”Sebbans” avsked: ”Ville verkligen sluta på topp”

Onsdagen den 21:a mars tog det slut. Samtidigt som brandgula spelare studsade runt i en glädjering och läktarna inne i Arenan hyllade sitt lag vinkade Sébastien Ehnevid adjö. Måstevinsten över RP Linköping blev målvaktens sista framträdande, inte bara i LIF utan på hela handbollsplanen. Med karriären avslutad är det många tankar som rör sig i 34-åringens huvud.

– Det här var ju lite oväntat höll jag på att säga haha! Nej, men det var speciellt med ett kvalhot hängande över oss. Hade det blivit kval hade det blivit en månad till, då måste man vara mentalt beredd på det. Det var mycket som snurrade i huvudet de sista dagarna, berättar ”Sebban” Ehnevid och fortsätter;

– Jag ville inte avsluta karriären med att spela ner LIF i ettan. Det var det enda jag hade i huvudet, då kommer alla känslor väldigt plötsligt sen när allt är slut.

Beslutet att lämna handbollen bakom sig fattades redan inför den gångna säsongen. Då var målet inställt på att tävla om höga placeringar i tabellen och allra helst nå fram till ett kvalspel mot Elitserien. Ganska snabbt stod det däremot klart att LIF Lindesberg gick en jobbigare resa till mötes.

Laget drogs tidigt in i bottenstriden, gick utan seger i de första sex omgångarna och låg en period sist i hela Allsvenskan. Höstens tränarskifte fick fart på LIF innan det i februari tog tvärstopp igen med en lång förlustrad. Ett mirakel krävdes och ett mirakel ordnades. Två raka vinster i de två sista matcherna räddade hela säsongen – och visst kände även de mest rutinerade spelarna pressen inför slutomgången.

– Jag var med när vi åkte ner från Elitserien och det var inte roligt. Vi spelade ett negativt kval året innan som var tufft också, så jag hade varit med förr. Men just när jag nu skulle avsluta karriären ville jag inte göra det med att spela ner klubben i ettan. Det hade varit en bitter eftersmak, förklarar ”Sebban”.

Om framtidens LIF: ”Ett lag i förändring”

Tillsammans med lagkamraten, vännen och nästan jämnårige Oskar Erixon blev bragden mot RP Linköping den sista striden. LIF Lindesbergs båda ikoner, två av klubbens främsta i modern tid, lämnar nu tiden som elitspelare bakom sig. Redan förra sommaren valde Joakim Bååk att stänga ner sin karriär och Jacob Nelson flyttade utomlands. Nya vindar blåser minst sagt genom LIF:s A-herrar, en utveckling som Sébastien Ehnevid märker av.

– Det är ett lag i förändring. Vi tappade många spelare förra året, nu tappar vi några till. Vi talade redan i år om att det var en nystart och nu blir det ännu mer av den varan. Jag har spelat ihop med Oskar i nio-tio år, så vi har varit med ett tag och det blir mycket nytt nu.

Framtiden må vara ungdomarnas, men det som varit är minnen som tillhör det gamla gardet. Efter sin finalföreställning saluterades Sébastien Ehnevid en sista gång av Lindesbergspubliken, tog emot blommor och kramades om av Mr LIF – Börje Larsson. Över två sejourer har den 34-årige målvakten vaktat den brandgula buren i totalt ett decennium.

– Jag har många fina minnen som jag kommer att se tillbaka på när jag är gammal. Säkert krydda dem rätt rejält också, ler ”Sebban” och försöker peka ut sina absolut höjdpunkter i LIF-tröjan.

– Först och främst kvartsfinalen hemma mot Alingsås när vi vann. Då hade vi aldrig vunnit en slutspelsmatch, det var väldigt stort. Sen också när vi slog Hammarby, som var svenska mästare, med tio bollar och hela Idrottshuset flöt med oss. Sen tycker jag att kvalmatcherna mot Skövde var häftiga. Även den här matchen var fantastiskt viktig för föreningen, den smällde högt på ett helt annan sätt.

Den första turen i LIF Lindesberg tog slut 2011, men efter två år i Norge återvände ”Sebban” till Bergslagen. Stockholmskillen hade fattat tycke för Lindesberg och där har han nu rotat sig rejält. Fru, barn och hus har alla checkats av och under flera års tid arbetade även Sébastien som heltidsanställd åt LIF. Nu har han tvingats se klubben fightas för sin Allsvenska existens med nedflyttning till division 1 som ett stort orosmoln.

– I bakhuvudet har man med sig alla de där tankarna, erkänner ”Sebban”.

Har det varit en jobbig tanke att brottas med?

– Alltså jag tror inte att klubben behövde dö bara av att åka ur, men det hade varit tufft att starta om. LIF har varit ett stabilt Allsvenskt lag i många år och innan dess spelat i Elitserien. Det här var bra för alla unga spelare som får spela i Allsvenskan istället för division 1, där är det en massa farmarlag. För handbollsgymnasiet och för Lindesbergspubliken betyder det mycket också, det finns ett genuint intresse och de är värda minst ett Allsvenskt lag.

Kompisens passning: ”Klart gubbarna vill på semester”

Nu reste sig den brandgula familjen tillsammans på nio och till hösten går också LIF Lindesbergs A-herrar ut till en ny Allsvensk säsong. Det kommer att ske utan både Oskar Erixon och Sébastien Ehnevid, två veteraner som visat vägen över lång tid. Bland lagkamraterna finns det klara åsikter om duons beslut att avsluta karriärerna.

– Klart att gubbarna vill på semester, de är fan gamla. Äldre än mig till och med – sjukt!, skrockar Fatlum Ahmeti.

Mittsexan, som i år fyller 28, har vuxit upp med de två veteranerna i LIF-truppen. Trion har hängt ihop under många år och Fatlum vet att hans vänner lämnar ett tomrum på flera olika sätt.

– Jag har spelat med ”Ogge” i tio-elva år och samma med ”Sebban”. Jag kommer att sakna dem, de är ”goa” gubbar. ”Sebban” är ju sämst på att springa, så han har alltid hängt med mig längst bak haha! De blir saknade båda två, både på banan och utanför.

För Sébastien Ehnevid väntar nya tider, med delvis nya utmaningar. Sedan en tid tillbaka är hans ansvarig på Tormek för företagets fransktalande länder och i arbetet kommer han att resa mycket. På samma gång förväntas ”Sebban” vara pappa på heltid och att ha spelat handboll har skapat ett svårlagt pussel.

– Det blir halvdant alla tre, då behöver jag prioritera. I och med att jag fått nytt jobb och barn känns det som ett bra läge att sluta. Sen var det viktigt för mig att runda av när jag fortfarande tyckte det var kul och kunde prestera, känna att kroppen höll. Jag ville verkligen sluta på topp, betonar 34-åringen.

Och att rädda kvar LIF Lindesberg i Allsvenskan med karriärens absolut sista insats är väl ganska svårtoppat ändå?

– Absolut, nu blev det perfekt. Det hade inte kunnat bli bättre, avslutar Sébastien Ehnevid.