I förmiddags satt jag och följde en paneldebatt med bland annat vår jämställdhetsminister Åsa Regnér på SVT. En halvbra debatt, om jag får säga det själv, med både bra och dåliga saker som sades. I alla dagens tidningar och nyhetsinslag så uppmärksammar man internationella kvinnodagen och jag tycker inte att volleybollvärlden ska lämnas utanför.
Det är säkert en del av er som läser detta och tycker att det inte har med volleyboll att göra. Men även om många idrottsengagerade hävdar att idrott och politik inte ska beblandas så kan man i praktiken inte separera dem. Allt ifrån idrottares uttalanden till den enorma ekonomin som idrotten är och hur den kan användas för att styra folket är politik. Från Zlatans tatueringar av svältande barns namn till Irans tillfångatagande av Ghoncheh Ghavami som inte fick gå på volleybollmatch eftersom hon var kvinna.
Det ironiska med det hela var att när jag tittat färdigt på debatten så slog jag på datorn för att livestreama en volleybollmatch. Det var europeiskt cupspel som vankades, CEV Cup mellan Dinamo Krasnodar och Azeryol Baku. Något som antagligen få svenskar vet angående dessa två lag är att båda spelar i kjol. Kjolen är något som hittat sig in i damvolleybollen de senaste åren. När man äntligen börjat fått upp hoppet om att vi skulle slippa den gräsliga baddräkten som till exempel Greklands och Kubas landslag höll fast vid så länge så introducerades kjolen istället. Varför en klubb skulle välja att ha en kjol som del av sin matchdräkt kan jag bara gissa mig till. Vad jag dock säkert kan säga är att det absolut inte är av idrottsliga anledningar. Man hoppar inte högre och smashar inte hårdare i kjol.
Ser man till uppmärksamheten som idrotten får så ligger dam- och herrvolleybollen relativt jämnt. I Sverige är den genomsnittliga publiksiffran väldigt lika och vad jag vet så ser det liknande ut på internationell nivå. Det spelar egentligen inte någon större roll hur skillnader i idrotten i sig tar sig uttryck. Människor är olika och därför kommer även idrotten se olika ut på grund av detta. Det väsentliga är att alla människor ska ha samma möjlighet att få idrotta. Många krav ställs på idrottsvärlden att ge damidrotten lika stor uppmärksamhet som herridrotten. Tyvärr är detta i praktiken svårt så länge idrotten ser ut som den gör idag. De flesta idrotter är utformade på ett sätt som gynnar manlig fysik och så länge det inte finns idrott skapad för kvinnor så kommer andra trix, som kjolar och beachvolleyns bikinis, tas till för att locka åskådare till damidrotten. Vilket tydligt visar att även publikendelen av idrotten idag är menad för män.
Det finns mycket idrotten kan göra i jämställdhetens namn. Inom svensk volleyboll har vi även en enorm möjlighet med tanke på att vi är i en situation där vår idrott är jämställd som den är idag, både sett till publik och utövare. Allt som allt tycker jag internationella kvinnodagen, lika många andra temadagar, fokuserar alldeles för mycket på den negativa delen av ämnet. Fingerpekande skapar sällan en väg till lösningar och jag måste säga att jag tycker att positiv feedback ger resultat. I jämställdhetens namn gör svensk volleyboll ett bra jobb och det tycker jag att vi ska vara stolta över. Kan vi expandera och behålla vår jämställdhet så har vi föregått med gott exempel och andra idrotter kommer vilja ta efter.