Tråkigt nog kom Linde aldrig upp i den nivå som krävdes i semifinalserien. Fyra matcher varav tre stycken visade ett ganska klent Linde. En säsong som började otroligt bra är nu över utan att målet om finalspel kunde nås. Det är bara att önska Hylte/Halmstad lycka till och hoppas på att vi inte får en allt för ensidigt final.
Visst kan man, så här i efterhand, försöka peka ut på små detaljer som hade kunnat förändra Lindes resultat. Man skulle kunna hävda att Hylte/Halmstad hade förlorat om Yslany ”Ice” Kelly inte varit skadad. Skador är alltid tråkiga och om det är som befarat, att Yslany faktiskt har råkat ut för en korsbandsskada, så ska hon ha en stor applåd för att överhuvudtaget ha spelat de sista slutspelsmatcherna. En korsbandsskada kan förstöra en hel karriär och att Yslany väljer att spela ändå visar på enorm dedikation och en uppoffring för sitt lag som långt ifrån alla gör. Att däremot skylla Lindes resultat och det faktum att de inte når finalen i Elitserien 2015 helt på Yslanys skada tycker jag är lite långdraget. Ska man börja skylla ifrån sig kan man gå hur långt som helst och skylla både på Denise van de Mortels avhopp i höstas eller Sara Malmlövs val att lägga av. Anledningar går alltid att hitta men i slutändan måste man erkänna. Det som gör att Linde inte spelar final imorgon är att de underpresterat i tre av fyra matcher mot Hylte/Halmstad. Jag är fortfarande beredd att säga att Lindes spelare nog egentligen är bättre än Hylte/Halmstads, men när det väl kom till kritan så kunde Lindesberg inte prestera.
Sista matchen var en total urladdning för Lindes del. Hylte/Halmstads servar, tar emot, blockar och anfaller bättre än Linde. Ja, i princip allt vad volleyboll handlar om utfördes bättre av Hylte/Halmstad. Speciellt block- och försvarsspelet fungerade inte som det skulle i Lindesberg. Blockspelet har varit ett återkommande problem för Linde de två senaste säsongerna. Under flera matcher har vi hört Johan Isacsson skrika från bänken, ”Över med händerna!”. Freja Moréns styrka som center ligger inte i blockspelet och Evelina Frank har fortfarande inte heller vuxit in ordentligt i den rollen, även om hon är en bättre blockspelare än Freja. Vi måste titta långt ner i blockligan för att hitta en Lindespelare och i grundserien var man det sämsta blocklaget bland topp-femlagen. Men eftersom blockspelet har varit svagt hela säsongen vill jag inte påstå att det var den avgörande faktorn i matchen. Något som gjorde att drabbningen blev säsongs sista match var anfallseffektiviteten. Martina Svensson gjorde visserligen en stark insats på sin högerkant, men Lindes anfall måste ledas av Marjorie Girodano och Nette Peit. Både vänsterspikers hade stora svårigheter att döda bollen. Nette får 40 pass, lyckades döda elva men slår resterande antingen i block, ut eller rakt på försvaret.
Ett bittert slut på en annars välspelad säsong. Nu måste Linde börja tänka på framtiden och Elitserien 2016. Laget har en ung och lovande bänk, men som kanske inte riktigt fått den speltid de behövt. Tyvärr är konkurrensen för låg och lönerna för tunna inom svensk volleyboll för att en spelare ska nöja sig med att nöta bänk flera säsonger i rad. Spelarna vill ha speltid och kommer söka sig till andra klubbar om deras önskan inte uppfylls. Jag hoppas att man kommande säsong kan behålla sina unga spelare och investera i dem ännu mer. Sedan kan vi endast hoppas att Linde får behålla Nette Peit och Yslany Kelly, båda har gjort starka insatser. Det största fråge- och utropstecknet är dock Johan Isacsson. Just nu ligger antagligen all tränarens fokus på den utmaning han har framför sig med herrlandslaget. Kanske kan framgång där leda till större erbjudanden från internationella klubbar. Framtiden känns ganska osäker för Linde och jag hoppas att klubben inser värdet av kontinuitet.
Explosiv derbyseger på hemmaplan: ”Lättnad” 
Visa hela artikeln
