Vad 2015 hade att erbjuda

Lindesberg utmanar om Grand Prix-titeln och Martina Svensson slår igenom

Efter en blixtvärvning av passaren Yslany ”Iceman” Kelly gjorde Linde snabba framgångar och presterade en av de bästa matcher vi sett dem spela på länge mot Hylte/Halmstad i semifinalen i Grand Prix. Den matchen var även startskottet på vad som skulle komma att bli Martina Svenssons hittills starkaste volleybollår. Hon gick från att vara en relativt förbisedd högerspelare till att bli en anfallskraft värd namnet. Under årets höst har hon även tagit ett steg till i sin utveckling, tack vare Teemu Sarnas val att spela utan libero, och blivit en av seriens få servemottagande högerspikers. Utvecklingskurvan har pekat brant uppåt för Martina under 2015 och fortsätter hon så här så kommer hon vara med och tampas om en landslagsplats även 2016.

Engelholms dominans

Det är sällan man ser ett lag som är lika överlägsna som Engelholm var under 2015. De gick igenom hela grundserien, hela Grand Prix och hela SM-slutspelet utan att förlora en enda match. I slutspelet skulle vi till och med behöva vänta ända fram till tredje och sista finalmatchen för att få se dem tappa set. Med tanke på att de där förlorade både första och andra för att sedan göra en spektakulär vändning och ta hem både matchen och titeln så känns det nästan som om de lät Hylte/Halmstad leda matchen endast för att bjuda hemmapubliken på en show. Det går heller inte att prata om Engelholms dominans utan att nämna Isabelle Haak, den största talangen vi haft inom volleybollen sedan… ja, vågar jag säga någonsin? Hon ledde sitt Engelholm under hela säsongen och fick pris både som Elitseriens genombrott och bästa spelare. Det ska bli intressant att se vart supertalangen väljer att ta sin karriär, jag är övertygad om att ett antal världsklubbar redan har ögonen på henne, och vilka höjder hon kan lyfta det relativt osynliga damlandslaget till.

Tillsammans mot EM

Över 20 år sedan var det Sverige var så nära ett slutspel i ett stort mästerskap som man var i våras. Johan Isacsson har gjort en spektakulär resa med sina spelare. Han började med ett ungt och oprövat landslag med världsstjärnan Marcus Nilsson som ledare och i år tog han dem så nära ett EM man kan komma. Även om det inte var många svenskar på plats i Estland så var vi betydligt fler när det small i Halmstad Arena. Tyvärr blev det lite av en flopp och det hela var avgjort redan efter två set. Dock tycker jag inte att man ska minnas 2015 som det året som Sverige precis missade ett EM-slutspel utan snarare som det år vi tog första steget mot världskartan. Förhoppningsvis har detta landslag mer att erbjuda och jag ser fram emot att se vad Johan Isacsson har i kikaren för dess framtid.

Avhoppshösten

Det tråkigaste som hänt i år är tyvärr något av det tråkigaste som hänt inom svensk volleyboll på länge. Under 2015 såg vi inte endast ett utan två avhopp från Elitserien. Först var det Göteborg som meddelade att deras korta vistelse i finrummet var över. Det hade krävts ett större ansvar från klubben om laget skulle hålla i Elitserien i fler än två säsonger. Som det var så fick spelarna dra ett alldeles för stort lass med arrangemanget och planeringen utanför plan vilket inte är hållbart i längden. Den tyngsta bomben kom dock då vi fick höra att de fyrfaldiga svenska mästarna Katrineholm inte heller blir kvar. Klubbens ekonomi hade körts i botten och det fanns inga pengar kvar för att driva ett elitlag.

Allt som allt måste jag säga 2015 har varit ett fullspäckat och intressant volleybollår. Jag tycker den nya seriemodellen med fler matcher funkade bra förra säsongen men lider tyvärr nu när serien saknar två lag. Öresundsundsligan är också värd att nämna som framgång under 2015. Även om vi ännu inte vet hur väl ligan kommer hålla i framtiden så är jag glad över att kreativa initiativ tas för att förbättra en idrott som sett svåra tider. Förhoppningsvis var 2015 ett steg mot förbättring.