I eftermiddags begav sig flera grupper, bestående av politiker, tjänstemän och representanter för pensionärs- och funktionsnedsattas organisationer, ut på stan för att kolla läget. Tar man sig fram med rullatorn vid trottoarerna? Kommer man in med rullstol i butikerna? Är gatupratarna ett hinder för människor med en synnedsättning? Detta undersöktes och antecknades under promenaden i regnvädret. Till våren planerar man dessutom fler sådana här vandringar runtom i kommunen.
Med Susanne Karlsson (C), Socialnämndens ordförande, i täten delades den stora klungan som anslutit upp i mindre grupper. Trots regn är det många som vill följa med runt, och deltagarna har sett till att klä sig efter väder med regnponcho, vattentäta jackor och rejäla skor. Man har under årens lopp med jämna mellanrum gjort sådana här undersökningar runtom i stan för att se vad som saknas och kan förbättras gällande framkomlighet, tillgänglighet och hur man ska kunna anpassa ännu bättre för de som av någon anledning kan komma att behöva det.
– För gamla och handikappade är inte den här stan jätterolig, så man får vara glad så länge som man kan se och gå, säger Anna-Britt Juliusson, Linde Nora Hjärt-Lung, och fortsätter att berätta vad hon tycker är den värsta avsaknaden:
– Vissa fastigheter har inte något handtag vid ingången. Och det är dåligt med handikappanpassningar. Det borde åtminstone sitta en skylt om att hjälpmedel finns om det behövs!
Med sig har grupperna både rullatorer och rullstolar för att verkligen kunna testa noggrant. Under promenaden konstaterar man att det verkar finnas gott om parkeringsrutor markerade för handikappade. Men gatupratare som står illa placerade och hindrar framkomligheten, liksom för höga trottoarkanter uppmärksammas såväl också.
– Jag har själv jobbat som personlig assistent så jag vet hur svårt det kan vara, det behöver inte vara mycket trottoar för att det ska vara svårt att komma upp. Och äldre vill komma ut själva och det är kanske inte alltid som de har styrkan att lyfta rullatorn över kanter, säger Daniel Andersson (S) som hakat på i regnet.
– Det finns att göra, det är det som är så spännande. Man måste ha förståelse för det här, för man kan ju inte sitta och ta beslut om man inte vet hur det ser ut i verkligheten, tillägger Daniel.
Man är ute under en dryg timme, och väl tillbaka där man startade, vid Lindesbergs Stadshotell, ska en genomgång göras inne i värmen under en kopp kaffe. Men på grund av vätan är både papper och bläck i dåligt tillstånd, och man beslutar sig för att istället hänga anteckningarna på tork och sammanställa därefter. Men hela gruppen är än dock enstämmigt överens om att det var ett bra arrangemang. Och till våren har det planerats för ännu fler sådana här projekt.
– Då ska vi hoppa på en buss, vi ska försöka åka med länstrafiken och se hur det fungerar med rullator och rullstol. Och så ska vi åka till Fellingsbro och Guldsmedshyttan och sådär, och gå runt och kolla där också, berättar Susanne (C).