skull? Det är absolut inte för våra barns skull, som vi ska finnas för. Det är absolut inte för oss personal, som arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön över.
Just nu är det neddragningar inom förskolan i Lindesbergs kommun, detta på grund av sjunkande barnantal som i sin tur leder till övertalighet i personalen. Även om det sker just nu är behovet av vikarier fortfarande stort! Vi kommer alltid ha behov av vikarier. Vi är ju inte övertaliga i personal om man säger så, och barnen kommer till förskolan, varje dag. Kan man i stället se detta som ett gyllene tillfälle att skjuta till pengar så att man kan behålla personal för att kunna sänka barnantalet i grupperna men med bra personaltäthet? Är pengar verkligen viktigare än barnen som är vår framtid och oss som jobbar med dem?
Det är vissa dagar otroligt mycket tid som läggs på att se över nästkommande dag/dagar så det finns personal som täcker upp alla tider, så till exempel ingen blir ensam till frukost med 16 barn. Tid som tas ifrån barngrupp då vi egentligen ska ge barnen trygghet, omsorg och bidra till deras utveckling och lärande.
Vilken typ av förskola vill man bedriva i Lindesbergs kommun? Kvalitén blir självklart påverkad när vi inte är tillräckligt med personal och vi får avstå planering på planering för det inte finns vikarier. Den där planeringen som är så viktig för undervisningen i förskolan. I ”Vi lärare” 9 juni 2025 kan vi läsa en debattartikel där Charlotta Schulman skriver att ”Förskollärare ansvarar för undervisningen i förskolan, men till skillnad från lärare i grundskolan har de inte avsatt tid i sina tjänster för planering, uppföljning, reflektion och utveckling av undervisningen. Detta är inte bara en orättvisa mot yrkesgruppen – det är ett direkt hot mot kvaliteten i förskolan. Det blir mindre tid för anpassning, färre
undervisningstillfällen och mindre möjlighet att möta varje barns behov.”
När många av oss anställdes i Lindesbergs kommun så hette det att vi fick 6h planering i veckan och den tiden skulle gå till APT, pedagogiska träffar, arbetslagsplanering samt egen planering. Det är ett lokalt avtal som finns mellan kommun och fack. Ett avtal som vi har varit stolta över! Ett avtal som vi skrutit över till personal inom förskolor i andra kommuner. Som det ser ut just nu så blir det allt svårare och svårare för schemaläggare att få ut all denna planering om man inte ska tumma på barnens trygghet, säkerhet och utbildning samt våra kollegors arbetsmiljö.
Vi ändrar våra arbetstider, kommer tidigare eller stannar längre, vi vänder ut och in på oss själva för barnens skull och våra kollegors skull. Hur skulle det annars gå en dag då det exempelvis saknas sex personal på ordinarie tid och inga vikarier kan täcka upp? Vissa stunder är man glad om man hinner gå på toaletten. Vi som jobbar i förskolan har ju, hör och häpna, dessutom ett liv utan för jobbet. Vi har familjer, många har egna barn, vi har fritidsintressen, ett hem att ta hand om… Det är inte rimligt att vi ska komma hem från jobbet med gråten i halsen och en stressnivå som är nära bristningsgränsen och långt ifrån hälsosam. Känna otillräcklighet, varje dag. Vad är det för arbetsmiljö och arbetsplats om man inte ska kunna ta en dag ledigt för till exempel skolavslutning för sitt eget barn? Att inte kunna vara sjuk utan att det dåliga samvetet gnager för att man vet hur det ställer till det för kollegorna. Man skyndar tillbaka, trots att man ofta hade behövt en dag till eller två att kurera sig och återhämta krafterna.
Tidigare har vi känt en stor och äkta stolthet över vårt yrke och vi har valt detta för att vi brinner för det men nu känns det som en tidsfråga innan den lågan slocknar. Numer känns det mest som vi släcker bränder och överlever från dag till dag. Förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb utifrån vad vi faktiskt ska och vill göra är katastrofala!
Vi älskar verkligen våra jobb som förskollärare, barnskötare och förskoleassistenter men inte våra förutsättningar…
Josefine Karlsson, förskollärare
Frida Henningsson, förskollärare
Sara Berggren, förskollärare
Kerstin Bååk, barnskötare
Patricia Fryxell Wedegård, förskollärare
Annica Lövgren, barnskötare
Nora Erholm, förskoleassistent
Katarina Janbecker, förskollärare
Erika Klockars, förskollärare
Annica Höök, förskollärare
Maria Jansson, förskollärare
Amonrat Chokla, förskoleassistent
Benita Mannfolk, förskoleassistent
Enastående prestationer prisades under årets BEL-ceremoni 
Visa hela artikeln
