Igår, lördag, hade Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson sin sista uppsättning av ”Hemlig resa! Mot okänt mål!”. De fyra föreställningarna har varit fullbokade, och resan som gästerna togs med på var häpnadsväckande, humoristisk och även lite smågalen.
Gruppen har samlats på Rådhustorget där den utlovade kulturresan ska börja. Det är Teaterkompaniet Position Telland, innehållande Pär Bäckman, Arne Johansson och Stefan Jansson, som står för regin och skådespelet. Men den påtänkta resan som ska inledas med buss får en abrupt vändning. Busschauffören kommer farandes med en punkterad cykel och berättar att bussen inte går att få igång. Han går undan för att ringa några samtal, och återkommer sedan med orden att han ska försöka lösa det här.
Sällskapet beslutar sig då för att man ska börja utan buss, vilket leder till den kommande stadsvandringen.
– En stadsvandring i kulturens tecken. Kultur är kul, eller hur?, säger Bäckman och tar täten.
Efter ett stopp vid Bergslagens Sparbank, och historiska berättelser av Bäckman, dyker plötsligt en engelsktalande turist upp. På huvudet har hon en cowboyhatt, och hon bär på en gammaldags, brun resväska och ett stort gitarrfodral. Finns det något Bed & Breakfast i närheten, möjligen, undrar hon och givetvis gör det så, bara en liten bit längre ner på gatan. In på bakgården, där det utlovade Bed & Breakfast ska finnas, möts publiken av fiolspelande.
Här passar även Bäckman på att delge åhörarna en historia från 1600-talet, när ett par bönder kom på att de skulle sätta staket för betesmark på Kyrkberget.
– Både kor och barn blev tagna av troll. De blev bergtagna, säger Pär som avslutning på sin berättelse.
På vägen dyker en man upp, han har suttit nere vid Lindessjön och spelat på sitt dragspel. Nu vill han gärna följa med gruppen och givetvis går det bra. Den lilla orkestern har nu kommit att bestå av två fioler, en gitarr och så ett dragspel. Längs med vägen spelar de så det ekar mellan husväggarna.
Man fortsätter stadsvandringen mot Rubinska gården, och på vägen dit ropar man ut ”Nisse”, vid Östlundska gården, till sitt fönster på ovanvåningen. Den här Nisse har visst stadsnyckeln, den stora svarta, i förvar och Pär, Stefan och Arne vill låna den en stund.
Väl på plats på den Rubinska gården får man slå sig ned en stund, och lyssna till Stefan som berättar om en elak och ogudaktig herreman som bodde i en stor herrgård i Fingerboäng. Efter att ha lurat den blinde prästen blev han straffad, med eller utan hjälp av de högre makterna kan man låta vara osagt, men jordens innandöme öppnade sig och slukade herreman och hus.
– Kanske är det därför som det blev minigolfbana och ingen odlade där igen, säger Stefan.
Efter en paus, med kulturella chips och bananer, och lite dryck för torra strupar, ska den stora stadsnyckeln komma till användning och släppa in publiken i Pumphuset. Där fortsätter berättelserna, musik av alla dess slag, och i skenet till stearinljus hörs publikens varma skratt.
Visa hela artikeln
Judofestivalen lockade storpublik till arenan 
