Allt kan inte subventioneras – vi måste välja

Vi har fått mycket synpunkter på vår artikel om hockeyns och musikskolans kostnader.
Några grundprinciper kan man skönja.
1. Vuxna ska betala sina fritidsintressen själva.
2. Ungdomars fritidsintressen ska stödjas genom föreningsbidrag och subventionerade lokalkostnader.
Detta skulle betyda att ishockeyklubbarna får ta hand om den kostnadskrävande kommunala isvården på kvällar och helger själva.
Den frivilliga musikskolan får bilda en musikförening och finansiera den som alla andra föreningar och låna Strandskolan.
Studieförbunden får i fortsättningen vända sig till barn och ungdom med sina kurser om de ska erhålla stöd.
Samma sak borde även gälla biblioteken där en mycket liten grupp vuxna ”storläsare” subventioneras med flera tusen kronor vardera.

I årets budget beräknas den totala kostnaden för biblioteksverksamheten uppgå till 10,5 miljoner kronor. Kommunen har förutom huvudbiblioteket i Lindesberg fyra stycken filialer i de kringliggande småorterna samt bokbuss. Trots denna spridning och tillgänglighet är det få aktiva låntagare, det vill säga personer som årligen lånar minst en ”enhet” på något av biblioteken. En enhet kan vara t ex en bok, talbok eller tidskrift. I fjol registrerades endast 6387 aktiva låntagare, alltså så många som verkligen utnyttjade sitt lånekort vid något av kommunens bibliotek. En låntagare kostar alltså skattebetalarna 1650 kr per år. Tillsammans lånade dessa 163 112 enheter, varav nästan 8000 bestod i musik och knappt 2000 i video.

Jämfört med andra närliggande kommuner är Lindesbergs kostnad hög – och i vissa fall mycket hög. Exempelvis Köpings kommun, med cirka 1000 fler invånare, har två filialer utöver huvudbiblioteket. Deras kostnad stannar på 6,8 miljoner kronor, alltså nästan fyra miljoner mindre i utgifter än Lindesberg. Ändå har Köpings kommun lite drygt 20 000 fler utlån per år samt cirka 1000 fler aktiva låntagare samma år.