Att smida medan järnet är varmt är ett populärt uttryck inom idrotten. Tyvärr är det inte särskilt applicerbart på handbollen där luckorna i spelschemat ofta är onödigt långa. Till allas nackdel.
”Det är bara att inse att man inte är bättre än sin senaste insats och att det krävs betydligt mycket mer fantasi och attityd om man ska kunna betvinga Skånela imorn”
Exakt så skrev jag i min krönika efter kraschlandningen borta mot Caperiotumba. Exakt det var vad LIF Lindesberg gjorde hemma mot Skånela i onsdags.
Ska vi snacka om att ta en förlust på rätt sätt?
Lika ointresserat dåliga som spelarna var i förlustmatchen på bortaplan, lika pondusladdat lysande ska de ha varit i det omtalade hemmamötet. Krossresultatet 32-18 mot en toppkonkurrent talar sitt tydliga språk. LIF Lindesberg gjorde om gjorde rätt och påbörjade en ny potentiell segersvit i imponerande fashion.
Här vill jag gärna tro att det faktum att det var tätt på given mellan matcherna talade till de orangefärgade krigarnas fördel. Man hann inte gå och älta felen från förlustmatchen i tid och evighet utan fick ganska omedelbart kasta sig in i elden igen.
Just där finner jag en av de stora nackdelarna med handbollen (jag hittar då alltid något att klaga på, inte sant?) sett ur så väl sportslig som publik synvinkel. Jag har tidigare varit inne och snuddat vid det trista med tvåpoängssystem och jag kan hur mycket jag än diggar sporten inte känna mig kontant med det glesa spelschemat.
Jag förstår inte varför handbollen prompt ska spela så lite matcher och varför de ska vara utspridda över en ocean av tid? Så mycket tuffare är inte sporten (exempelvis i en jämförelse med hockey där det spelas väldigt många fler matcher) att spelarna behöver vila sig i form i tid och otid. Under landslagsturneringar pallar spelarna exempelvis att spela var och varannan dag under ganska långa perioder. Inga konstigheter.
Men när det kommer till seriehandboll, då är uppehåll på mer än en vecka inga konstigheter. Det är så att man vid en granskning av almanackan får använda förstoringsglas för att över huvud taget hitta handbollskamperna som finns utportionerade med rejält tilltagna mellanrum.
LIF Lindesberg hade säkert en fördel av att det bara var två dagars vila mellan bottennappet mot Caperiotumba och succén mot Skånela. På samma sätt kan jag tänka mig att det hade varit bra att få rida vidare på den starka hemmainsatsen och spela match ganska snart igen efter succén i onsdags.
Istället spelar man inte igen förrän på lördag. När laget åker till Varberg för en ny svår bortamatch mot ett bottenlag har det gått tio (10!) dagar sedan man spelade match senast.
Den senaste insatsen har hunnit svalna så väl för laget som i omgivningens minnen. Det är inte bra någonstans. Jag kan inte se hur det kan finnas något gott i det alls och så där ser det ju tyvärr ut i spelschemat hela säsongen.
Kort och gott, fler och tätare matcher. Jag är övertygad om att det skulle göra handbollen mer attraktiv ur många aspekter.
Ny topp för Lindlövens segertåg – sjätte raka 
Visa hela artikeln
