Idag var det dags för den kanske tidigaste julmarknaden i Lindesbergs kommun. Vasselhyttans bygdegård var till bredden fylld med försäljare som hade med sig alltifrån saffransbullar, gröna kransar till virkade bikinis för Barbiedockan och svensk sommarhonung.
Det är många människor som trängs i bygdegården denna lördagsförmiddag. De börjar bli julsugna såhär i början av november, kanske lite extra nu sen den första snön passade på att singla ner från himlen. Det är varmt i lokalen och stämningen mycket god. Man pratar med de olika försäljarna, diskuterar material och träffar både en och två bekanta. Det går också bra att ta en fika, både smörgåsar och hembakat finns till försäljning för den som vill sitta ner ett slag.
– Vi har julmarknad här en gång om året. Det är tjugoen försäljare och de kommer inte bara härifrån byn. De kommer både från Kopparberg, Guldsmedshyttan och Lindesberg, men förstås också från Vasselhyttan, så det är lite runtomkring. Det brukar vara en välbesökt marknad, det är nog en av de första julmarknaderna men sedan kör ju alla igång överallt. Men vi tycker att det fungerar bra att ha det såhär tidigt, och det är ju huvudsaken. Det blir en lite annan stämning, berättar Anita Andersson.
Anita är här idag säljer olika brodyrer såsom tavlor och dukar, virkade hantverk samt sin mans hemsnickrade fågelholkar som ser precis ut som små miniatyrhus.
– Man kan också dekorera husen och ha dem inomhus, jag har satt in en ljusslinga, små spetsgardiner och små möbler i mitt, så det går bra det också, tipsar Anita.
Den yngsta, och kanske också sötaste, knallen idag är ingen mindre än Signe, fem år, som är på plats tillsammans med farmor Kerstin. Signe har skapat väldigt fina små prydnader med hjälp av färgade pärlor.
– Jag lägger pärlor i pepparkaksgrejer och stoppar in i ugnen. Sen är de klara och blir såhär. Det är vanliga pärlor men blir platta i ugnen, talar hon om.
Birgit Olsen har radat upp ett långt bord med olika smaskigheter. Hon rabblar upp en lång lista på lite av det hon har med sig:
– Det är alltifrån limpor till bitar och vanliga kakor. Jag har sockerfritt, det är många som har fått diabetes men också vill få äta något gott. Sedan så har jag mandelkubb och surdegsbröd, vanligt bröd och potatislimpa. Jag har även valnötter i det här brödet, för det är bra för hjärnan.
Sedan Birgit blev pensionär har hon hunnit baka och bakar numer även på beställning. Hon provade att sälja sitt bröd och det ledde till att människor nu ringer till henne för att be om hjälp med att baka sina favoriter.
– Jag tycker att det är så roligt. Det är många äldre som inte kan baka själva men ändå vill ha hembakt, Jag är lyckligast i världen för jag får verkligen jobba med min hobby.
Sven Bergman tycker att det är förträffligt med julmarknad och passar på att fynda lite gott kaffebröd.
– För det första träffar man massa människor, det är ju mycket samma återkommande, men det är ju klart, ju äldre man blir desto mer tunnas det ur i leden. Men det är så bra, för den är så tidig!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.