Grand Prix blev en relativt lyckad turnering ur Lindes perspektiv. En andraplats är inget att skämmas över och Engelholm är odiskutabelt bättre. Med 13 spelade matcher per lag, istället för nio, så kliver Elitserien nu in i sin andra halva. Totalt ska 28 matcher spelas innan grundserien är avslutad och slutspelet tar vid.
Utav alla de olika tävlingsformer som svensk volleyboll haft, förutom själva Elitserien, så har Grand Prix varit den mest framgångsrika. Dess framgång är även anledningen till att det är den enda som överlevt. Att Grand Prix är så pass framgångsrikt beror på att den riktats mot elitens elit. Tyvärr har inte vår idrott den populariteten i Sverige som behövs för att fylla hela Elitserien med endast fullt satsande lag. Bottenlagen har inte de ekonomiska musklerna eller spelarbasen för att göra fulla satsningar. Tidigare tävlingar likt Sverige Cupen eller Ligacupen är väldigt bra för de klubbar som har en bred spelarbas och stor ekonomi och på så vis klarar av att spela den kvantitet matcher som det innebär om man deltar i allt. Problem uppkom dock då mindre klubbar inte hade råd med resorna till Ligacupen eller stod utan avbytare på grund av skadade spelare. Grand Prix lyckas dock då den endast riktar sig till de fyra bästa lagen i Elitserien. Denna begränsning i antal gör att endast de klubbar som verkligen har ekonomin och spelarbredden och är villiga att gå fullt ut hela säsongen har möjligheten att vara med i turneringen och därmed får vi en riktigt bra turnering.
Egentligen bjöds vi inte på något vidare spänning under Grand Prix. 3-0 och 3-0 i vardera semi och åter 3-0 i finalen, matchen om tredjeplats bjöd i varje fall på ett extra set. Turneringens sensation måste dock sägas vara Lindes vinst mot Hylte/Halmstad. Siffrorna i matchen säger inte kross men det var inget snack om vilket lag som var det starkaste. Det största utropstecknet under matchen var helt klart Martina Svensson, som gjorde sin klart bästa match i Linde-tröjan hittills. Martinas framgång är ytters central för Lindes resultat under kommande vår. Högerkanten har varit Lindes svagaste position och Martina måste fortsätta att hålla den nivå hon höll mot Hylte/Halmstad om vi ska få se Linde i en seriefinal. Allt fungerade för Linde mot Hylte/Halmstad och man måste säga att Yslany ”Ice-man” Kelly är, precis som vi hoppades på, en riktig magiker. Johan Isacsson själv beskrev matchen som den bästa han haft i klubben.
Varför kunde man då inte rå på Engelholm? Första måste man anta att en viss urladdning fanns hos Linde. Hylte/Halmstad var favorittippade i semin och Lindes match mot dem i höstas blev en snabb 3-0-förlust. Engelholm är just nu överlägsna och det fanns nog med i Lindes tankar. Efter semivinsten blev det en klassisk ”skönt, vi tog oss till final”. Urladdningen kan vara en anledning till att Linde inte riktigt bjöd upp till dans under finalen men det är verkligen inte anledningen till att de förlorade. Engelholm är just nu, som sagt var, helt överlägsna.
Om vi nu ser framåt i tiden på vad som komma skall så ser det ännu en gång ljust ut för Linde. Vänsterspikerduon är fortfarande seriens bästa, centrarna är två av Sveriges absolut bästa och en magiker har klivit in på passarpunkten. Allt vi bör hoppas på nu är att Martina Svensson kan fortsätta sina framsteg på högerkanten. Ett brett anfall är nyckeln till framgång. Just nu är finalplatsen åter i siktet men ett steg till måste tas om guldet ska tas hem.
Visa hela artikeln
Glad matchseger för IFK Lindesberg som missar RFL-spel 
