Summering av den säsong som gått

Fellingsbro GoIF:

Resultat: 2:a i division 6 med 40 poäng på 18 matcher och 51-21 i målskillnad. 3:a i kvalspelet med 1 poäng på 2 matcher och 3-6 i målskillnad. Bäste målskytt Fahad Wuzibat med 12 mål.

Victor Huertas egna ord om säsongen:

Summering: Jag kan väl tycka att vi inte ska vara nöjda med att vi inte går upp! Jag ser det dock inte som ett misslyckade, då det är många faktorer som påverkar utgången av ett kval. Jag är nöjd med det vi presterat, det vill säga vårat spel och den kvalitet som vi håller överlag genom hela säsongen. Sett till resultaten så uppfyllde vi vårat uppsatta mål; att komma 1:a eller 2:a. Sedan är det tillfälligheter som avgör som jag ser det. Men jag skulle ljuga om jag sa att vi var nöjda med att missa uppflyttning, nu när vi ändå varit så nära som att torska i ett kval.

Nöjd med: Spelet som vi har presterat genom hela säsongen. Dessutom har glädjen i laget varit riktigt stor.

Missnöjd med: Att vi inte nådde hela vägen i kvalet. Vi tappade onödiga poäng i matcher som vi borde ha vunnit.

De spelare som varit mest framstående: Samuel Eze, Fahad Wuzibat, Mikael Karlsson, Per Åkerlind och den unge målvakten Ziyad Huseyin.

Tankar inför nästa år: Nästa år ska bli roligt. Det blir mitt fjärde år i föreningen och även om vi ser ut att tappa några spelare så behåller vi stommen. Vi får upp några lovande ungdomar och kryddar det med några nyförvärv av klass. Jag kan inte säga att jag är orolig för nästa säsong direkt, utan det ska bli spännande. Fokus fram tills dess kommer att ligga på futsalserien som vi deltar i, det gör vi för att ha roligt och för att få variation i träningen. Vi kommer att köra igång med försäsongsträningen i januari, börjar träningsspela i mars och åker eventuellt på några futsal-cuper där emellan.

Kommentar från krönikör:
Fellingsbro GoIF:s år 2014 kan beskrivas med ett ord; stabilt. Det mesta kring FGoIF utstrålade nämligen stabilitet. Allt ifrån det säkra försvarsspelet till de motsvarade målsättningarna följde ett tydligt mönster. Man visste alltid vart man hade Fellingsbro, vilket närmare bestämt var i toppen men ändå inte längst upp.

Visst hade man sina chanser till att passera Glanshammar, inte minst i seriefinalen i slutet av augusti. Men då precis som vid andra tillfällen räckte man inte till, något som kan tyckas elakt att säga om ett lag som slutade serietvåa. Att Fellingsbros säsong var bra råder det ingen tvekan om. Laget uppnådde precis allt det man siktat på och bjöd på elegant försvarsspel, få misstag och framförallt vägvinnande fotboll.

Trots det nådde man inte hela vägen till division 5. Kvalspelet tog slut innan det egentligen ens hade hunnit börja, med en kollaps i 1-4-mötet med Sköllersta. Säsongen var dock ett stort steg i rätt riktning och när det nu står klart att tränare Huerta fortsätter vid rodret pekar allt på en fortsatt satsning. Nästa år kommer laget tillbaka med samma stomme, samma spel och med en ännu större hunger.

Frövi IK:

Resultat: 6:a i division 5 med 26 poäng på 22 matcher och 44-53 i målskillnad. Bästa målskyttar Kenneth Carlsten och Robin Eriksson med 10 mål.

Carl Frejds egna ord om säsongen:

Summering: Våren var ju över förväntan där jag tycker att vi startade bra redan på uppstarten under vinterträningen i Lindesberg. På försäsongen fortsatte det där vi var obesegrade. Serien startade även bra och vi vann direkt en svår match mot Hidingsta med 1-0, sen rullade det bara på. Försvaret med Christofer Gustafsson i spetsen släppte knappt in någonting. Men sen pajade han knäet på första träningen efter sommaruppehållet och det blev värsta tänkbara start för oss. Vi gjorde några bra matcher i början, men förlorade ändå och det satte sig i huvudet på killarna. Det var en jättebra vårsäsong men riktigt dålig höstsäsong. Så vår slutsummering är att vi inte är nöjda.

Nöjd med: Helt klart försvarsspelet på vårsäsongen, det var klockrent. Sen så hade vi även bra träningar på våren.

Missnöjd med: Inställningen i vissa av matcherna på hösten. På den här nivån handlar det mycket om inställning, det handlar om att kriga och jag tycker att vi vek ner oss i flera matcher.

De spelare som varit mest framstående: På våren var ju Christofer Gustafsson outstanding. Sen så var en kille som Rasmus Gill någon som visade hjärta hela vägen, även fast det gick tungt. Jimmie Johansson i målet och Tobias Walterström måste också berömmas för de gjorde det bra hela säsongen.

Tankar inför nästa år: Jag ska bestämma mig om två veckor om jag fortsätter eller inte. Men som det känns nu så kommer jag det. Då så vill jag att vi ska ta med oss det vi hade på våren med träningsfrekvensen och försvarsspelet och bygga vidare på det. Vi kanske ska ta in något nyförvärv också för att bredda truppen, för man måste ha 17-18 spelare som konkurrerar om en startplats.

Kommentar från krönikör:
Ajajaj Frövi. Det som började så vackert i våras slutade med en sällan skådad kräftgång på hösten. Halvvägs genom säsongen var man årets poppislag, med en fjärdeplats och drömmar om toppstrid. Försvaret hade varit fenomenalt, Kenneth Carlsten vräkte in mål på topp och giganterna föll en efter en på Fröjevi IP.

Men kanske blev det hela för mycket för Frövi att hantera. För när sommaruppehållet tog slut försvann drömmarna om division 4 snabbt in i höstmörkret. Spelet i sig var det egentligen inga större fel på, det handlade snarare om att medvinden vänt och nu slog emot Frövi rätt i ansiktet. Vårens 22 poäng förvandlades till ynka 4 på hösten.

Det var ett förfall av bibliska dimensioner som Frövi tvingades genomlida. Men laget tog sig levande ur det och var aldrig ens nära att bli indragna i någon bottenstrid, något som får ses som ett gott betyg för säsongen. När man nu tar vintervila gör man det efter ett år med höga berg och djupa dalar. Många lärdomar finns att dra av detta, den viktigaste är att Frövi IK nu vet att man kan mäta sig med seriens allra största.

IFK Lindesberg:

Resultat: 6:a i division 6 med 25 poäng på 18 matcher och 41-33 i målskillnad. Bästa målskyttar Armend Miftari och Hassan Bahzad Mahmoud med 6 mål.

Aleksander Lazarevic egna ord om säsongen:

Summering: Sett till prestationen så tycker jag att vi gör det okej. Det handlar mycket om utbildning och vi är inte riktigt där än. Resultatmässigt så är jag inte nöjd. Jag tycker att vi har ett så pass bra lag att vi ska kunna vara med i toppen mera och på hösten tappar vi farten efter några matcher. Vi spelar kanske en bättre fotboll på hösten, men det går inte lika snabbt som på våren. Jag skulle vilja summera säsongen med att vi är där men ändå inte.

Nöjd med: Att vi är på rätt väg, för nästa år så kommer vi att ha en fungerande talanggrupp och ett a-lag som oavsett manfall är en stark grupp. Vi har en bra blandning mellan ungt och lite mer rutinerat just nu. Klubben är till freds med att det har stabiliserats kring a-laget.

Missnöjd med: Det är väl att vi inte gör mål på målchanserna. För vi skapar ju något oerhört med chanser som vi missar.

De spelare som varit mest framstående: Det är en liten blandning. På våren var det mest de äldre med Elvis (Karaosmanovic), Hawri Jamal och Janne Mäki som gick i bräschen. Sen på hösten var det mera Lamin (Mohamed), Karen Aperyan, Ayoub (Bahzad Mahmoud) och de yngre killarna. Jag syftar även på Ardian (Isufi), som är jävligt snabb och riktigt duktig.

Tankar inför nästa år: Jag vill få a-laget att bli starkare som grupp. Jag vill bygga upp laget ännu mera och fortsätta att slussa in unga killar, men det är inte meningen att de äldre ska sluta bara för det. Vi börjar redan den 5:e november och jag är sjukt laddad! Det ska bli riktigt kul, framförallt för att vi har en grupp nu och jag tror på det här laget. Men jag vet fortfarande att det kommer ta tid att bygga upp det här.

Kommentar från krönikör:
IFK:s säsong var något av en Frövi light. Laget höll på våren precis vad den nye tränaren Lazarevic lovat och skördade stora framgångar. Spelet såg piggt ut, idéerna var många och poängen håvades in. Vårens enda egentliga plump var derbyt mot Fellingsbro, som mer än något annat handlade om att de unga IFK-pojkarna straffades för sitt naiva spel.

Inför höstsäsongen var laget imponerande fyra i tabellen, en placering som gav hopp om toppstrid. Men precis som för Frövi hände någonting med självförtroendet efter uppehållet. IFK åkte direkt på en till synes onödig förlust mot Hovsta, hamnade i en nedåtgående spiral och tappade kontakten till toppen. Det gjorde så klart att motivationen försvann och laget hade under stora delar av hösten ingenting att spela för.

Men att måla upp säsongens andra halva som någon mardröm vore felaktigt. IFK spelade faktiskt riktigt bra, i synnerhet mot topplagen, och led mest av det troll som gått i målskyttet. I slutomgångarna fick man även resultaten med sig och IFK kan nu klassa sig som ett stabilt mittenlag. Därifrån finns alla möjligheter till att ta nästa steg, inte minst med det intressanta och unga lagbygge som nu hunnit spela ihop sig.