Det är inte illa att på skoltid få lämna stan för en stund och åka rakt ut till landet. Den här gången står Klockarsgården för innebörden i ”landet” och här finns möjlighet att träffa på alla möjliga sorters djur. Det var glada andraklassare från Björkhagaskolan som gick från att vara livrädda för de små ponnyerna, till att sitta uppflugen på hästryggen och hojta att hästen borde springa lite fortare.
Åttaåringar från Björkhagaskolan har alldeles nyss anlänt till Johanna Klockars gård ute i Aspensäng. Flera ponnyer står uppradade på stallgången med sadel och träns, redo att gå ut i ridhuset och låta de ovana små ryttarna få sig en säker tur. Barnen är inne i sadelkammaren och provar ut väst och hjälm, och de är uppspelta och lite pirriga. Under vilda diskussioner hur vida hästarna kommer hoppa, är killiga eller vad de gör om de blir stressade, går man ut till ridhuset. Varje häst har en ledare som dessutom ser till att barnen kommer upp i sadeln.
– Börjar den springa får jag en hjärtattack, utbrister Adnam Duro.
I lugnt tempo skrittar hästarna ut på spåret och Johanna instruerar:
– Tycker ni att det går för fort säger ni bara stopp. Det är ett magiskt ord här på ridskolan.
Barnen får testa att svänga och styra, gå över bommar som ligger på marken, ta sig igenom en labyrint och styra slalom.
– Dra lite i tygeln så stannar hästen, prova så får ni se, säger Johanna.
– Ah! Jag klarade det!, säger en glädjestrålande Adnam som just fått hästen Collin att göra en halt.
Efter en liten stund får de prova på att trava, och det är med skräckblandad förtjusning från ryttarna som hästen ökar på farten.
– Jag vill rida en gång till, det är så roligt när de springer!, deklarerar Niklas Sieler när han väl står på backen igen. Han har hästar hemma, men berättar att den ena är kittlig och den andra lite vild, så det här är i stort sett första officiella gången som han rider.
– Jag gillade när man drog i snöret och hästen stannade, och labyrinten gillade jag också. Det var superroligt men lite läskigt när hästen sprang fort, för då hoppade jag liksom av mig själv, säger Adnam uppspelt.
– Jag ska anmäla mig hit så jag får rida igen!
Johanna berättar att det här är tionde gången som hon har en skolklass på besök, och att hon tycker att det är minst lika roligt som barnen.
– Jag älskar verkligen mitt jobb, strålar hon.
Niklas passar på att mysa med hästen som han just ridit.
– Jag håller min kind mot hans huvud, och det är jätteskönt. Du måste känna på hans kind, den är jättemysig, instruerar Niklas sin klasskamrat.
Gruppen är uppdelad på två, och när den första klungan ridit klart får de gå och titta på de andra djuren. Grisar ska klappas och lilla Anna viftar lyckligt på svansen åt sina gäster. I en hage en bit in i skogen står tre alpackor och ett får och äter gladeligen ur barnens händer. Små kaniner hinner man också gosa lite med innan det är dags att samlas för fikastund.
– Titta på deras ögon, det bara lyser. Och vad de växer!, säger den glada läraren Hanna Fyrpihl.
Visa hela artikeln
Gymnasiemässan gav högstadiets elever en inblick i framtiden 
