Igår, lördag, hade Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson sin sista uppsättning av ”Hemlig resa! Mot okänt mål!”. De fyra föreställningarna har varit fullbokade, och resan som gästerna togs med på var häpnadsväckande, humoristisk och även lite smågalen.
Gruppen har samlats på Rådhustorget där den utlovade kulturresan ska börja. Det är Teaterkompaniet Position Telland, innehållande Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson, som står för regin och skådespelet. Men den påtänkta resan som ska inledas med buss får en abrupt vändning. Busschauffören kommer farandes med en punkterad cykel och berättar att bussen inte går att få igång. Han går undan för att ringa några samtal, och återkommer sedan med orden att han ska försöka lösa det här.
Sällskapet beslutar sig då för att man ska börja utan buss, vilket leder till den kommande stadsvandringen.
– En stadsvandring i kulturens tecken. Kultur är kul, eller hur?, säger Bäckman och tar täten.
Efter ett stopp vid Bergslagens Sparbank, och historiska berättelser av Bäckman, dyker plötsligt en engelsktalande turist upp. På huvudet har hon en cowboyhatt, och hon bär på en gammaldags, brun resväska och ett stort gitarrfodral. Finns det något Bed & Breakfast i närheten, möjligen, undrar hon och givetvis gör det så, bara en liten bit längre ner på gatan. In på bakgården, där det utlovade Bed & Breakfast ska finnas, möts publiken av fiolspelande.
Här passar även Bäckman på att delge åhörarna en historia från 1600-talet, när ett par bönder kom på att de skulle sätta staket för betesmark på Kyrkberget.
– Både kor och barn blev tagna av troll. De blev bergtagna, säger Pär som avslutning på sin berättelse.
På vägen dyker en man upp, han har suttit nere vid Lindessjön och spelat på sitt dragspel. Nu vill han gärna följa med gruppen och givetvis går det bra. Den lilla orkestern har nu kommit att bestå av två fioler, en gitarr och så ett dragspel. Längs med vägen spelar de så det ekar mellan husväggarna.
Man fortsätter stadsvandringen mot Rubinska gården, och på vägen dit ropar man ut ”Nisse”, vid Östlundska gården, till sitt fönster på ovanvåningen. Den här Nisse har visst stadsnyckeln, den stora svarta, i förvar och Pär, Stefan och Arne vill låna den en stund.
Väl på plats på den Rubinska gården får man slå sig ned en stund, och lyssna till Stefan som berättar om en elak och ogudaktig herreman som bodde i en stor herrgård i Fingerboäng. Efter att ha lurat den blinde prästen blev han straffad, med eller utan hjälp av de högre makterna kan man låta vara osagt, men jordens innandöme öppnade sig och slukade herreman och hus.
– Kanske är det därför som det blev minigolfbana och ingen odlade där igen, säger Stefan.
Efter en paus, med kulturella chips och bananer, och lite dryck för torra strupar, ska den stora stadsnyckeln komma till användning och släppa in publiken i Pumphuset. Där fortsätter berättelserna, musik av alla dess slag, och i skenet till stearinljus hörs publikens varma skratt.
Fredag 14 augusti arrangeras allmänhetens kräftfiske i Lindesberg. Nu är det klart vilka som har lottats ett fiskeland till denna folkfest och sensommartradition.
– Det har varit många anmälningar, precis som vanligt, så det har sett bra ut, kommenterar Kurt Ahlström som är ordförande för Lindessjöns fiskevårdsområdesförening som står som arrangör för fisket.
Det börjar dra ihop sig inför sommarens musikfest i Lindesberg – Solsting. Den 25 juli fylls innergården vid Hillstreet återigen av livemusik, mat och festivalbesökare – den här gången med större artistnamn, plats för tre gånger så många besökare och en tydlig ambition att överträffa fjolårets succé.
– Kom ihåg att spara plats i kalendern, det kommer bli grymt, säger Leo Larsson från festivalgruppen.
Ett sanneligen glatt humör har busschaufören Jonas Bobjörk från Guldsmedshyttan, som i förra veckan fick det glädjande beskedet att han kvalificerat sig som en av 20 finalister i Bussförar-SM 2026. I september väntar kampen om titeln som Sveriges bästa bussförare.
– Jag blev väldigt förvånad och glad! Det är jättekul att få möjlighet att vara med och genomföra de praktiska momenten i finalen, säger Jonas Bobjörk, som kommer representera Svealandstrafiken.
Den 3 augusti är det premiär för radiokanalen Go Countrys nya morgonshow, Country In The Morning, där Lindesbergs egen sångfågel Martin Almgren är en av tre programledare. Tillsammans med artistkollegorna Emma Svensson och Robin Bengtsson kommer han förgylla mornarna mellan klockan 06-10. Givetvis kan även lindesbergarna lyssna på programmet, via webbradio och digital marksänd radio via DAB+.
– Det känns lite nervöst, men det kommer bli fränt, säger Martin till LindeNytt.
Fornaboda bjöd på spänning och känslor när STL Sommartrav stannade till i Lindesberg under sin travturné. För andra året i rad så blev det kompanjonerna Robin Bakker och Paul Hagoort som segrade i kvällens huvudnummer, Bergslagsloppet, samtidigt som man även tangerar det färska banrekordet på 1.09,9 med Y.Not Diamant.
– Det här är en fin kortdistansare som har haft lite otur mot slutet, säger Robin Bakker.
Sedan ett par veckor tillbaka har Linde Raceway fått en helt ny asfaltsbeläggning, och är numera i mycket bra skick. De sista förberedelserna pågår nu för fullt inför nästa veckas besök av motorfesten StreetWeek, där man siar om rekordsnabba tider tack vare den nya asfalten.
– Banrekordet kan absolut ligga i farozonen, skrattar Jens Ekmark.
Den 1 juni 2020 köpte Per Eriksson Göransonska Gården av det kommunala fastighetsbolaget FALAB, med avsikten att utveckla centrum ytterligare. Men efter att två hyresgäster på rad har tvingats i konkurs har han fått nog, och öppnar för att sälja fastigheten.
– Mitt tålamod som fastighetsägare är slut. Min personliga känsla är att tillståndshanteringen i den här kommunen har gjort det onödigt svårt att bedriva en verksamhet här, säger han till LindeNytt.
Förra sommaren satte Spektakelteatern upp sin föreställning Strid! Strejk! Stripa!, som skildrade händelserna kring den stora gruvstrejken i Stripa för 100 år sedan. Nu fortsätter man på samma tema, men regissör Stefan Jansson är dock tydlig med att det inte är en uppföljning på den tidigare uppsättningen.
– Det är ingen uppföljning, i år det heller ingen realistisk berättelse, det här är en berättelse som är svår att beskriva på alla sätt.