Graffitimålarnas sommarjobbsveckor börjar nå sitt slut med knappa tre dagar kvar. Det har varit lärorika veckor för ungdomarna vars teknik- och kunskapsnivå varierat kraftigt, då vissa graffitimålat förut, andra aldrig med riktig sprayfärg och utomhus, och någon annan aldrig någonsin ens testat på. Den här veckan håller de till i tunneln vid Brotorpsskolan, och där ska konstverken sitta permanent för allmänhetens beskådning.
Det är sanna konstnärer med tjocka, estetiska ådror som fått sommarjobba som graffitimålare. Tre veckor fick de på sig, och under de 14 första dagarna har man tränat, övat och tränat lite mer. De har testat, försökt, provat, finslipat och börjat om på graffitiväggen vid Hillstreet.
– Vi har haft jättemycket att göra, framförallt för min del som varit handledare själv. Men de här har utvecklats och det har gått hur bra som helst. Det har varit jättespännande med alla olika nivåer, det har varit väldigt olika.
– Hon till exempel, tänk om jag inte hade tagit in henne, då hade hon aldrig fått veta vad hon kan, säger gruppens handledare Anya Blom, och nickar åt Tilda ”Tidi” Kohls från Örebro, som innan det här projektet aldrig provat på graffiti, men redan i start visade sig besitta stor talang.
Nu har gänget tagit med sig alla sprayburkar och förflyttat sig från Hillstreet till tunneln vid Brotorpsskolan. Den håller på att piffas upp ordentligt med både häftiga, vackra motiv och färg. Helt plötsligt får den innan så grå och trista tunneln liv och ungdomarna målar för glatta livet.
– Första dagen fick jag säga åt de att ta det lugnt, säger Anya och skrattar:
– Några blev nyss klara, så nu får man finslipa ordentligt. De har inte presterat såhär bra när vi tränat, nu känner man bara att lägg av! Det är skitroligt!
Anyas uppgift har varit att få ihop alla delar till en helhet, både storleksmässigt och i de olika färgvalen. Det är tempo när de arbetar, och Anya konstaterar glatt att de jobbat väldigt, väldigt snabbt. Tack och lov har de tak över huvudet som skydd när regnet envist vräker ner, men Anya som ska måla där utanför får det lite kämpigare.
– Jag ska måla tavelramar som allas namn ska stå i, tavelramarna ska vara målade som deras personligheter, det jag har lärt känna, och det ska synas. De är som ramen, det ska inte bara vara en helt vanlig ram.
– Kommunen hade kunnat göra grundarbetet, plocka mossa och tvättat av, för det tog oss tid. Men vi har löst det och sedan har vi rollat som galningar!, berättar Anya.
Anton Hansson, från Vedevåg, tar en liten paus i det intensiva målandet, det är alldeles strax dags för lunch. Han tycker att de här veckorna har varit väldigt bra, och säger:
– Det känns som att jag gör det på fritiden, är jag hemma sitter jag ju och skissar då också.
– Innan de här veckorna har jag bara målat på papper, det är nu senaste veckorna jag har börjat på vägg, det har jag aldrig gjort förut. Jag har fått lära mig teknik och hur man hanterar burken!
Verket i tunneln kommer att stå klart på fredag eftermiddag.