Igår, lördag, hade Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson sin sista uppsättning av ”Hemlig resa! Mot okänt mål!”. De fyra föreställningarna har varit fullbokade, och resan som gästerna togs med på var häpnadsväckande, humoristisk och även lite smågalen.
Gruppen har samlats på Rådhustorget där den utlovade kulturresan ska börja. Det är Teaterkompaniet Position Telland, innehållande Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson, som står för regin och skådespelet. Men den påtänkta resan som ska inledas med buss får en abrupt vändning. Busschauffören kommer farandes med en punkterad cykel och berättar att bussen inte går att få igång. Han går undan för att ringa några samtal, och återkommer sedan med orden att han ska försöka lösa det här.
Sällskapet beslutar sig då för att man ska börja utan buss, vilket leder till den kommande stadsvandringen.
– En stadsvandring i kulturens tecken. Kultur är kul, eller hur?, säger Bäckman och tar täten.
Efter ett stopp vid Bergslagens Sparbank, och historiska berättelser av Bäckman, dyker plötsligt en engelsktalande turist upp. På huvudet har hon en cowboyhatt, och hon bär på en gammaldags, brun resväska och ett stort gitarrfodral. Finns det något Bed & Breakfast i närheten, möjligen, undrar hon och givetvis gör det så, bara en liten bit längre ner på gatan. In på bakgården, där det utlovade Bed & Breakfast ska finnas, möts publiken av fiolspelande.
Här passar även Bäckman på att delge åhörarna en historia från 1600-talet, när ett par bönder kom på att de skulle sätta staket för betesmark på Kyrkberget.
– Både kor och barn blev tagna av troll. De blev bergtagna, säger Pär som avslutning på sin berättelse.
På vägen dyker en man upp, han har suttit nere vid Lindessjön och spelat på sitt dragspel. Nu vill han gärna följa med gruppen och givetvis går det bra. Den lilla orkestern har nu kommit att bestå av två fioler, en gitarr och så ett dragspel. Längs med vägen spelar de så det ekar mellan husväggarna.
Man fortsätter stadsvandringen mot Rubinska gården, och på vägen dit ropar man ut ”Nisse”, vid Östlundska gården, till sitt fönster på ovanvåningen. Den här Nisse har visst stadsnyckeln, den stora svarta, i förvar och Pär, Stefan och Arne vill låna den en stund.
Väl på plats på den Rubinska gården får man slå sig ned en stund, och lyssna till Stefan som berättar om en elak och ogudaktig herreman som bodde i en stor herrgård i Fingerboäng. Efter att ha lurat den blinde prästen blev han straffad, med eller utan hjälp av de högre makterna kan man låta vara osagt, men jordens innandöme öppnade sig och slukade herreman och hus.
– Kanske är det därför som det blev minigolfbana och ingen odlade där igen, säger Stefan.
Efter en paus, med kulturella chips och bananer, och lite dryck för torra strupar, ska den stora stadsnyckeln komma till användning och släppa in publiken i Pumphuset. Där fortsätter berättelserna, musik av alla dess slag, och i skenet till stearinljus hörs publikens varma skratt.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.