Sabrina bytte Lindesberg mot Connecticut

– Jag har alltid velat åka till USA och hade kunnat åka hit på semester, men jag ville vara här längre, se saker och uppleva alla traditioner.
Men det var inte förrän i gymnasiet som jag såg en broschyr hos studievägledaren på Lindeskolan,
och då tänkte jag att det där ska jag göra! Jag ville bo i en amerikansk familj, vad kan vara mer amerikanskt än det, skrattar Sabrina.

Några traditioner har hon redan hunnit med att fira, och fler högtider står för dörren nu när hösten och vintern är i antågande.

– Här i USA började de pynta inför Halloween för ungefär 2 veckor sedan, de pyntar så mycket! Trädgårdarna är fulla med spöken och pumpor, det är riktigt häftigt.
Sen kommer Thanksgiving som vi inte har hemma, det ska bli väldigt roligt, med mycket mat och sådant.

– Midsommar firade jag i New York i Battery Park, det var jättehäftigt. Jag trodde inte det var så mycket svenskar där, men det var en stor midsommarstång och fullt med folk, och alla dansade tillsammans runt stången.

Förutom en tidsskillnad på 6 timmar så är det mycket som inte är som hemma, LindeNytt undrar nyfiket vad den största skillnaden är.

– Det som skiljer mest från Sverige är maten, det är socker i allt, t ex i bröd – allt bröd är ljust och är det fullkorn så är det ljusbrunt.
Det finns fördelar med det också för det finns ju väldigt mycket gott, men jag saknar verkligen maten hemma, mammas korvstroganoff!
De har inte alls lika mycket nyttig mat här, det är vi duktiga på i Sverige.

Hemma i Sverige tränade Sabrina 1-2 gånger om dagen, både på gym och på sina judoträningar, men hur har det funkat med judon i USA?

– När jag åkte var jag trött på judon, så det var en bra tidpunkt att åka hit.
Men nu känner jag bara att jag vill hem och köra judo, jag saknar det så mycket, så jag känner att åka hit har gjort att jag saknar judon igen.
Det är synd att det inte har funnits något ställe att träna på i närheten, de bra ställena ligger så långt bort tyvärr.
Jag har testat köra brasiliansk jiujitsu en gång men det var inte min grej, säger hon och skrattar.

Hon berättar också om det stora stödet från pojkvännen Christoffer hemma i Lindesberg.

– I början var han lite emot att jag skulle åka, han tyckte det var jobbigt att prata om det, men sen när det väl började dra igång så ville han inte stå i vägen för min stora dröm, och efter det har han verkligen stöttat mig. Det har gjort det mycket enklare för mig att vara här.
Första halvåret hade jag inte alls hemlängtan, jag kände att jag aldrig ville åka hem, men sen kom Christoffer hit och stannade här i 3 veckor.
Vi hade en jättehärlig semester i Florida, bara vi två.
Sen när han åkte hem blev det jättejobbigt, men nu är jag inne på min 9:e månad här och vet att det inte är så långt kvar.

I februari avslutar hon sitt USA-äventyr och återvänder hem till Sverige igen.
Hon är glad att hon vågade ta steget att åka, och rekommenderar alla som funderar på det att ta chansen.
– Det är bara att köra, man kan alltid åka hem, säger hon glatt.
Jag åkte hit också för att utveckla min engelska, jag gillar språk väldigt mycket, och man lär sig så mycket genom att bo i en familj som bara pratar engelska.
Man lär sig otroligt mycket om sig själv, man klarar mer än vad man tror och sen får man ju se så mycket också. Under min tid här har jag t ex hunnit besöka Kanada och även sett Niagarafallen.

Vi avslutar vårt samtal med en hälsning hem till alla nära och kära som hon saknar väldigt mycket, och så klart Frövi Judo!

Text: Camilla Lagerman & Jennie Larsson