Vindkraftens pris i Nora och Lindesberg

Det talas ofta om vindkraft som en nödvändig del av den gröna omställningen. I Nora och Lindesberg ser vi en lokal verklighet växa fram, en verklighet där lokalsamhället får ta konsekvenserna. Vindkraften har blivit ett exempel på hur nationella och internationella ambitioner krockar med lokala livsvillkor.

Skall verkligen privatpersoner förlora pengar och välmående för att den nationella och internationella vindkraften skall utvecklas?

Närheten till vindkraftverken
I både Nora och Lindesberg har vindkraftsprojekt drivits igenom trots omfattande lokal oro och omfattande protester. Kommunerna har tillstyrkt omfattande etableringar som i praktiken påverkar boende mil från verken. Det är en demokratisk paradox, de som påverkas mest har inget att säga till om.

Hänsynslösa politiker fattar beslut över väljarnas huvuden. Varför?

I Munkhyttan och ett stort område däromkring har boende redan fått erfara vad vindkraftens närvaro innebär. Buller, skuggor, blinkande ljus och en landskapsförändring som inte går att ångra. Fastighetsvärden har sjunkit, livskvaliteten har försämrats och konflikterna har ökat. Ändå fortsätter projekten att rulla vidare. Varför?

Ekonomiska risker som dumpas på lokalsamhället!
Vindkraftsbolagen lovar ofta arbetstillfällen, lokal utveckling och ekonomiska fördelar. Men hur ser verkligheten ut? Markägare riskerar att stå med skrotet om bolaget går i konkurs eller likvideras. Detta är en verklig risk, branschen kännetecknas av dålig lönsamhet. Det vet vi alla.

Kommunerna får hantera klagomål, miljöfrågor och politiska konflikter. Dom har inget juridiskt ansvar för situationen trots att det är dom som beviljar etableringarna. Dom kommer att klara sig undan. Men, hur går det i nästa val?

Fastighetsägare, i ett förvånansvärt stort område får se sina värden sjunka utan ersättning. Och ingen kommer någonsin att ersätta dom!

Invånarna får leva med hörbart och ej hörbart buller, blinkande ljus och intrång i vardagen. Med en uppenbart försämrad livssituation.

Det här är en affärsmodell där eventuella vinsterna privatiseras, skickas utomlands och mycket av kostnaderna och andra påfrestningar tilldelas lokalsamhället.

Nedmontering är den stora osäkerheten
Det mest oroande är att ingen kan garantera att vindkraftverken faktiskt kommer att tas bort när de tjänat ut, gått i konkurs eller likvideras på annat sätt. Nedmontering är dyrt, ofta många miljoner per verk. Den säkerhet som bolagen ställer är, i nära alla fall långt ifrån tillräckliga och ytterst sällan indexreglerad. Om ett bolag går i konkurs, vilket är fullt möjligt i en bransch med tunna marginaler, försvinner den juridiska personen som bär ansvaret. Då står markägaren och kommunen kvar med problemet. Det finns inga statliga garantier, inga öronmärkta medel och inga mekanismer som automatiskt tar över ansvaret. Mest sannolikt hamnar kostnaderna på markägaren. Det är inte en risk, det är en stor risk, det är en systembrist.

Utländska ägare – lokala konsekvenser
En stor del av vindkraften i området ägs av utländska bolag och fonder. Det innebär att, vinsterna lämnar landet, de operativa besluten fattas långt från de människor som påverkas och långsiktigt ansvar blir svårt att utkräva. När ett norskt eller tyskt bolag äger verken, men en svensk markägare står med fundamenten, med skrotet, om något går fel, då har något gått snett i systemet.

Kommunerna måste ta ansvar för sina beslut
Det är inte rimligt att kommuner tillstyrker projekt utan att fullt ut förstå de långsiktiga konsekvenserna. Det är inte rimligt att man godkänner etableringar som sänker fastighetsvärden, skapar konflikter och riskerar att lämna efter sig skrot. Detta utan att ha en plan för hur riskerna ska hanteras. Dessutom och värst försämras livskvaliteten i ett förvånansvärt stort område runt verken.

Kommunpolitikerna i Nora och Lindesberg måste börja ställa betydligt hårdare krav, i första hand på sig själva, men också på transparens, på konsekvensanalyser och på långsiktigt ansvar.

Att säga ja till vindkraft är enkelt. Att leva med konsekvenserna kan bli och är redan något helt annat. Här har politikerna visat upp sig från sin sämsta sida, hänsynslösa och helt utan den empatiska förmåga vi alla måste ha. Även politiker!

Lokalsamhället förtjänar respekt, vilket dom inte fått. Det är dags att erkänna att vindkraften aldrig är bara är en teknisk fråga. Det är en fråga om demokrati, rättvisa och respekt för lokalsamhället. Vilka politikerna skall vara ombud för! Hur känner sig lokalsamhället, väl omhändertaget av sina ombud, eller?

Leif Eklund