Längtan efter en ny säsong börjar krypa fram sakta men säkert och förhoppningsvis blir det en säsong där LIF Lindesberg satsar ännu hårdare på damsidan.
Känner ni stiltjen?
Så här när juni slutligen ska slå över i juli händer det inte särskilt mycket i vintersportens värld. De flesta, oavsett idrott har skrivit på kontrakt och vet var de kommer befinna sig nästa säsong. Den inte så där jätteroliga sommarträning ska i de flesta fall bedrivas på egen hand och abstinensen efter säsong kommer obarmhärtigt krypande för atleterna.
Så tycks det i alla fall.
Utropen ”ge mig augusti och säsong nu!” börjar bli fler och fler i de sociala medierna oavsett vilken aktör från olika idrotter man än väljer att fokusera på.
Jag kan bara instämma. Jag älskar sommaren och juli är förmodligen den bästa månad vårt avlånga land har att erbjuda, men till och med jag börjar få abstinensbesvär. Jag längtar efter den levande idrotten, efter ishockeyn och handbollen. Jag börjar bli trött på att bara följa rykten om övergångar. Jag vill ha liveidrott nu!
Men jag tänker inte slösa bort den här tiden åt att bara sitta och längta utan vill passa på att rikta fokus åt ett håll som jag och så gott som alla andra är alldeles för dålig på att göra under den hektiska säsongen. Mot damhandbollen.
För den är så väldigt mycket viktigare än vad den får cred för. Har ni tänkt på att medan de fantastiskt idiotiska debatterna om damfotboll eller damishockeyns vara eller inte vara, underhållningsvärde eller inte underhållningsvärde (varför ska medelåldersgubbar alltid ta på sig rollen som någon sorts domare i frågor som över huvud taget inte borde existera? Digga damidrott eller håll klaffen!) ofta pågår omtalas handboll aldrig i sådana termer. Förmodligen för att damhandboll är så rasande underhållande.
Nu har LIF Lindesbergs damlag visserligen en bit kvar att vandra för att komma upp på den allra högsta nivån (ni vet den där som herrarna flera säsonger i rad har siktat mot men grovt bommat), men som leverantör av fullgoda spelare kan man absolut sträcka på sig.
Att Moa Henriksson flyttar till Karlstad för Elitseriespel med IF Hellton och att flera spelare med förflutet i klubbens färger fanns på planen långt fram i SM-slutspelet är riktigt fina fjädrar i hatten för föreningen. Och förhoppningsvis ska det komma att bli många fler.
Årsmötet för några veckor sedan kom ju som bekant med flera goda nyheter. Dels deklarerade styrelsen att man framöver vill satsa hårdare på damsidan. Dels kunde föreningen redovisa ett ganska stort plus resultat för den gångna säsongen. Jag hoppas att de där två verkligen hänger ihop. Att klubbens styre väljer att återinvestera stora delar av de där pengarna i dam- (och ungdomsverksamheten) och att inte majoriteten av den stora kakan går till herrarnas a-lag och dess hackande kamp mot framgång.
Det skulle damerna utan någon som helst tvekan vara värda.
Inte ens en bortaspelare som tidigare har varit aktiv i Lille och FC Zürich kunde stoppa IFK Lindesbergs hemmaform. Även om Pålsbodas toppspelare enbart var deltagande i den andra halvleken, så gjorde hemmatruppen ett tungt jobb på Frövis konstgräs som slutade med seger. Mycket bakom segersiffrorna kom tidigt när IFK Lindesberg rivstartar matchen med två raka mål på tretton minuter.
Med ett rejält flyt på hemmaplan så är det inte samma tryck borta. I lördags blev det förlust mot Lillån, där kämpaglöden saknades i den andra halvleken. Något som blev avgörande för matchens utgång. Truppen hoppas istället på revansch till hemmamatchen mot Pålsboda på torsdag.
– Det känns bra på förhand och jag skulle väl säga att vi är småfavoriter inför torsdag, säger lagkapten Martin Eriksson.
Efter fem matcher under försäsongen så är det äntligen dags för IFK Lindesberg att inleda årets Fotbollsfemma. Truppen kommer med från goda resultat och kommer att spela säsongens första match på bortaplan. På söndag gästar den unga truppen det välbekanta Hovsta IF, för att inleda serien på bortaplan.
– Det känns som att det mest påkopplade laget vinner premiärmötet, säger tränare Niklas Christensson.
Med endast tio månaders träning bakom sig, kan nu Hannez Eriksson, 15 år gammal från Guldsmedshyttan, titulera sig som svensk mästare i armbrytning.
– Jag visste inte riktigt vad som hände, skrattar Hannez när LindeNytt når honom för en kommentar.
Vartannat år delar Svenska Downföreningen ut det prestigefyllda UPP-priset i syfte att lyfta fram personer som bidrar till att förbättra möjligheterna för personer med Downs syndrom. I år heter pristagaren Amanda Orrbo från Lindesberg.
– Hon blev väldigt rörd och känner sig hedrad, säger pappa Johan Orrbo.
Resan i säsongens slutspel till Allsvenskan är över för Lindlövens del. Trots att man inte har släppt in ett enda mål mot Brödernas/Väsby IK HK inom AllEttan, så blev de desto svårare att hålla borta under semifinalen. Trots en tvåmålsledning efter den tredje matchens första period, så fick hemmalaget en ny andning efter ett självmål i Lindlöven. Truppen får istället tacka för denna säsong som ett av seriens tolv bästa lag.
Tabellpoäng är ett måste för LIF Lindesbergs överlevnad i Allsvenskan. Innan helgen så placerar sig spelartruppen nästsist i tabellen, vilket skulle innebära en automatisk nedflyttning om man inte samlar nya poäng. Tabellen är däremot jämn där det skiljer två poäng till säker mark. På lördag gör LIF Lindesberg sin sista hemmamatch i grundserien, där laget har två poäng som målsättning.
– Vi har visat att vi är starka på hemmaplan, säger Joakim Bååk.
Det är bara viktiga matcher kvar i LIF Lindesbergs spelschema. Till helgen tog man resan till Torslanda, där båda lagen var i ett stort behov av poäng till den Allsvenska tabellen. För LIF Lindesberg så tog det över nio minuter innan man fick igenom sitt första mål i matchen. Även om målskillnaden mellan lagen i matchen inte var stor, så blev det helt klart avgörande.