I femton års tid har jag varit involverad i volleybollen på ett eller annat vis. Som spelare, tränare, speaker, ledamot, osv. Listan är lång. Men något jag insett med tiden är att den värsta sitsen man kan vara i är läktarplatsen. Att sitta på läktaren i svåra tider sliter på en, för det finns absolut ingenting man kan göra.
Två förluster i rad var precis vad som inte fick hända för Linde Volley. På åtta dagar föll hoppet om både tredje- och fjärdeplatsen och kvar är snarare en rädsla för att halka hela vägen ner på sjätteplats. Tyngre mentalt läge får man leta länge efter.
Var skon klämmer är svårt att sätta fingret på. Johan Isacsson själv menar att det var försvarsspelet som inte höll måttet mot Katrineholm och mot Hylte/Halmstad var det serven, i en annan match var det mottagningen och i en tredje var det blocket. Problemet är bara att när de tekniska momenten lever upp till förväntningarna, ja, då är det mentaliteten och viljan man faller på. Många bäckar små brukar man säga… ska det bli ett lyckat slutspel för Linde i år så får man börja bygga dammar och täppa till de små bäckarna med en himla fart.
Men vad kan man då göra som supporter. Det finns ju faktiskt bara ett alternativ och det är att ta sig till matchen och visa sitt stöd, något som Lindesbergs invånare utan tvivel har gjort. 2538 supportrar har totalt fyllt Lindesberg Arenas läktare under säsongens gång. Nu återstår endast en hemmamatch i grundserien, mot seriens näst starkaste titelkandidat Svedala, och det skulle vara mäktigt om man kunde kliva över 3000-gränsen.
Att Linde har en enorm hemmaplansfördel är odiskutabelt. I en serietabell med endast hemmamatcher hamnar Linde på en tredjeplats, med två vinster mer än fjärdeplatstagarna Engelholm. Men så lätt är det inte, för tittar man bara på bortamatcherna så hamnar Linde på en sjundeplats, med samma poäng som Sollentuna på åttondeplatsen. Hemmafördelen är ett faktum. Oturligt nog förlorade man dock hemmaplansfördelen i kvartsfinalerna när fjärdeplatsen slank mellan fingrarna.
Det är alltså inte lätt att vara supporter, för hur mycket man än hejar så är det på plan som matchen kommer avgöras. Men ändå tar man sig till matchen för att se sitt lag och lämnar för stunden allt sitt hopp i deras händer. Ser man till Lindesbergsborna så är publiken verkligen den sjunde spelaren. Det är tur för Linde Volley att man, trots säsongens alla små brister, i varje fall har en publik som alltid verkar hålla måttet.
Bara några veckor innan Vasaloppets målgång i Mora, är det dags för den yngre generationen att genomföra sin egen upplaga av tävlingen, när IFK Lindesberg tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerar Barnens Vasalopp i Fritidsbyn. Precis som de senaste åren finns flera distanser att välja mellan och alla barn som går i mål belönas med en medalj.
7 guld, 5 silver och 5 brons blev facit för Frövi judo efter helgens Svenska mästerskap i skånska Skurup. Klubben ställde upp med deltagare i alla fyra ålderskategorierna, Veteran, Senior, U21 och U18, och lyckades även plocka medaljer i samtliga, något som gjorde att man blev utsedd till bästa klubb av totalt 69 deltagande föreningar.
Det som började som en ”vanlig” LIF Lindesberg-match med ett högt speltempo och många mål, förvandlades i den andra halvleken till en ren slakt. Med halvtidssiffrorna 17-15 så växlade LIF Lindesberg upp sig ordentligt inför matchens andra halva där man enbart släppte in två mål genom den andra halvleken, samtidigt som hemmatruppen själva satte punkt med fjorton raka mål inom matchens sista kvart.
Efter en helg av dubbla matcher så gjorde det alltid hårda motståndet, Borlänge HF, ett besök i Lindehov. Båda lagen är inom ramarna att ta sig till det kommande slutspelet som tar sin början om en och en halv månad, vilket gör tabellpoängen desto viktigare. Trots en orangeklädd hejarklack på läktarna så är det Borlänge som tar kontroll på matchen när poängen ska delas ut.
– Vi måste hitta tillbaka till våran identitet, säger Oliver Arle Östergren.
Lindlöven är tillbaka på hemmaisen! Efter julledigheter och tre raka bortamatcher så var det äntligen dags, för första gången för det nya året, öppna portarna till Lindehov. Enköping stod för årets första motstånd och utnyttjade direkt hemmalagets tråkiga nivå på spelet som uppstod i den första perioden. Lindlöven vände allt till sin fördel i mittperioden och stod även starkast i matchens sista tjugo minuter.
I lördags gick startskottet för Guldsmedshytte SKs 100-årsjubileum. Invigningen bjöd på allt från en nostalgisk fotoutställning av föreningens historia till matcher på isen i Råsshallen. I samband med invigningen fanns även möjligheten att vara med i Plexikampen, en gemensam insamling för att hjälpa föreningen att få ihop till ett nytt men också ett behövande plexiglas till ishallen. Inte bara skulle ett nytt plexiglas vara nödvändigt för kommande seriematcher, det skulle även kunna locka Örebros SHL och NDHL-lag till Råsshallen för en träningsmatch.
Med endast timmar kvar av året kan vi se tillbaka på ett 2025 som återigen präglades av besparingar och sviktande ekonomi. Beslut om nedläggning av Vedevågs skola, inrymningslarm på andra skolor, nya vårdcentraler och så en strålande jul förstås. För att sammanfatta året som gått passar vi på att dela med oss av ett bildspel innehållande ett potpurri av bilder på små och stora ögonblick från vår kommun.
Med detta vill vi på redaktionen önska alla våra läsare, annonsörer och samarbetspartners ett riktigt Gott Nytt År!
För tredje gången för säsongen så har Lindlövens segertåg tagit truppen till fem raka segrar. Den här gången verkar det däremot som att tåget fortsätter en bit till. Med ett stabilt spel och flera målchanser så ger man inte Strömsbro någon som helst möjligheter till mål. För sjätte gången under säsongen så stänger Lindlöven kassen samtidigt som man själv står för en rejäl utklassning av tabellfemman, Strömsbro.
– Vi gör det bra och stabilt utan att ”flasha” för mycket, säger Lennart Hermansson.